Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saarområdet (Saarland) - Saarviner - Saavedra Lamas, Carlos - Saba (rike) - Saba (vulkanö) - Sabadell - Sabadilla - Sabal, palmetto - Sabata, Victor de - Sabatier, 1. Auguste - Sabatier, 2. Paul (teolog) - Sabatier, Paul (kemist) - Sabatini, Rafael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
Saarviner—Sabatini
574
ring. En opartisk guvernör, som får vara varken
tysk el. fransman, skall utses. — Litt.: T. Selan-
der, ”Spelet om Saar” (i Utrikespolitik, 1951).
Saarviner [zä’r-], lätta, nästan uteslutande vita,
något syrliga moselviner från trakten kring Zaar.
Av enklare s. framställas musserande viner.
Saavedra Lamas [sa<oä’Öra], Carlos, argen-
tinsk fredsivrare och statsman (f. 1880), inneha-
de 1903—32 olika pro-
fessurer vid univ. i
Buenos Aires och La
Plata och var 1915—
16 justitie- och under-
visningsminister. 1932
—38 var han utrikes-
minister. S. har ned-
lagt ett betydande ar-
bete i f redssträvan-
dets tjänst. 1928 presi-
derade han vid n:e
internationella arbets-
konferensen i Genève,
ledde 1935—36 Argen-
tinas medling mellan
Bolivia och Paraguay och var 1936 president vid
N. F:s delegerademöte. S. å. erhöll han Nobels
fredspris.
Saba, fordom rike i s. v. Arabien. Enl. sagan
var den där belägna staden S. residens för den
från Salomos historia bekanta drottningen av S.
Saba, nederl. vulkanö bland Små Antillerna;
13 km2, c:a 1,200 inv.
Sabadell [saa>aÖä’lj], stad i n. ö. Spanien, 15
km n. om Barcelona; c:a 50,000 inv. Ett av Spa-
niens främsta textilcentra.
Sabadi’lla, Schoenocau’lon officinäle, lökväxt
med långa, smala blad, ända till 2 m hög stängel
och små, gröngula blommor i långt ax. Fröna,
sabadillfrö, lusfrö, innehålla flera myc-
ket verksamma alkaloider. De nyttjaj för att för-
göra löss, särskilt på huvudet, mest i form av
s. k. lusättika (Acetum sabadillae; sönder-
stötta sabadillfrön jämte sprit, utspädd ättiksyra
och vatten).
Sabäl, p a 1 m e’t t o, amerikanskt palmsläkte
med bärfrukt och solfjäderlika blad utan taggar.
S". palmetto (i s. ö. U.S.A.) lämnar ett eftersökt
skeppsbyggnadsvirke; blad av S. mexicana utgöra
materialet till mexikanernas bredskyggiga hattar.
Sa’bata, Victor de, italiensk dirigent (f.
1892). Vid sidan av sin anställning som musika-
lisk ledare vid La Scala i Milano har han gäst-
spelat som opera- och konsertdirigent vid talrika
konsertresor i Europa (i Stockholm 1947) och
Amerika och dokumenterat sig som en av samti-
dens märkligaste italienska orkesterledare. S. har
även framträtt med egna orkesterverk, operor
och kammarmusik.
Sabatier [sabatje’]. 1) Louis Auguste S.,
fransk teolog (1839—1901). Han blev 1868 prof,
i reformert dogmatik i Strasbourg men nedlade
ämbetet, då Elsass blivit tyskt, och blev efter en
tid för tyskfientliga uttalanden utvisad ur Tysk-
land. Till stor del på grund av S:s energiska ar-
bete upprättades 1877 i Sorbonne en protestantisk
teol. fakultet, vid vilken S. från början knöts
som prof, i reformert dogmatik. Här intog S.,
särskilt efter utgivandet av det i Frankrike med
utomordentligt bifall hälsade arbetet ”Esquisse
d’une philosophie de la religion d’après la psycho-
logie et 1’histoire” (1897; övers, av N. Söder-
blom, 1898), en alltmer framskjuten ställning och
utövade både som prof, och kanske än mer som
dir. för den religions-
historiska avd. av Éco-
le des hautes études en
synnerligen inflytelse-
rik, för hela Frankri-
kes andliga liv bety-
delsefull lärarverksam-
het. S:s teologiska
ståndpunkt hade rönt
starkt inflytande från
Schleiermacher och A.
Ritschl. Hans reli-
gionsteori är emeller-
tid i ännu högre grad
än dessas ”subjekti-
vistiskt” orienterad.
S. underströk starkt den symboliska karaktär,
som kännetecknade uttrycken för den subjektiva
religiösa upplevelsen. — Litt.: Monogr. av J.
Viénot, I (1927).
2) Charles Paul Marie S., teolog (1858—
1928). Han tjänstgjorde 1885—93 som präst bl. a.
i Strasbourg och i S:t-Cierge men ägnade sig
sedan helt åt utforskandet av franciskanordens
äldsta historia. Världsberömd blev han genom
sin även litterärt mästerliga ”Vie de saint Fran-
qois d’Assise” (1893; sv. övers. 1895), som först
godkändes av påven men 1894 sattes på Index.
1902 grundade han i Assisi Société internationale
des études franciscaines. Han var en framståen-
de kännare och gynnare av den franska moder-
nismen (i ”Les modernistes”, 1909). 1919 blev
han prof, i kyrkohistoria i Strasbourg.
Sabatier [sabatje’], Paul, fransk kemist
(1854—1941), prof, vid univ. i Toulouse 1884,
utarbetade, jämte J.
B. Senderens, metoder
att hydrera organiska
föreningar med an-
vändning av katalysa-
torer. Som sådana an-
vändas finfördelade
metaller, ss. järn, kop-
par, kobolt men särsk.
nickel. S:s metod har
i många fall funnit
teknisk användning,
t. ex. vid f etthärd -
ning. Även den motsat-
ta processen, dehydre-
ring, genomfördes av
S. med tillhjälp av katalysatorer. S:s arbeten ha
möjliggjort en storartad utveckling av den orga-
nisk-kemiska tekniken. S. delade med N. Grig-
nard nobelpriset i kemi 1912.
Sabati’ni, R a f a e 1, engelsk-italiensk förfat-
tare (1875—1950). Han skrev ett stort antal även-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
