Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Saint-Cyr, Laurent - Saint-Cyr-l’École - Saint-Denis (Paris) - Saint-Denis (Réunion) - Saint-Dié - Sainte - Sainte-Adresse - Sainte-Assise - Sainte-Beuve, Charles Augustin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
S aint- C yr-l’É co le—S ainte- Beuve
608
Klosterkyrkan i Saint-Denis. Interiör av långhuset.
Gouvion-S., fransk militär (1764—1830). Han
avancerade under revolutionskrigen, blev 1794
divisionsgeneral samt utmärkte sig bl. a. vid No vi
1799. Han bidrog till segern vid Hohenlinden
1800, blev 1801 ambassadör i Madrid, deltog i
preussiska fälttåget 1806—07 och blev sedan ar-
méchef i Katalonien. Under ryska fälttåget 1812
blev S. marskalk och 1813 kommendant i Dres-
den, men måste s. å. kapitulera. Vid restauratio-
nen slöt han sig till Bourbonerna, blev pär, 1815
krigs- och 1817 marinminister samt s. å. markis.
Anyo krigsminister 1817—19, uträttade S. mycket
för arméns omdaning. Hans memoarer (4 bd)
utgåvos 1821—31.
Saint-Cyr-l’École [sä-si’r-lekå’1], ort i fr. dep.
Seine-et-Oise, 5 km v. om Versailles. Berömd
militärskola, gr. 1803 av Napoleon (byggnaden
förstörd i 2:a världskriget).
Saint-Denis [sä-dani’], n. förstad till Paris
(se karta vid d. o.), vid Seine; c:a 70,000 inv.
Staden uppväxte kring det 626 grundade klostret
Saint-Denis, som blev huvudsäte för dyrkandet
av Frankrikes nationalhelgon, Dionysios (Denis).
Klosterkyrkan blev särsk. berömd efter den ny-
byggnad, som sattes i gång 1132 genom abboten
Suger. Den är en treskeppig basilika, 108 m lång.
Här framträdde det gotiska byggnadssystemet
f. f. g. fullt utbildat, med spetsbågar och sträv-
pelare, praktfasad och koromgång. Kyrkan blev
Frankrikes förnämsta gravkyrka och fylldes med
otaliga monument, sarkofager och gravplattor.
Mycket av detta förstördes under den stora re-
volutionen. Kyrkan restaurerades 1869 av Viollet-
le-Duc. S. har hamnanläggningar vid Seine och
Saint-Denis-kanalen samt metall- och kemisk in-
dustri.
Saint-Denis [sa-dani’], huvudstad på Ré-
union.
Saint-Dié [sä-dje’], stad i dep. Vosges i
Frankrike, vid floden Meurthe på Vogesernas
västsluttning; c:a 15,000 inv. Den svåra ödeläg-
gelsen under 2:a världskriget drabbade bl. a. ka-
tedralen, som började byggas på 1000-talet och
varav blott 1700-talsfasaden förblev intakt.
Sainte [sat] (fr., fem. av Saint), sankta.
Sainte-Adresse [sät-adrä’s], stad i Frank-
rike, vid Engelska kanalen närmast n. v. om Le
Havre; c:a 5,000 inv. Havsbad. Under i:a världs-
kriget var S. säte för den belgiska regeringen.
Sainte-Assise [sät-asi’z], en det enskilda
franska telegraf bolaget Radio-France tillhörig
sändarstation (c:a 40 km s. om Paris) för hu-
vudsakl. långväga kommersiell trafik. Stationen
är näst den statliga vid Pontoise Frankrikes
största. Trafiken från S. går praktiskt taget en-
bart på kortvåg.
Sainte-Beuve [sät-bö’v], Charles Augus-
tin, fransk kritiker (1804—1869). Han ägnade
sig först åt medicinska studier, samtidigt med
att han skrev artiklar i oppositionsorganet Le
Globe. Från 1827 gjorde han sig till vapendragare
för det romantiska lägret och blev aktiv medlem
av Hugos ”cenakel”, tills ett kärleksförhållande
med skaldens maka framtvang en brytning under
1830-talets första år. Härtill bidrog väl även S:s
ringa framgång som romantisk skald; och större
lycka gjorde han ej med den självbiografiska
romanen ”Volupté” (1835). Från denna tid äg-
nade sig S. uteslutan-
de åt litteraturhistoria
och litteraturkritik.
Redan med sin aka-
demiska prisskrift
”Tableau historique et
critique de la poésie
franqaise au XVI :e
siècle” (1828) hade
han öppnat nya ut-
blickar över den frans-
ka litteraturen. Under
1830- och 1840-talen
utbildade S. till fullän-
dat mästerskap den
historisk-psykologiska
essäformen. Sin nya biografiska och analytiska
metod, frigjord från normerande smakhänsyn, helt
byggande på ett förutsättningslöst studium av
tryckta och otryckta dokument, tillämpade S. såväl
på samtida som — framför allt — på äldre tiders
litterära personligheter och företeelser. Dessa
essäer, först publicerade i tidskrifter, utgåvos i
bokform under olika titlar: ”Critiques et por-
traits littéraires” (5 bd, 1832—39), varur sedan
utbröts bl. a. ”Portraits de femmes” (1844), samt
”Portraits contemporains” (3 bd, 1846). S:s hu-
vudarbete från denna tid är likväl hans ”Histoire
de Port-Royal” (5 bd, 1840—59), en fyllig skild-
ring av jansenisternas högkvarter. Dessa rent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
