- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
593-594

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Safflor - Saffran - Safi, Saffi - Safir - Safirkvarts - Safraniner - Safsa - Saft - Saftfoder - Saftgrönt - Saftkanaler, lymfrum - Saftspänning - Saftstation - Saftstigning - Saga (litteratur) - Saga (gudinna) - Saga, Barnbiblioteket - Saga (stad) - Sagan (furstendöme) - Sagasig - Sagasta, Práxedes - Sagatun - Sagenopteris - Sager-Nelson, Olof - Saggat - Sagina - Saginaw - Sagittalt - Sagittaria - Sagittarius - Sago

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

593

Safflor—Sago

594

Sa’fflor, bot., se Carthamus.

Saffran, de torkade, omkr. 2 cm långa, tråd-
smala märkesflikarna av Crocus sativus, var.
autumnalis. S. är brunröd och har en egendomlig
aromatisk lukt och bitter smak. Den förfalskas
ofta genom inblandning av ståndarsträngar (”fe-
minell”), blommor av safflor m. m. S. nyttjas
mest som krydda i bröd (”saffransbröd”) och
fås bäst från Spanien och Sydfrankrike.

Safi’, S a f f i, stad på kustèn av Franska Ma-
rocko, 225 km s. v. om Casablanca; 51,600 inv.,
därav 3,700 européer. Befästningar finnas sedan
portugisernas tid i början av 1500-talet. Konserv-
industri och betydande fosfatexport.

Safir, miner., ren, genomskinlig form av ko-
rund, vanl. av klarblå färg. S. är högt skattad
som ädelsten. Liksom rubin framställes även s.
med konst, och dessa båda ko rundformer äro van-
liga som syntetiska ädelstenar. Vits, går under
beteckningen leukosafir.

Safirkvarts, miner., se Kvarts.

Safraniner, orangeröda el. röda azinfärgämnen.

Safsa, bot., se Osmundaceae.

Saft, kokk., fruktsaft, vanl. beredd av bär el.
annan frukt genom kokning med vatten, silning,
upprepad kokning med el. utan socker samt bu-
telj ering. Okokt s. tillverkar man av en del bär,
ss. lingon och jordgubbar, genom att krossa och
blanda dem med vatten, frånsila saften och röra
denna med socker.

Saftfoder, lantbr., se Fodermedel.

Saftgrönt, kem., se Färgväxter.

Saftkanaler, 1 y m f r u m, anat., mikroskopiska
hålrum i bindväven, innehållande lymfa och sam-
manhängande med lymfkärlsystemet.

Saftspänning, bot., se Sugkraft.

Saftstation, se Sockertillverkning.

Saftstigning, bot., se Savstigning.

Saga, sammanfattningsnamn för flera olika
slag av litterära alster med mer el. mindre folk-
ligt ursprung. Vanl. tages s. i samma bemärkelse
som folksaga, en fritt uppfunnen, ur en naiv
världsåskådning framgången berättelse, i vilken
fantastiska händelser framställas som fullt natur-
liga. En fullständigt artskild litterär form är
hjältesagan (se Folksägen). F rån såväl
folksaga som hjältesaga artskild är den is-
ländska s. I isländskan betyde? saga ”pro-
saberättelse” av vilket slag som helst. En central
ställning bland de isländska s. intages av ä 11 s a-
g a n, som skildrar enskilda isländska personers
öden el. hela trakters och ätters historia.

Saga, fornnordisk gudinna; i hennes boning
Söckvabäck, där svala böljor brusa, dricka hon
och Oden alla dagar ur kärl av guld. Möjl. är
S. (isl. Såga, trol. ”sierska”, bildning till verbet
se) blott ett annat namn på Frigg.

Saga, Barnbiblioteket S., ”Läsebok för
barn och ungdom i hem och skola”, bokserie för
barn, som sedan 1899 utgives av Svensk lärare-
tidnings förlag.

