Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schleicher, Kurt von - Schleiden, Matthias Jacob - Schleiermacher, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
Schleiden—Schleiermacher
828
anledningen till att han jämte sin hustru var ett
av de främsta offren för den blodiga utrens-
ningen 3°/e 1934.
Schleiden [Jlai’dan], Matthias Jacob,
tysk botanist (1804—-8i). Han innehade 1850—62
en botanisk professur i Jena. Lärjunge till J.
Müller, gjorde han i dennes Archiv 1838 sin in-
sats med en avh., ”Beiträge zur Phytogenesis”.
Där hävdar han, utgående från undersökningar
av växternas embryonalutveckling, såsom ingen
före honom cellens självständighet som uppbyg-
gare av växtens alla delar; han beskriver cell-
kärnans nukleol och anser kärnan vara cellens
viktigaste beståndsdel. Ännu en viktig insats gjor-
de S. genom sin ”Grundzüge der wissenschaft-
lichen Botanik” (1842), vari han emot ensidigt
systematiserande framhöll växtanatomiens och
morfologiens betydelse.
Schleiermacher [Jlåi’arma^ar], Friedrich
Daniel Ernst, tysk filosof och teolog (1768—
1834). S. var genom sin livsgärning huvudsakli-
gen knuten till Berlin,
som predikant vid
Dreifaltigkeitskirche
där (sedan 1809), som
prof, vid Berlins univ.
(sedan 1810), till vil-
ket han var en av ini-
tiativtagarna, och som
led. av vet.-akad. i
Berlin (sedan 1811).
S:s viktigaste skrifter
äro ”Über die Religi-
on” (1799; sv. övers.
1923), ”Monologen”
(1800), ”Grundlinien
einer Kritik der bishe-
rigen Sittenlehre” (1803) och ”Der christ-
liche Glaube” (2 bd, 1821—22; sv. övers.,
2 bd, 1842—44). Ur hans ”Nachlass” ha bl. a.
utgivits föreläsningsserier över den filosofiska
etiken (1835), över ”Dialektik” (1839) samt
”Die christliche Sitte” (1843). Även må nämnas
hans berömda Platon-övers. (5 bd, 1804—10). S:s
”Sämmtliche Werke” utgåvos i 32 bd 1835—64.
Ett för S. karakteristiskt drag är hans univer-
sella läggning. Under den tidigaste ungdomstiden
erhöll han avgörande intryck från den herrnhu-
tiska fromheten, sedermera kom han under in-
flytande av Kants kritiska filosofi och efter 1796
av Fichtes ”Wissenschaftslehre” och av roman-
tikerna, framför allt Friedrich Schlegel. Bland
andra tänkare, som övat avgörande inflytande på
honom, må nämnas Platon, Spinoza, Schelling,
Jacobi. — Allt vetande över huvud låter sig
enl. S. inordna i ett omfattande vetenskapernas
system. I detta system, i denna vetenskapernas
hierarki råder det förhållandet, att den högre
och mera omfattande vetenskapen får gälla som
förutsättning för den lägre, så att till sist alla
vetenskaper härflyta ur ett ”högsta vetande”.
Den högsta och alltomfattande vetenskapen,
”dialektiken”, innehåller såsom ”Organon des
Wissens” de översta principerna för allt vetan-
de, och därmed också de principer, som ligga
till grund för varje enskild vetenskap. I denna
sin analys av all kunskaps yttersta förutsättningar
bygger S. i stor utsträckning på Kants kritiska
filosofi, åt vilken han emellertid ger en identitets-
filosofisk vändning: gudsmedvetandet uppfattas
som identiteten mellan vetande och varande och
därmed som översta kunskapsteoretiska förutsätt-
ning. Från dialektiken utgå de båda huvudveten-
skaperna fysik och etik. Indelningsgrunden fin-
ner S. däri, att tillvaron karakteriseras av att na-
tur och förnuft ömsesidigt genomtränga varandra.
Fysikens uppgift är att framställa detta
”ivartannat” under naturens, etikens under för-
nuftets el. andens synpunkt. Begreppet etik har
alltså hos S. en vidsträcktare betydelse än eljest
och skulle måhända bäst kunna återgivas med
namnet allmän kulturfilosofi. Så kommer S:s
distinktion mellan fysik och etik att närma sig
den inom senare vetenskapssystematik vanliga
distinktionen mellan natur- och kulturvetenskap
(resp, andevetenskap). Var och en av dessa hu-
vudvetenskaper utgrenar sig sedan i en rad un-
derordnade, empiriska specialdiscipliner. •—■ Epok-
görande betydelse har S. fått framför allt på
religionsfilosofiens och den systematiska teolo-
giens område. Hans religionsfilosofiska
insats består främst däri, att han lagt grunden
till en kritisk religionsfilosofi. I skarp motsats
mot upplysningstidens åskådning, där det religiösa
oklart sammanblandas med metafysik och moral,
hävdar han i ”Über die Religion” religionens
självständighet och egenart och söker påvisa dess
nödvändiga plats inom den mänskliga erfaren-
hetens sfär. Denna tanke genomför han seder-
mera i sitt dogmatiska huvudarbete ”Der christ-
liche Glaube”, där han karakteriserar religionen
som människans omedelbara och ofrånkomliga
medvetande om sitt absoluta beroende. När man
ofta tolkat detta så, att S. därigenom överflyttat
religionen till ”känslans” område (psykologiskt
tänkt), så beror detta på en missuppfattning. S:s
betydelse för den systematiska teolo-
gien består framför allt däri, att han slutgil-
tigt övervunnit den gamla Zoci-metoden (det mera
utvärtes summerandet av enskilda lärostycken:
loci). Det är S:s förtjänst, att han lärt att be-
trakta den kristna tron i dess organiska sam-
manhang. Varje dogmatisk el. etisk utsaga er-
håller för honom sin betydelse och kristna legi-
timering endast därigenom, att det visar sig möj-
ligt att återföra den på kristendomens centrala
egenart. — Om S :s religionsfilosofi och teologi
sålunda i metodiskt hänseende betecknar ett ge-
nombrott, så visar han sig dock i genomförandet
och i hela sin kristendomssyn vara betydligt mera
i släkt med upplysningstraditionen, än han själv
och hans samtid varit medveten om. Inom de
senare decenniernas teologi har diskussionen kring
S. varit synnerligen livlig. — Litt.: W. Dilthey,
”Leben S:s”, 1 (1870, 2:a uppl. 1922); A. Ny-
gren, ”Dogmatikens vetenskapliga grundläggning”
(1922); G. Carstensen, ”Individualitetstanken hos
S.” (1924), ”S.” (1925); H. Lindroth, ”S:s re-
ligionsbegrepp” (2 bd, 1926—30); G. Björklund,
”S:s kyrkobegrepp” (1944).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
