Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schefferus, Johannes - Scheffler, J. - Scheflo, Olav - Scheherezade - Scheibe, Johann Adolph - Scheich el. scheik - Scheidemann, Philipp - Scheidt, Samuel - Scheik - Schein, Johann Hermann - Scheiner, Julius - Scheinergrader - Schelde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803
Scheffler—Schelde
804
f. i Strassburg. Han studerade i Holland och
kallades 1647 till innehavare av skytteanska pro-
fessuren i Uppsala. S. utgav en mängd latinska
och grekiska auktorer, flera avh. rörande romers-
ka antikviteter. Han kan med rätta anses som
Sveriges förste vetenskaplige språkforskare av
högre rang. 1664 utgav han tills, m. Olof Vere-
lius Götriks och Rolfs saga, och därefter ägnade
han sig med stigande
iver åt svensk forn-
forskning. I ”Upsalia
antiqua” (1666) för-
läde han platsen för
det forna Uppsala tem-
pel till Nya Uppsala
och råkade därigenom
i hetsig strid med Ve-
relius och Olof Rud-
beck d. ä. Bland and-
ra arbeten av S. må
nämnas hans uppl. av
”Konunga- och höf-
dingastyrelsen” (1669),
”Lapponia” (1673),
som inom den lärda världen mottogs med mycket
bifall, samt ”Svecia literata” (1680; utökad uppl.
av J. Mollerus 1698). S:s latinska självbiogr.
utgavs 1915 av H. Schück.
Scheffler, J., se Angelus Silesius.
Scheflo, Olav Andreas, norsk politiker (1883
—1943), urspr. sjöman, 1903 anställd i postverket,
från 1906 verksam som journalist inom arbetar-
rörelsens press. S. anslöt sig till arbetarrörelsens
radikala flygel och tog inom denna plats långt
åt vänster. 1918 var han jämte M. Tranmæl
ledare för den opposition, som genomdrev Nors-
ke arbeiderpartis anslutning till Zimmerwaldin-
ternationalen, och var 1918—21 red. för Social-
demokraten, 1922—24 stortingsman. Vid Norske
arbeiderpartis sprängning 1923 ledde S. den mosk-
vatrogna gruppen och var red. för Norges kom-
munistblad men lämnade detta och anslöt sig till
socialdemokraterna. Han var 1927—30 åter led.
av stortinget och 1931—39 red. för Sorlandet.
Scheherezäde, mindre god transkription för
Schahrazäd (se d. o.).
Scheibe [Jåi’ba], Johann Adolph, tysk-
dansk musiker (1708—76). Han blev hovkapell-
mästare hos markgreven av Brandenburg-Kulm-
bach 1740 och hade kort därefter liknande befatt-
ning i Köpenhamn. För danska hovet kompone-
rade han åtskillig festmusik. Hans största bety-
delse ligger inom musikestetiken. Med stor skär-
pa kritiserade han dåtida musikförhållanden. S.
skrev bl. a. ”Der critische Musikus” (2 bd, 1738
—40).
Scheich [Jåi^] el. s c h e i k (arab, schalh),
”gråskägg”, åldring, äldste; hövding för en stam;
lärare; överhuvud för en religiös orden; helgon.
S c h e i c h-u 1-i s 1 ä m, de under Turkiet lydan-
de muhammedanernas förnämsta religiösa aukto-
ritet.
Scheidemann [Jai’da-], P h i 1 i p p, tysk po-
litiker (1865—1939), var urspr. typograf, innehade
ett flertal fackliga och kommunala uppdrag, innan
han via partipressen kom in i socialdemokratiska
partiets ledning. Riksdagen tillhörde han från
1903’och valdes till dess förste socialdemokratis-
ke vicepresident 1912. Under 1 :a världskriget
spelade S. en betydande politisk roll bakom kulis-
serna, stödde i början lojalt regeringen men an-
slöt sig 1917 till kravet på en samförstånds fred.
I okt. 1918 blev han medl. av Max’ av Baden
kabinett. Under revo-
lutionen i nov. s. å.
tog han ledningen i
Berlin, och för att und-
vika den hotande sov-
jetrepubliken utropade
han sj älv republiken
från riksdagshusets
balkong, varefter han
blev medl. av den
provisoriska regering-
en. Febr.—juni 1919
var S. regeringschef
men avgick, då han ej
ville godtaga Versail-
lesfreden. Hans poli-
tiska ledarskap var därmed slut, ehuru han fort-
farande tillhörde riksdagen. 1920—25 var han
borgmästare i Kassel. Efter Hitlers seger 1933
flydde S. till utlandet, berövades sitt tyska med-
borgarskap och var under sina sista år bosatt i
Köpenhamn. Bland hans skrifter märkas ”Der
Zusammenbruch” (1921) och ”Memoiren eines
Sozialdemokraten” (2 bd, 1928).
Scheidt [Jåit], Samuel, tysk tonsättare
(1587—1654), organist i Halle 1609 och samtidigt
markgrevlig kapellmästare. S. utbildade den pro-
testantiska orgelstilen och övade mäktigt infly-
tande på den luterska kyrkomusiken. Hans främs-
ta orgelarbete är ”Tabulatura nova” (1624; ny
uppl. i ”Denkmäler der Tonkunst”, I). Av andra
verk märkes ”Tabulaturbuch. 100 geistliche Lieder
und Psalmen” (1650). — Biogr. av Chr. Mah-
renholz (1924).
Scheik, se Scheiqh.
Schein [Jåin], Johann Herman n, tysk
tonsättare (1586—1630), Thomaskantor i Leipzig
1616. S. hörde till de protestantiska tonsättare,
som på nyitaliensk grundval sökte utbilda en lu-
tersk kyrkostil. Hans samlade verk ha nyutgivits
av A. Prüfer (1902 ff.), som även skrivit en
biogr. över S. (1895).
Scheiner [Jai’nar], Julius, tysk astronom
(1858—1913), från 1900 chefsobservator i Pots-
dam. S. var mångsidigt verksam inom astrofy-
siken och stellarastronomien och utförde bl. a.
betydelsefulla undersökningar över solarkonstan-
ten, gasnebulosornas spektra och stjärnornas temp.
Hans handböcker ”Die Spektralanalyse der Ge-
stirne” (1890) och ”Die Photographie der Gestir-
ne” (1897) ha varit värdefulla vid astrofysikens
studium.
Scheinergrader [Jai’nar-], förk. °Sch, fotogr.,
enhet för det ljuskänsliga negativmaterialets all-
mänkänslighet enl. det tyska scheinersystemet.
Schelde, fr. Escaut, v. Belgiens huvudflod,
upprinner n. om Saint-Quentin på Artois-Cam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
