Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sachsen - Historia - Sachsen-Altenburg - Sachsen-Anhalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Sachsen-Altenburg—Sachsen-Anhalt
584
Mell. S. är nu ett av Tysklands högst utvecklade
industriområden.
Historia. Fr. o. m. 900-talet blev den av konung
Henrik I vid Elbe anlagda borgen Meissen me-
delpunkten för ett markgrevskap. Detta land för-
länades omkr. 1089 åt huset W e 11 i n, som 1247
också fick lantgrevskapet Thüringen. Denna ätt
gjorde ytterligare betydande landförvärv, och
1423 fick markgreven Fredrik den stridbare även
hertigdömet S. och den därmed följ, kurfurstliga
värdigheten. Hans sonsöner Ernst och Albrekt
III delade 1485 länderna. Ernst, stamfader för
den ernestinska linjen, fick på sin lott
bl. a. det egentliga kurfurstendömet S. och större
delen av de thüringska besittningarna. Albrekt,
stamfader för den albertinska linjen,
fick bl. a. det gamla markgrevskapet Meissen
med städerna Dresden och Chemnitz, n. delen av
Thüringen samt Leipzig. Särskilt de ernestinska
kurfurstarna blevo genom sitt kraftiga stöd åt
reformationen av stor betydelse, men S. drogs
tillika in i religionsstriderna, vilket fick omväl-
vande konsekvenser. Albrckts sonson Moritz an-
slöt sig till kejsar Karl V, tog 1547 ifrån sin
kurfurstlige frände stora delar av dennes besitt-
ningar och fick kurfurstevärdigheten överflyttad
till sin gren, som även i fortsättningen gick fram-
åt i inflytande, medan de ernestinska besittning-
arna alltmera splittrades genom talrika delningar.
Moritz’ bror och efterträdare August I vinnläde
sig särskilt om den ekonomiska utvecklingen.
Under trettioåriga kriget vacklade S. mellan kej-
saren och Sverige, vilket åsamkade det svåra
bördor, då det gång på gång blev krigsskådeplats.
Det vann emellertid i Pragfreden 1635 Lausitz.
1697 valdes Fredrik August I till polsk konung.
Personalunionen med Polen bestod i 66 år. S:s
deltagande i stora nordiska kriget mot Sverige
vållade stora pålagor och förluster och likaså sju-
åriga kriget, då landet utsattes för en långvarig
preussisk ockupation. Det oaktat fingo kurfurs-
tarna tillfälle att sörja för sina konstnärliga in-
tressen. Till Dresden förlädes värdefulla konst-
samlingar, byggnadsverksamheten omhuldades,
porslinsindustrien i Meissen främjades. För nä-
ringslivet i allm. blev Fredrik August III:s re-
gering (1763—1827) av stor betydelse. Efter att
ha hållit sig till Preussen tvangs Fredrik August
att underkasta sig Napoleon, vilket 1806 förskaf-
fade honom konungatitel (Fredrik August I). Han
tillfångatogs under slaget vid Leipzig 1813 och
fick bevittna, att hans trupper gingo över till de
allierade. På Wienkongressen voro krafter i rö-
relse för S:s förening med Preussen, men genom
att avstå 3/s av sina besittningar till Preussen
räddade han återstoden (jfr Sachsen-Anhalt).
Fredrik August ställde sig bestämt avvisande
mot de liberala strömningarna, men under hans
bror och efterträdare Anton (reg. 1827—36) till-
kom 1831 en författning, enl. vilken en lantdag
med två kamrar ersatte de forna landständerna.
Under Österrikes och Preussens tävlan om hege-
monien i Tyskland sökte S. särskilt under Beusts
ledning hävda de tyska mellanstaternas intressen
men anslöt sig i kriget 1866 till Österrike, delade
dettas nederlag och ställdes under preussisk mili-
tärförvaltning. I freden återställdes dess område,
men det ålades att inträda i Nordtyska förbundet.
I fransk-tyska kriget kämpade S. vid Preussens
sida, varefter det ingick som en förbundsstat i
Tyska riket. Inom detta blev det starkt indu-
strialiserade S., där Albert (1873—1902), George
(1902—04) och Fredrik August III (1904—18)
avlöste varandra som kungar, en högborg för
socialdemokratien, vilket klart kom till synes vid
riksdagsmannavalen men ej vid lantdagsvalen,
som, trots att den mot socialdemokraterna riktade
vallagen av 1896 ersattes av en ny 1908, kring-
gärdats med starka konservativa garantier. Re-
volutionen 1918 fick i S. en radikalare prägel än
eljest: de oavhängiga socialisterna spelade en stor
roll under och efter revolutionen, spartakistiska
oroligheter tvingade 1919 rikstrupper att ingripa
i S., där blodiga strider utkämpades. I spetsen för
ett spartakistiskt band förde Max Hölz i Vogt-
land ett formligt gerillakrig, innan han 1921 häk-
tades. 1923 blev en av socialdemokraternas mest
radikala ledare, E. Zeigner, ministerpresident och
intog s. å. kommunister i sin ministär. Denna be-
främjade bildandet av radikala stridsformationer
och lät inkalla en arbetarrådkongress. Riksrege-
ringen förbjöd denna, men S. vägrade lydnad,
varefter riksvärnet inmarscherade i landet, som
för en tid sattes under kommissarisk styrelse.
Därefter styrdes landet intill den nationalso-
cialistiska revolutionen av koalitionskabinett av
olika schatteringar. Efter 2:a världskriget bildar
S., till vilket fogats v. Niederschlesien, ett land
inom den östtyska republiken.
Sachsen-Altenburg [za’ksan-a’ltanbork], fö-
re 1918 tyskt hertigdöme, 1918—20 fristat, in-
trädde 1920 i Thüringen. — Altenburg, som vid
ett arvskifte 1603 blev eget hertigdöme, förena-
des 1672 med Gotha och tillföll, sedan Gothalin-
jen 1825 utslocknat, hertig Fredrik (d. 1834)
av Hildburghausen, som avstod Hildburghausen
till Meiningen och kallade sig hertig av S.
Sachsen-A’nhalt [za’ksan-], land i mell.
Tyskland, inom den östtyska republiken; 24,669
km2, 4,160,539 inv. (1946). S. upprättades 1946
av i huvudsak den forna preussiska prov. S a c h-
sen (25,531 km2, 3,617,502 inv. 1939) med un-
dantag för regeringsområdet Erfurt, som för-
enades med Thüringen, samt den forna delstaten
Anhalt. S. tillhör i n. nordtyska låg- och slätt-
landet med dess sterila sandmarker, hedar och
torvmossar. V. delen tillhör backlandet vid foten
av Harz och delvis dettas egen n. och ö. sida.
Harz’ högsta topp, Broeken (1,142 m ö. h.),
ligger inom S. På gränsen s. ö. om Harz når
Kyffhäuser 486 m. Huvudfloder äro Elbe och
dess biflod Saale. S. är Tysklands förnämsta
centrum för sockerbetsodling, vilken jämte vete-
odling är mest intensiv i Goldene Aue, i trakterna
kring Halle och Magdeburg samt i s. ö. mellan
Elbe och Mulde. Råg och potatis odlas i mycken-
het inom de sandiga områdena norrut. I Altmark
produceras mycket humle, handelsträdgårdar fö-
rekomma särsk. i trakten kring Quedlinburg. I
backlandet i en gördel kring Harz finnas de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
