Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabatini, Rafael - Sabazios - Sabbat - Sabbatarier - Sabbatsbergs sjukhus - Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem - Sabbatsbrott - Sabbatsår - Sabéer - Sabel - Sabelantilop - Sabelbajonett - Sabelfäktning - Sabelhandrem - Sabelhylsa - Sabelkoppel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Sabazios—Sabelkoppel
576
tyrsromaner och spännande historiska berättelser,
av vilka flera föreligga i sv. övers., bl. a. ”Cap-
tain Blood” (1922).
Saba’zios, frygisk gud, sannolikt av trakiskt
ursprung. Hans dyrkan var redan vid slutet av
400-talet f. Kr. känd i Aten, men större betydelse
fick kulten av S. först under kejsartiden, då den
synes ha varit ganska utbredd i det romerska
riket. S. identifierades dels med Dionysos, dels
med judarnas gud (Sebaoth). Till kulten hörde
reningar och mysterier, i vilka ormar spelade stor
roll; karakteristisk var även den välsignande gest,
där h. handens 4:e och 5:e finger hållas inåtböjda,
de övriga utsträckta (s. k. benedictio latina).
Sabbat var judarnas sjunde veckodag. S. skulle
i det äldre Israel vara vilodag, framför allt för
dem, som utförde det tyngsta arbetet, och man
skulle därför också hålla vilodag under den an-
strängande plöjnings- och skördetiden. Under den
babyloniska fångenskapens tid, då man icke kun-
de offra, betonade man så mycket strängare fö-
reskriften om vila på s. Man fick icke ens samla
ved eller göra upp eld på s. ”Var och en, som på
den dagen gör något arbete, skall dödas.” Till
dessa bud, som återfinnas i Moseböckerna, lade
judarna under tiden f. Kr. en mängd bestämmel-
ser, som förvandlade s. från en vederkvickelse
till en börda, och Jesus måste häremot göra gäl-
lande, att människan icke var till för s:s skull
utan s. för människans. S. låg till grund för bu-
den om sabbats- och jubelår.
Sabbatärier, ”sabbatsfirare”, namn på en del
sektrörelser, som fordrat lördagens firande som
vilodag.
Sabbatsbergs sjukhus, i Vasastaden, Stock-
holm, uppkallat efter en tidigare ägare till tom-
ten, källarmästaren V. Sabbath (d. 1720), öpp-
nades 1879. 1890 uppfördes en operationspavil-
jong. 1908—12 fick sjukhuset röntgen-, öron-,
näs- och hals- samt ögonavd. Samtidigt byggdes
nya sjukpaviljonger, obduktionslokaler och be-
gravningskapell. Kvinnoklinik är inrymd i en
1949 färdigställd byggnad. Sedan 1927 har på
sjukhuset funnits sjuksköterskeskola under led-
ning av Svenska Röda korset. Sängantalet är 571.
På S. meddelas klinisk undervisning. S. står un-
der kommunal ledning.
Sabbatsbergs vård- och ålderdomshem, av
Stockholms stads fattigvårdsnämnd ägt vårdhem
för kroniskt sjuka, omfattande 363 platser.
Sabbatsbrott, jur., en form av religionsbrott,
avskaffad i svensk rätt 1948. För s. straffades
enl. tidigare bestämmelser den, som under sab-
bat s t i d, d. v. s. på sön- och helgdagar kl. 6—■
21, utförde hantverk el. annat arbete, som ej var
nödvändigt. Om brott förövades under sabbats-
tid, skulle detta betraktas som försvårande om-
ständighet. Även detta stadgande upphävdes 1948.
Sabbatsfriden skyddas numera genom be-
stämmelserna om straff för förargelseväckande
beteende och om förbud mot offentliga nöjestill-
ställningar på vissa kyrkliga högtidsdagar m. m.
Sabbatsår. Enl. 3 Mos. 24:1—7 o. a. skulle
israeliterna vart 7:e år låta sin åkerjord, sina
vingårdar o. dyl. ligga obrukade och hålla ett vi-
Svensk husarsabel m/1759 (t.
v.) och svensk officerssabel
m/1899 för infanteriet.
loår i likhet med sabbaten, som hölls var 7:e dag.
Förordningarna för detta år, s., voro i stort de-
samma som för jubelår (se d. o.).
Sabéer (arab, saba’), ett folk, som efter mi-
néerna från 7:e till slutet av 2:a årh. f. Kr. här-
skade i s. v. Arabien. Deras huvudstad var det
blomstrande Marib. Under ständiga strider med
grannfolken utvidgades sabeiska riket mer och
mer, på samma gång som den materiella kultu-
ren kraftigt främjades genom en livlig handel.
Men då Alexandria sedermera blev medelpunkt
för transitohandeln mellan Asien och Europa, bör-
jade s:s makt gå tillbaka. De undanträngdes
omkr. 115 f. Kr. av en annan sydarabisk stam,
himjarerna. Om den forntida sydarabiska kultu-
ren vittna ännu i dag urgamla fornlämningar, be-
stående av slott, dammar o. a. byggnadsverk, även-
som en mängd inskrifter från flera hundra år
f. Kr. till omkr. 500 e. Kr. De sabeiska inskrif-
terna äro skrivna med ett särskilt alfabet, som
utvecklats ur den feniciska skriften. — Litt.:
”Handbuch der altarabischen Altertumskunde”,
utg. av D. Nielsen, 1 (1927).
Sabel. Svärd med krökt klinga kallas i allm.
för s. Dess uppträdande i Europa är antagligen
av orientaliskt ursprung. Den moderna kav.-s.
har utvecklats ur
den ungersk-polska
typen, som på 1600-
talet fick ett s.-fäs-
te, med lindrigt
framåtböjd kavel,
på insidan räfflad
och beklädd med
läder och på utsi-
dan försedd med en
kappa av metall,
som övergår i
knappen, vilken på
1600-talet gavs
form av ett lejon-
huvud. S. kallas
numera alla i mili-
tärt bruk använda
längre sidovapen,
både raka och
krökta. — S. ingår
fortfarande ibland
i kav:s beväpning
för de beridna och
är paradvapen i
fred för officerare
och underofficera-
re vid svenska ar-
mén och marinen.
Sabelantilop,
zool., se Oryx.
Sabelbajonett, krigsv., bajonett med sabellik-
nande klinga, infördes i Frankrike omkr. 1840.
Se Bajonett med bild.
Sabelfäktning, se Fäktkonst, sp. 378.
Sabelhandrem, se Portepé.
Sabelhylsa, läderhylsa för sabelns fästande vid
sadeln.
Sabelkoppel, krigsv., se Livrem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
