Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Savonarola, Girolamo - Savonlinna - Savonnerie - Savoyen - Savstigning, saftstigning - Sax - Sax, Adolphe - Saxare - Saxarfjärden, Östra och Västra - Saxa segel - Saxbett - Saxbo - Saxhorn - Saxifraga, bräcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Savonlinna—Saxifraga
772
1936); urval av Szs skrifter och predikningar i
ty. övers. 1928. — Litt.: Biogr. av J. Schnitzer
(2 bd, 1924).
Savonlinna [sa’vån-], finska namnet på Ny-
slott.
Savonnerie [savånri’], fr., såpsjuderi, namn
på en fransk statlig fabrik för vävnader, som i
början av 1600-talet var förlagd till en plats i
närheten av Paris, där tidigare funnits såpsjuderi
(Hospice de savonnerie, därav namnet). Även de
sammetsliknande vävnaderna från denna fabrik,
närmast jämförliga med nutidens knutna flossa
men av finare och tätare kvalitet, kallas s. 1826
uppgick fabriken i Les Gobelins.
Savoyen [-vå’j-], se Savojen.
Savstigning, saftstigning, vätskeström-
ning genom växten från rötterna till bladen. Ut-
trycket sav brukas mest för den hos träden un-
der våren särskilt stora vätskemängden. Se vi-
dare Transpiration.
Sax. 1) (Tekn.) I stort sett kunna s. indelas
i hand- och maskinsaxar samt i ledsaxar, paral-
lellsaxar — i vilka det rörliga skäret rör sig
parallellt med sig självt — och rullsaxar. På pa-
rallell- och rullsaxar är klippvinkeln oföränderlig,
på ledsaxar blir den mindre, ju längre ut från
leden klippningen sker. De flesta egentliga hand-
saxar äro ledsaxar. Av sådana förekomma utom
vanliga s. för klippning av papper och tyg etc.
flera mera speciella typer, ss. knapphålssaxar,
skräddarsaxar, blomsaxar, häcksaxar och plåt-
saxar. Ull- el. f å r s a x a r arbeta som en ledsax
men äro utan led. Skänklarna äro näml, i ett
stycke med och bilda fortsättningen av ett till mer
än halvcirkel böjt, fjädrande band, vars fjäder-
kraft håller dem isär, när de icke sammantryckas.
S. som verktyg el. verktygsmaskiner inom metall-
industrien användas för klippning av tunnare och
tjockare plåt, tråd, rund-, fyrkant- och profiljärn
samt balkar och förekomma i en mängd olika
konstruktioner samt för hand- el. maskinkraft.
Liksom vid vanliga handsaxar bilda eggarna näs-
tan alltid vinkel mot varandra. Endast det ena
skäret är rörligt, ofta nog parallellt med sig
självt (särskilt på s. för maskinkraft). S. för
handkraft äro oftast hävstångssaxar; maskin-
saxar äro vanl. av ung. samma konstruktion som
pressar med excenter- el. vevrörelse.
2) (Jaktv.) Fångstredskap (jfr Djurfångst) av
två byglar (skalmar), som slå tillsammans och
fasthålla djuret, då det tar ett bete (dr aggi 11-
r i n g, b u 1 v a n s a x) el. trampar på en giller-
bricka (tramp-
sax). S. får an-
vändas endast för
fångst av dels varg,
j ärv, sälhund och,
där fiskodling be-
drives, utter, dels
räv samt hermelin
och andra smärre
pälsbärande djur i
Norrbottens, Väs-
terbottens, Jämt-
Uppgillrad rävsax.
lands och Västernorrlands län. Vid sälfångst
skall s. gillras under vattnet på betryggande djup.
Gillrad s. skall dagl. vittjas.
3) Redskap, varmed brandvakter i städer förr
voro uttustade för att infånga nattliga bråkma-
kare (brandvaktssax). Ringens fjädrar slöto sig
kring delinkventens hals.
4) (Sjöv.) Till lyftning av större tyngder an-
vänd inrättning, bestående av två uppresta spiror
el. bommar med nedre ändarna (fotterna) åtskil-
da och övre ändarna i kryss. I krysset hugges
den talja el. gina, som skall användas för tyng-
dens upplyftande.
Sax, Ä d o 1 p h e, belgisk instrumentmakare
(1814—94), son till den likaledes berömde in-
strumentmakaren i Bryssel Charles J o s e p h
S. (1791—1865). S. studerade i Bryssel och ar-
betade på att förbättra klarinetten. Han verkade
från 1842 i Paris, där han gjorde sig känd som
skicklig fabrikör av mässingsinstrument och där-
med väckte Berlioz’ intresse. Namnkunnigast av
de efter S. uppkallade instrumenten äro saxofon
och saxhorn.
Sa’xare, se Angelsaxer och Sachsare.
Saxarfjärden, östra och Västra, fjärd i
Stockholms skärgård, 7 km n. ö. om Vaxholm,
v. om Södra Ljusterö.
Saxa segel, vid akterlig vind sätta spri- el.
gaffelsegel så, att de med utfirade skot stå tvärs
ut, ett på varje sida. — Saxa rårna, ”toppa
upp” styrbordsändan av några och babordsändan
av andra rår; s. göres för utmärkande av sorg.
Saxbett, veter., tandfel, vanligast hos häst, be-
stående i att insidan av överkäks- och utsidan av
underkäkskindtänderna nöta mot varandra. Un-
derkäkständema kunna då bli långa och växa
upp i gommen.
Saxbo, verkstad för keramiktillverkning, grun-
dad av Nathalie Krebs i Husum vid Köpenhamn
1931. Tillverkningen består av stengods och är
uteslutande konstkeramik, som slagit igenom på
världsmarknaden. 1932 anställdes Eva Stæhr-
Nielsen som tecknerska. Konstnärer som Axel
Salto, Hugo Liisberg och Jais Nielsen ha sam-
arbetat med S.
Saxhorn, mus., av Adolphe Sax utförd för-
bättring av bygelhornet med ventiler i st. f. klaf-
far. S. byggas i olika storlekar (althorn, tenor-
horn, bastuba m. fl.).
Saxi’fraga, bräcka, mångformigt örtsläkte
av fam. Saxifragaceae, vars hela el. flikiga blad
äro spiralställda. Blommorna ha ett femflikigt
foder, fem fria kronblad och tio ståndare samt
äro vita, gula el. rödaktiga. De omkr. 310 arter-
na ha sin huvudsakliga utbredning i Arktis och
n. halvklotets bergsområden. I Sverige växa 14
arter, av vilka 11 äro fjällväxter. Den mest
bekanta är mandelblomma, s t e n b r ä c-
k a, Saxifraga granulata, med vita blommor och
blekröda yngelknoppar vid basen. Purpur-
bräcka, S. oppositifolia, växer mattformigt i
fjällen och har små rödvioletta, tättsittande blom-
mor. Fjällbruden, S. cotyledon, har köttiga
och med en vit kalkskorpa försedda blad i rosett.
Kronbladen äro vita. Fjällbruden finnes sällsynt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
