Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schebesta, Paul - Schéele, von, släkt - Schéele, 1. Henning von - Schéele, 2. Frans von - Scheele, Carl Wilhelm - Scheelit - Scheer, Reinhard - Schéfer, Charles - Scheffel, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
S chéele—S chef fel
800
kultur vid katolska univ. S:t Gabriel i Mödling,
Wien. S. är framför allt bekant som pygmékän-
nare och har studerat dvärgar och halvdvärgar
under forskningsresor i Asien och Afrika. S. har
bl. a. utg. det monumentala verket ”Die Bambuti-
Pygmäen vom Ituri” (1938—50; hittills 4 bd).
Schéele [Jé’la], von, svensk släkt, urspr. från
Pommern, naturaliserad som svensk adelssläkt
1768 (hette förut Scheel och Schéele).
1) Knut Henning Gezelius von S., teolog,
biskop (1838—1920), fil. dr i Uppsala 1863, teol.
dr 1877, e. o. prof, i teol. prenotioner och teol.
encyklopedi s. å. och ord. prof. 1879 samt biskop
i Visby 1885. S. vinnläde sig nitiskt om upprätt-
hållandet av svenska kyrkans internationella för-
bindelser. Han stiftade 1898 Svenska Jerusalems-
föreningen. S. var 1900—11 led. av A. K. Bland
Szs skrifter märkas ”Den kyrkliga katechisatio-
nen” (1869) och ”Teologisk symbolik” (1877—
79). — Biogr. av J. Norrby (1925).
2) Frans Alexander von S., filosof och pe-
dagog (1853—1931), docent vid Uppsala univ.
1885, profzs titel 1903. Han var förste inspek-
tör vid Stockholms folkskolor 1905—18. Urspr.
anhängare av boströmianismen, sökte S. senare i
”Filosofiens uppgift, metod och betydelse” (1899)
utveckla en uppfattning, som mera närmade fi-
losofien till erfarenheten. Sitt huvudintresse äg-
nade S. sedan åt den empiriska psykologien, ut-
gav ”Det mänskliga själslifvet” (1894—96) m. m.
S. ägnade sig senare åt pedagogiken och var en
av dennas första vetenskapliga representanter i
Sverige.
Scheele [Jè’la], Carl Wilhelm, kemist
(f. 1742 9/i2 i Stralsund, där fadern var köpman
och bryggare, d. 1786 21/s i Köping). S. blev
1757 elev på apoteket
”Enhörningen” i Gö-
teborg. Under träget
arbete lade S. där
grunden till sin veten-
skapliga storhet. 1765
fick han anställning
på apoteket ”Fläkta
örn” i Malmö. 1768
kom S. till apoteket
”Korpen” i Stockholm
och därifrån år 1770
till apoteket ”Uplands
vapen” (nu ”Lejonet”)
i Uppsala, där han
stannade 5 år och
genom vänskap och samarbete med Torbem Berg-
man och J. G. Gahn fick rika tillfällen att för-
djupa sin vetenskap. S. blev 1775 föreståndare
för apoteket i Köping, vilket han 1776 med goda
vänners hjälp lyckades köpa. Provisors- och apo-
tekarexamen tog han 1777 i Stockholm. Utrustad
med en sällsynt iakttagelseförmåga, kunde S. av
sina med enkla medel utförda kemiska under-
sökningar draga betydande slutsatser. Ett glän-
sande bevis härför är hans arbete över brunsten,
som tidigare varit föremål för många forskares
studier utan att dess natur blivit klarlagd. S. upp-
täckte vid dessa undersökningar icke mindre än
4 nya ämnen, näml, klor, syre, mangan och ba-
riumoxid, av vilka de två första kommo att bli
av största betydelse för många andra kemiska
processer. Det sätt, på vilket S. isolerade och
undersökte olika bekanta gaser, visar, vilken fram-
stående experimentator han var. S. utarbetade
vid sina undersökningar många utmärkta analys-
metoder och var den förste, som konstaterade,
att en och samma metall kan ha olika oxidations-
stadier. Så visade S., trots det att han hela tiden
var anhängare av flogistonteorien, att t. ex. järn,
koppar, kvicksilver etc. var för sig kunna bilda
olika oxider. S. sysslade även med organiskt-
kemiska problem, varvid han isolerade ett stort
antal syror o. a. organiska ämnen, ss. mjölksyra,
oxalsyra, urinsyra, vinsyra, citronsyra, glycerin.
—• Statyer av S. ha rests i Humlegården i Stock-
holm 1892 (av J. Börjeson) och i Köping 1912.
1928 restes en vacker minnesvård på hans grav-
plats på Köpings kyrkogård (någon autentisk
bild av S. finnes ej förutom profilbilden på Vet.
akadzs medalj). — Szs ”Sämmtliche physische
und chemische Werke” äro utg. av S. F. Hermb-
städt (1891), hans ”Efterlemnade bref och an-
teckningar” av A. E. Nordenskiöld (1892; ty.
övers, s. å.). — Litt.: Biogr. av O. Zekert (2
bd, 1931—33) och S. Gullström (1934).
Scheelit [Jeli’t] (uppkallad efter C. W. Schee-
le), ett fett- el. nästan diamantglänsande, mesta-
dels vitt el. grått, tetragonalt kristalliserande mi-
neral av kalciumvolframat, CaWOi, med hård-
heten 4,5—5 och spec. v. 5,9—6,2. S., som är ett
viktigt volframmalmsmineral, är pneumatolytiskt
bildat och åtföljer gärna volframit och tennmalm.
Scheer [Jér], Reinhard Karl Friedrich,
tysk amiral (1863—1928). Han blev 1909 chef
för högsj öflottans stab, 1910 konteramiral, var
under 1 :a världskriget först chef för en av slag-
skeppseskadrarna, från 1916 för högsjöflottan.
Med S:s övertagande av högsta befälet över sjö-
stridskraftema blev tyska sjökrigföringen mer
handlingskraftig och offensiv, och de brittiska och
tyska huvudflottorna drabbade samman i det s. k.
Skagerakslaget. 1918 blev han chef för amiral-
staben. S. utgav bl. a. ”Deutschlands Hochsee-
flotte im Weltkrieg” (1919).
Schéfer [Jfä’r], Charles Henri Auguste,
fransk orientalist (1820—98). Han var länge dra-
goman i Orienten och blev 1857 prof, i persiska
vid École des langues orientales vivantes i Paris.
S. reste i offentligt uppdrag 1860 till Syrien och
1862 till Somalikusten. Han var en av 1800-talets
främsta franska orientalister.
Scheffel, Johan Henrik, porträttmålare
(1690—1781), f. i Wismar. Han kom efter stu-
dier i Berlin, Paris och Nederländerna till Sve-
rige 1723 och bosatte sig i Stockholm, där han
blev en av de mest anlitade porträttmålarna. Man
känner omkr. 700 arbeten av hans hand; de ut-
märka sig för omsorgsfullt arbete, skicklig stoff-
behandling och eleganta färgkombinationer. Högst
nådde han som skildrare av ålderdomen. Hans
arbeten peka på inflytande särskilt från samtida
franskt porträttmåleri, bl. a. från Rigaud, men
även Mikael Dahl och Gustaf Lundberg. Till S :s
arbeten höra porträttsviter av Livgardets officers-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
