Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saarområdet (Saarland)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Saarområdet
572
av Europas rikaste koldistrikt. Gruvorna ligga
huvudsaki. inom triangeln Neunkirchen—Saar-
brücken—Saarlouis. 1920—35 brötos årl. i me-
deltal 11,4 mill. ton; ung. 2/s härav exporterades.
Tack vare den rika bränsletillgången och när-
heten till de lothringska järnmalmsfälten har en
blomstrande järnindustri vuxit fram, med många
masugnar, valsverk och mekaniska verkstäder.
Under 2:a världskriget blev industriområdet svårt
förött, så t. ex. beräknas ung. halva bostadsbe-
ståndet ha gått förlorat. Återuppbyggnaden har
gått raskt. Produktionen av stål var 1951 nära
2 mill. ton, av kol 15 mill. ton, vilket var mer
än vad någonsin tidigare presterats i S. De
största städerna äro utom huvudstaden Saarbrüc-
ken Neunkirchen, Dudweiler, Sulzbach, S :t Ing-
bert och Saarlouis.
Under 1700-talet bestod S. av ett dussintal oli-
ka, i Tyska riket ingående politiska enheter, av
vilka furstendömet Nassau-Saarbrücken var den
största. Vid Wienkongressen införlivades större
delen av S. med preussiska Rhenprovinsen, me-
dan ett mindre område, ung. Vs, tilldelades bayers-
ka Rhenpfalz. Efter 1 :a världskriget fick
Frankrike äganderätt till kolgruvorna i S. i av-
räkning på krigsskadeståndet och som kompen-
sation för de kolgruvor i Frankrike, som tyskar-
na förstört under kriget. Själva S. ställdes un-
der N. F :s förvaltning. Denna skulle utövas ge-
nom en regeringskommission, bestående av en
fransman, en tysk från S. och tre övriga perso-
ner, som varken voro av fransk el. tysk natio-
nalitet. Ekonomiskt sammankopplades S. helt
med Frankrike. Arrangemanget skulle blott va-
ra provisoriskt. Efter 15 år skulle en folkom-
röstning i S. uttala sig för om landet ville för-
enas med Tyskland el. med Frankrike el. om det
ville stå kvar under N. F. I febr. 1920 upp-
rättades regeringskommissionen. I maj 1927
bortdrogos de franska ockupationstrupperna från
S. Folkomröstningen, som ägde rum 13/i 1935,
föregicks av en oerhörd nazistisk agitation. För-
bundsrådet lät före omröstningen internationella
styrkor, bl. a. ett svenskt kompani, förläggas i S.
Resultatet av omröstningen blev en överväldigan-
de seger för anslutningen till Tyskland, och
N. F:s råd beslöt, att S. från Vs 1935 skulle
återförenas med Tyskland. Redan tidigare hade
överenskommelse träffats om det pris (900 mill.
frcs), som Tyskland i detta fall skulle betala till
franska staten för kolgruvornas återgång i tysk
ägo. S. införlivades nu ekonomiskt och politiskt
i Tredje riket. Vid Tysklands sammanbrott 1945
besattes S. av amerikanska trupper, inom kort av-
lösta av franskå styrkor. S. ingick i franska
ockupationszonen och gjordes där till en själv-
ständig förvaltningsenhet, styrd av en militärgu-
vernör. Åtskilliga tecken tydde till en början på
franska avsikter att icke blott ekonomiskt utan
även politiskt införliva S. med Frankrike. Riks-
marken upphörde i juni 1947 att gälla som be-
talningsmedel och ersattes först av en särskild
Saar-mark och i nov. 1947 av franska francen. I
april 1948 införlivades S. i franska tullområdet.
Såväl kommunalval i sept. 1946 som lantdags-
val i okt. 1947 gåvo absolut majoritet åt krist-
liga folkpartiet under ledning av Johannes Hoff-
mann, medan socialdemokratiska partiet fick 25,
resp. 32 %. Båda dessa partier voro anhängare
av principen om S:s politiska avskiljande från
Tyskland och ekonomiska union med Frankrike.
Denna grundsats fastslogs också i den av lant-
dagen 15/i2 1947 antagna författningen, som i öv-
rigt bl. a. tillerkände Frankrikes representant
(höge kommissarie) i S. vissa kontrollbefogenhe-
ter, väsentligen på det ekonomiska området, och
överlämnade åt franska regeringen att sörja för
S:s försvar och företräda S. utåt. Fullständig
reglering av förhållandet mellan Frankrike och
S. kom till stånd först genom ett 3/s 1950 i Paris
undertecknat avtalskomplex. Häri fastslogs bl. a.
dels S:s autonomi betr, lagstiftning, förvaltning
och rättskipning med förbehåll likväl för veto-
rätt för Frankrikes representant i ärenden röran-
de ekonomiska unionen och förhållandet till
främmande makter, dels att utnyttjandet av S:s
gruvfyndigheter, vartill äganderätten t. v. tillkom
tyska regeringen, skulle anförtros Frankrike, in-
till dess fredstraktat med Tyskland kom till
stånd. Saar-regeringen genomförde en sociallag-
stiftning, som gav gruv- och j ärnverksarbetarna
väsentligt större förmåner än i både Frankrike
och Tyskland. Ett dubbelspråkigt univ., S:s
första, inrättades 1946 på franskt initiativ och
under fransk ledning. S. upptogs 1950 samtidigt
som Västtyskland, ehuru blott som associerad med-
lem, i Europarådet.
När Västtyskland fr. o. m. 1950 framträdde
som en väsentlig faktor i europeisk politik och
franska regeringen samtidigt under ledning av
utrikesminister Schuman sökte finna former för
fransk-tyskt samförstånd, framstod Saar-frågan
som ett allvarligt hinder. För fransk opinion ut-
gjorde den fransk-saarländska ekonomiska unio-
nen den enda synliga form av gottgörelse landet
kunnat erhålla från Tyskland, och bestämmande-
rätten över S:s kol- och järnproduktion tedde sig
oundgänglig för uppnående av jämvikt med
Tyskland. Västtyska förbundsregeringen hävda-
de, att S. var en del av det tyska territoriet och
måste behandlas som sådant, intill dess vid freds-
slutet. ev. annorlunda bestämdes. En självständig
statsbildning i likhet med Luxemburg föreföll en
tid att för Saar-regeringen te sig som ett efter-
strävansvärt mål. I enlighet med 1950 års avtal
upprättade S. en beskickning i Paris, och franska
regeringen förlänade i jan. 1952 ställningen som
ambassadör åt ditti 11 svarande överkommissarien
i Saarbrücken G. Grandval. Den proteststorm
detta uppväckte i Tyskland, särsk. inom opposi-
tionspartierna, medförde jämte andra omständig-
heter, att tanken på ett fullt självständigt S.
måste uppges. — Franska regeringens 24A 1952
framförda förslag om Saarbrücken som säte för
kol- och stålunionen införde ett nytt element i
debatten, och fransk-tyska förhandlingar om S:s
politiska och ekonomiska status upptogos omedel-
bart. Ståndpunkterna kunde dock icke samman-
jämkas. Först 1954 har preliminär fransk-tysk
överenskommelse nåtts om S:s internationalise-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
