Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schultzberg, Anselm - Schultze, Max - Schulz, Johann Abraham Peter - Schulze, Wilhelm - Schulze-Delitzsch, Hermann - Schulzenheim, von, släkt - Schulzenheim, David von - Schumacher, Fritz - Schumacher, Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Schultzberg—Schumacher
862
Schultzberg, Anselm Leonard, målare (1862
—1945), studerade vid Tekniska skolan och för
E. Perséus samt 1882—86 vid Konstakad. Sistn.
år erhöll S. akad:s kungl. medalj och begav sig
därefter på resa till Frankrike. Senare besökte
han även Holland, Belgien, England och U.S.A.
I Paris studerade S. de stora impressionisterna
och utbildade sin egen stil i anslutning till deras.
Han målade framför allt landskap, efter åter-
komsten till hemlandet med förkärlek snömotiv,
t. ex. från Bergslagen. S. är representerad i bl. a.
Nationalmuseum och Göteborgs museum. — Litt.:
Monogr. av O. G. Carlsund (1937).
Schultze [/o’ltsa], Max Johann Sigismund,
tysk anatom (1825—74), prof, i Bonn 1859. S.
var en synnerligen mångsidigt begåvad och verk-
sam forskare, som bl. a. bearbetade encelliga djur,
fysiologiska problem och histologiska frågor. Sin
största insats gjorde han genom uppsatsen ”Über
Muskelkörperchen und das was man eine Zelle
zu nennen habe” (1861). Genom denna lade S.
grunden till vår tids uppfattning av cellen.
Schulz [Jolts], Johann Abraham Pe-
ter, tysk tonsättare (1747—1800), hovkapellmäs-
tare i Köpenhamn 1787—95, övade inflytande på
liedstilen med ”Lieder im Volkston” (1779, 1782,
1790) och skrev även nationella sångspel (”Höst-
gildet”, ”Indtoget”, ”Peders bryllup”), anpassa-
de efter den danska folkvisan. Han komponerade
också oratorier och hymner.
Schulze [Jo’ltsa], Wilhelm, tysk språkfors-
kare (1863—1935), prof, i Göttingen 1895, i Ber-
lin 1902—32, en av den moderna språkforskning-
ens främsta representanter. S:s vetenskapliga
rykte knyter sig särsk. till två av den nutida
språkvetenskapens mest lysande arbeten, ”Quaes-
tiones epicae” (1892), där han med suverän be-
härskning av det vetenskapliga stoffet klarlägger
den metriska förlängningens roll i det homeriska
språket, och ”Zur Geschichte lateinischer Eigen-
namen” (1904), ett av de viktigaste bidragen till
den latinska språkhistorien, vari S. uppvisar det
latinska namnskickets i övervägande grad etrus-
kiska härstamning.
Schulze-Delitzsch [Jo’ltsa-dè’lit/], Franz
Hermann, tysk socialpolitiker (1808—83). S.
tjänstgjorde 1838—51 som jurist, tillhörde preus-
siska nationalförsamlingen 1848 och från 1867
riksdagen som representant för framstegspartiet.
I sin hemstad Delitzsch hade S. kommit i kontakt
med de hantverkargrupper, vilkas försörjnings-
möjligheter den växande storindustrien hotade.
Han sökte förmå hantverkarna att genom orga-
nisationer 0. dyl. skaffa sig vissa av storindustri-
ens fördelar, utan att deras verksamhet behövde
gå under. Han skapade sålunda 1849 en inköps-
förening för snickare och skomakare, 1850 en
kreditförening för att möjliggöra råvaruinköp,
senare avsättningsorganisationer för olika typer
av hantverk och slutl. konsumtionsföreningar för
anskaffningen av livsmedel etc. 1859 valdes S.
på den första kooperativa kongressen till chef
för tyska andelsföreningarnas korrespondensbyrå.
Schu’lzenheim, von, urspr. en tysk släkt
Schultz, adlad S. 1770 med nedannämnde David
v. S. En sonson till denne blev friherre 1830
enl. R. F. § 37.
David von S., läkare (1732—1823), med.
dr i Uppsala 1754, studerade i England den nya
koppympningsmetoden och utgav 1756 en ”Berät-
telse om koppors ympande”, blev prof, och dir.
i barnförlossningskonst i Stockholm 1761, inten-
dent vid det nyinrättade koppympningshuset 1765,
grundade utan statsverkets betungande ett barn-
bördshus, där han blev dir. 1775, men frånträdde
1778 alla sina befattningar av missnöje med Gus-
tav III:s stigande maktfullkomlighet. S. ägnade
sig därefter åt lantbruk. Han intog en framskjuten
plats vid 1800 års riksdag, där han tillhörde väns-
tern. 1809 återupptog han sin medicinska verk-
samhet och blev kungens förste arkiater samt pre-
ses i Collegium medicum, ombildat 1813 till Sund-
hetskollegium med S. som president (intill 1822).
Schumacher [Jöhnakar], Fritz, tysk arki-
tekt (1869—1947). S. var 1909—33 ledare för
byggnadsväsendet i Hamburg, där han utvecklade
en livlig verksamhet med uppförandet av en
mängd offentliga byggnader, ss. åtskilliga skolor,
finans- och civiljustitiebyggnaderna (1924) samt
krematoriet (1930), så gott som alla utförda i
tegel; vidare byggde han flyghallen i Trave-
münde. För Hamburg utarbetade han en allmän
byggnadsplan, likaså för Köln, där han (1920—
23) omgestaltade den forna fästningsgördeln.
Schumacher [JohnaVar], Kurt, tysk politiker
(1895—1952). Som frivillig i i :a världskriget
förlorade S. sin ena arm. Han tog dr-grad efter
juridiska och national-
ekonomiska studier,
blev 1920 politisk red.
i en socialdemokratisk
tidn. i Stuttgart, var
1924—31 led. av lant-
dagen i Württemberg
och 1930—33 av tyska
riksdagen. S. var häf-
tig motståndare till na-
zisterna och hölls 1933
—45 med ett par korta
avbrott internerad i
Dachau o. a. koncen-
trationsläger (slutl. i
Neuengamme). Trots
att hans hälsa allvarligt skadades under
dessa år (1948 amputerades hans ena ben
på gr. av en trombos), blev han det socialdemo-
kratiska partiets nydanare i Västtyskland och
valdes 1946 till dess ordf. Han motsatte sig
energiskt kommunisternas krav om en partisam-
manslagning enl. det östtyska enhetspartiets möns-
ter. Som oppositionsledare i västtyska förbunds-
dagen från 1949 visade S. stor viljestyrka och
arbetade målmedvetet på att skaffa sitt parti re-
geringsmakten vid ett nyval. Inom socialdemokra-
tien företrädde han en starkt nationell linje. Han
angrep förbundskansler Adenauers politik i fråga
om Västtysklands remilitarisering och deltagande
i det europeiska samarbetet på grundval av kom-
promisser med Frankrike. S. efterträddes som
partiledare av E. Ollenhauer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
