Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schopenhauer, Arthur - Schott - Schott, Friedrich Otto - Schotte, 1. Axel - Schotte, 2. Gunnar - Schottisch, schottis - Schotts, B., Söhne - Schou, Axel - Schou, Karl - Schou, 1. Ludvig - Schou, 2. Peter Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Schott—Schou
852
viljans första objektivationer. Högst av konster-
na står musiken, som låter oss skåda den bakom
dessa objektivationer liggande urviljan själv. —
Den befrielse, som vinnes i den estetiska kon-
templationen, är dock endast momentan. I m ed-
lidandet vinna vi en högre befrielse, i det
att vi frigöra oss från det egoistiska viljandet
och känna gemenskapen med allt, som lider. Den
verkliga förlossningen vinnes dock först i a s-
kesen, där viljan gradvis vänder sig mot sig
själv, upphör att vilja, och så i sällsynta fall når
den fullkomliga förintelsen, som självmordet i
vanlig mening icke kan skänka. S. är i dessa
tankegångar påverkad av orientalisk filosofi. —
Någon skola i egentlig mening har S. icke bil-
dat, men hans filosofi har, särskilt bland för-
fattare och konstnärer, utövat mycket stort in-
flytande (t. ex. på R. Wagner och Nietzsche).
S:s skrifter ha utgivits i flera uppl., bl. a. av
P. Deussen, som även 1910 grundat en Schopen-
hauerförening, vilken sedan 1912 utger Jahrbuch
des Schopenhauergesellschaftes, samt av A. Hüb-
scher. — Litt.: Monogr. av J. Volkelt (5:e uppl.
1923); V. Rydberg, ”Leibniz’ teodicé och den
Schopenhauer-Hartmannska pessimismen” (”Fi-
losofiska föreläsningar”, 2, 1900); A. Ahlberg,
”A. S.” (1924); A. Nyman, ”A. S. och Ultima
Thule” (i Nord, tidskr., 1940).
Schott [-å-] (ty.), geogr., se Chott.
Schott [-å-], Friedrich Otto, tysk ke-
mist och glastekniker (1851—1935). 1884 grun-
dade han jämte E. Abbe i Jena ett på vetenskap-
lig grundval arbetande glasbruk, Schott und
Genossen, berömt för sina tillverkningar
av en mängd, för såväl fysikaliska som kemiska
ändamål mycket använda glassorter. S. var själv
uppfinnare av ett flertal av dessa.
Schotte [skå’ta]. 1) Per Axel Viktor S.,
ämbetsman, politiker (1860—1923), jur. kand, i
Uppsala 1886, länsnotarie i Gävleborgs län 1889,
landssekr. i Värmlands
län 1902, landshövding
i Västerbottens län
1916. Sitt inträde på
den politiska banan
gjorde S. som civilmi-
nister i Staaffs i:a
ministär 1905—06, var-
efter han livligt del-
tog i det liberala par-
tiarbetet (ordf, i Fri-
sinnade landsförening-
ens verkställande ut-
skott 1907—12 och
1915—16, i dess för-
troenderåd 1914—17).
Fr. o. m. 1909 tillhörde han riksdagen (led. av
A. K. 1909—19, av F. K. 1919—21). I Staaffs
2:a ministär 1911—14 blev han åter civilminister,
likaså i den liberal-socialdemokratiska koalitions-
regeringen 1917. Som sådan ådagalade han stor
duglighet. Under hans olika tjänsteperioder ge-
nomfördes sålunda lag om medling i arbetstvister
(1906), upprättades Socialstyrelsen och Pensions-
styrelsen (1913) och genomfördes den kommuna-
la rösträttsreformen (1918) samt lag om 8 tim.
arbetsdag (1919). Då kristidsförlaget ”Svensk
import” stupade, nödgades S., som innehade en
större aktiepost, jämte V. Rydén avgå som stats-
råd (nov. 1919) men bibehöll riksdagsmandatet
och landshövdingposten.
2) Gunnar Viktor S., den föreg:s bror,
skogsman (1874—1925). Utexaminerad från
Skogsinst. 1897, var S. 1902—05 assistent vid
Forstliga försöksanstalten och blev 1908 t. f. fö-
reståndare för statens skogsförsöksanstalt och
efter anstaltens omorganisation 1913 prof, och
chef för densamma. S. bidrog verksamt till den
skogliga försöksverksamhetens organisation och
utveckling och författade ett stort antal veten-
skapliga arbeten, huvudsaki. rörande fröets be-
skaffenhet och betydelsen av dess härstamning
samt beståndsvård. S. var sekr. i Svenska skog-
vårdsföreningen från dess grundande 1902 och
red. för dess publikationer från 1903 (jämte H.
Hesselman).
Schottisch [få’tij], s c h o 11 i s, ty., ”skotsk”,
en runddans i 2A takt, närstående polkan; upp-
kommen på 1840-talet.
Schotts, B., Söhne [få’ts zö’na], ett av de
äldsta och största tyska musikförlagen, grunda-
des 177.0 av Bernhard Schott i Mainz. Rörelsen
fortsattes av hans söner Andreas (1781—
1840) och Johann Joseph (1782—1855).
Bland den stora mängden av arbeten förlagda
hos S. märkas några av Beethovens sista kom-
positioner, många franska och italienska operor
samt flera av Wagners musikdramatiska verk.
Schou [skåu], Axel, dansk geograf (f. 1902).
Efter anställning bl. a. i Dansk geodetisk institut
blev S. 1953 prof, i geografi vid Köpenhamns
univ. Han har ägnat huvuddelen av sin forskning
åt studium av den danska kusten och de kust-
bildande processerna.
Schou [skåu], Karl Holger Jacob, dansk må-
lare (1870—1938), elev av Zahrtmann, medl. av
Den frie udstilling. S. målade i disiga fläckar,
gärna grå och blekgrå, halvt immateriella som
i de franska impressionisternas atmosfärmåleri.
Teckningen är förenklat naturalistisk.
Schou [skåu], 1) Ludvig Abelin S., dansk
målare (1838—67). Han studerade vid akad. i
Köpenhamn och i Rom. Han hemsände 1866
”Romersk lumpsamlare” och ”Italienska bönder”.
Bland hans övriga arbeten märkas porträtt av
slående karaktärsskärpa samt kompositionerna
”Leukothea” och ”Hermod hos Hel”. Märkliga
äro hans teckningar med nordiskt mytologiska mo-
tiv, som sakna nordisk karaktär men äro fanta-
sirika och lidelsefulla kompositioner, enastående i
dansk konst.
2) Peter Alfred S., den föreg:s bror, må-
lare (1844—1914). Han var från sin tidiga ung-
dom köpman, från 1865 bosatt i Hamburg. Han
började sina konststudier vid akad. i Dresden
1873 och fortsatte dem i Paris 1874. Hans själ-
fulla målningar med dämpad färg i känsligt sam-
manstämda toner trängde igenom först då konst-
nären redan var en åldrande man. Bland hans ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
