Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schiöler, 2. Inge - Schiöler, Victor - Schiötz, Aksel - Schjelderup, Gerhard - Schjelderup, Harald - Schjerfbeck, Helene - Schjånberg, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
821
Schiöler—Schjånberg
822
jade måla pastost (”Storm vid kusten”, 1930;
Göteborgs konstmuseum). Intryck från Bonnard
gåvo hans nya kolorism en mjuk och balanserad
karaktär, samtidigt som formen blev mera volym-
betonande (”Rödhårig modell” och porträtt av
Åke Gustafsson, båda från omkr. 1932), men
nästan samtidigt började våldsammare, formupp-
lösande tendenser ge sig till känna (”Zigenerska”,
omkr. 1932). Från hans sista år före sjukdomen
äro en rad bohusländska landskap, där samma
tendens alltmera markeras. Mera dekorativa och
ytmässiga och varmare i färg äro hans arbeten
från 1940-talet. S:s temperament är lyriskt och
intensivt men icke så dramatiskt som hos Ivars-
son. S. är representerad i Nationalmuseum, Gö-
teborgs museum och Kunstmuseet i Köpenhamn.
— Litt.: Monogr. av E. Blomberg (1946).
Schiöler [Jo’-], Victor, dansk pianist och
dirigent (f. 1899), elev av Ignaz Friedman och
Arthur Schnabel. S. debuterade 1914 och har
sedan dess framträtt som betydande pianospelare
och dirigent, främst i de skandinaviska länderna
men även i Tyskland och England. 1943 och
1944 var S. verksam i Sverige.
Schiötz [Jöts], Ak sel, dansk opera- och kon-
sertsångare, tenorbaryton (f. 1906), cand. mag.
1930, läroverksadjunkt 1935—48. Som sångare
var S. elev till bl. a. Mogens Wöldike och John
Forsell. Han debuterade 1939 på Det Kongelige
i Köpenhamn och har medverkat som solist vid
oratorieuppföranden, radiokonserter m. m. samt
sjungit in flera sånger på grammofon. S. utgav
1951 tills, m. sin maka, Gerd S., ”Kunst og
kamp”.
Schjelderup [Jä’l-], Gerhard Rosenkrone,
norsk tonsättare (1859—1933). S. har sökt skapa
en nationell stil genom att förena Wagners ut-
tryckssätt med norsk tongivning i Griegs anda.
Av hans huvudsaki. i Tyskland uppförda sceniska
verk märkas ”Söndagsmorgen”, ”Bruderovet”,
”Offerilden”. Av orkesterstycken har särskilt
”Solopgang paa Himalaja” vunnit beaktande. Han
har även skrivit kammarmusik och solosånger. S.
har utgivit biogr. över Grieg (1903 och 1908),
Wagner (1908) och tills, m. O. M. Sandvik
”Norges musikhistorie” (2 bd, 1921).
Schjelderup [Ja’l-], Harald Krabbe, norsk
filosof (f. 1895), fil. dr 1920, prof, i filosofi
1922—28, i psykologi 1928, allt i Oslo. Av S:s
skrifter må nämnas ”Til sansefornemmelsernes
psykofysiologi” (dr-avh., 1919), ”Filosofiens his-
torie” (1924, 3:e uppl. 1941), ”Det underbevisste”
(1925, 3:e uppl. s. å.), ”Psykologi” (1927, 2:a
uppl. 1929), ”Nevrose og opdragelse” (1937, 4:e
uppl. s. å.; sv. övers. ”Mitt barn är nervöst”,
1938) och ”Nevroserne og den nevrotiske karak-
ter” (1940; sv. övers, s. å.).
Schjerfbeck [Jä’rf-], H e 1 e n e Sofia, finländsk
målarinna (1862—1946). Hon studerade i Hel-
singfors, Frankrike, England och Italien samt
var lärarinna vid Konstföreningens ritskola i
Helsingfors 1892—1902. Under resten av sitt
liv, bortsett från sina allra sista år, som hon
tillbragte i Sverige, levde hon i största avskild-
Helcne Schjerfbeck: Självporträtt med svart mun, 1939.
het i Ekenäs, Nylands län. S. ägnade sig först
åt tidstypiskt historiemåleri, men utförde samti-
digt ypperliga kopior efter Hals, Velåzques och
Holbein. Under 1890-talet fördjupades hennes
konst (”Kyrkfärden”, 1895—1900, ”Självpor-
trätt”, 1895), och vid sekelskiftet frigjorde hon
sig fullständigt från naturalismen och skapade en
egenartad, sensitiv linje- och ytkonst (”Arbe-
terska”, 1903, ”Den gamla herrgården”, ”Ved-
huggare” och några självporträtt). Under sin
långa isolering i Ekenäs utvecklade hon sin konst
mot allt större enkelhet i formerna, till en bör-
jan med ganska energisk teckning men med ti-
den alltmera mjukt f ramtonande färgytorna.
Drag av kubism bli snart märkbara men sällan
påfallande. Hennes färg blir alltmera asketisk
och hålles i en mjuk grå skala med enstaka
klara färgaccenter. Då hon av sjukdom hindra-
des att söka sina motiv utomhus, koncentrerade
hon alltmera sitt intresse på människoframställ-
ning och nådde en märklig fördjupning i den
psykologiska framställningen. En rad självpor-
trätt visa hennes gradvisa utveckling mot för-
enkling och förfining i färg och form. Hennes
stillsamma måleri står helt ensamt i den samtida
finska konsten och håller samma aristokratiska
stil inför alla motiv (arbeterska, konvalescent;
flera versioner). — Litt.: G. Johansson, ”H. S:s
konst” (1940), ”H. S.” (1945; planschverk); H.
och E. Appelberg, ”H. S.” (1949); H. Ahtela,
”H. S.” (1953).
Schjånberg [Jå’n-], Karl Edmund Baltzar,
kemist (f. 1904 29/s), fil. dr vid Lunds univ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