Saga, huvudstad på Kyushu, Japan; c:a
53,000 inv.

Sagan [zä’-], till 1918 tyskt furstendöme i
Niederschlesien; slutl. under preussisk överhöghet.

Sagasi’g, stad i Egypten, se Zakazik.

Saga’sta, Pråxedes Mateo, spansk statsman
(1825—1903), urspr. ingenjör. 1854 invald i cor-
tes, blev S. en av de ivrigaste ledarna för den
progressistiska oppositionen mot drottning Isa-
bellas despotiska och klerikala styrelse, måste två
gånger gå i landsflykt för att ha deltagit i uppror
men återkom, då Isabella fördrivits 1868, och var
konseljpresident 1871—1872 under Amadeos re-
gering samt efter dennes abdikation sept.—dec.
1874 under republiken. Sedan monarkien återin-
förts, förde S. en liberal och antiklerikal poli-
tik som chef för olika ministärer 1881—83 (med
flera avbrott), 1885—90, 1892—95, 1897—99 och
1901—02. Under den näst sista ministären utbröt
1898 ett krig med U.S.A., vilket berövade Spa-
nien dess västindiska kolonier och Filippinerna
men ej förmådde rubba S:s popularitet.

Sägatun, se Folkhögskolor, sp. 746^

Sageno’pteris, ett inom mesozoiska formationer,
företrädesvis rät och jura, förekommande utdött
växtsläkte, av vilket med säkerhet endast bladen
äro kända. Dessa påminna till det yttre närmast
om stora fyrväpplingar men ha en nervatur, som
liknar ormbunkarnas. De anses numera vara bla-
den av en nyupptäckt angioSpermliknande växt-
grupp (Caytoniales).

Sager-Nelson, Johan Olof Gudmund, målare
(1868—96). Han blev efter studier i Göteborg
mönsterritare vid en tapetfabrik, for 1893 utom-
lands och vistades ett par år i Paris, sedan i
Ajaccio och Biskra, där han dog. Han mottog
starka intryck av det samtida franska måleriet
(Gauguin, van Gogh), vilka bidrogo till att ge
hans ‘ konst en fristående ställning i hemlandet.
S., som var lungsjuk, var en djupt lagd natur
med tydlig dragning åt pessimism och mysticism,
vilket går igen i hans porträttmålningar, kontur-
och planbetonade arbeten i mörka, ofta gröngula
toner. I Nationalmuseum i Stockholm finnas
bl. a. ”Fosterbröderna” och ett par landskap, i
Göteborgs museum ”Fiolspelare” (se bild å nästa
sida), ”En poet” m. fl. — Litt.: Monogr. av A.
Gauffin (1945).

Saggat, långsträckt fjällsjö överst i Lilla Lule-
älvs sjökedja, Jokkmokks sn, Lappland; 303 m
ö. h.; 35 km2; 83 m djup. Vid Kvikkjokks kapell-
by i S:s n. v. ände mynna Kamajokk och Tarre-
ätno, tillsammans bildande ett stort delta.

Sagina, ett släkte av nejlikväxterna, små ör-
ter med smala blad och fem- el. fyrtaliga blom-
mor, ensamma i grenspetsarna. I Sverige växa
9 arter; vanligast är S. procumbens, k r y p-
n a r v.

Saginaw [sä’ginå], stad i Michigan, U.S.A.,
vid Saginaw River, 25 km ovanför dess mynning
i Huronsjön; c:a 93,000 inv. S. har en betydande
och mångsidig industri samt är huvudhamn för
Michigans kolexport.

Sagittält, om ett snitt, som hos bilateralt sym-
metriska djur delar kroppen i två lika hälfter.

Sagittäria, bot., se Svaltingväxter.

Sagittärius, astron., se Skytten.

Sägo (av malaj, sagu, palmmärg), en bered-
ning av ett slags stärkelse, som erhålles ur mär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free