Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweiz - Geografisk översikt - Geologi - Klimatet - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Schweiz
876
allm. ligga på 400—600 m ö. h. Detta område
är den mest uppodlade delen av S., dess tätt be-
folkade huvudland, genomdraget av viktiga tra-
fikleder. Nordvästra S. tillhör Jurabergen. Om-
rådet begränsas mot s. ö. av Neuchåtelsjöns och
Aars dalgång och erbjuder med sina längskedjor
och -dalar en god och naturlig gräns för S. åt
detta håll.
Genom S. går Europas huvudvattendelare. Den
n. delen avvattnas till Nordsjön, Östersjön och
Svarta havet, den s. till Medelhavet. En central
ställning intar Sankt Gotthardmassivet, varifrån
Rhen med sina bifloder Reuss och Aar rinner
åt n. och n. v., Ticino och Rhöne mot s. och s. v.
Huvudfloderna äro utom Rhen, till vars flodom-
råde största delen av S. hör, Rhöne, Pobifloderna
Ticino och Adda samt Donaus biflod Inn. De
flesta floderna ha för stritt lopp för att kunna
trafikeras, men de många sjöarna erbjuda goda
vattenleder. Så gott som varje flodlopp avbrytes
en el. flera gånger av sjöbäcken. Så märkes i
Rhens dal Bodensjön (252 m djup), Limmat
genomflyter Zürichsjön (143 m), Reuss Vierwald-
stättersjön (214 m) och Zugsjön (198 m), Aar
Brienzsjön (259 m) och Thunsjön (217 m), Zihl
(Thièle) Neuchåtelsjön (154 m) och Bielsjön (75
m), Rhöne Genèvesjön (310 m) och Ticino Lago
Maggiore (372 m); Luganosjön är 288 m djup.
Geologi. S:s byggnad och ytformer äro i hög
grad betingade av den tertiära alpina bergskedje-
bildningen. Dess tre huvudområden (se ovan)
förete olika byggnad. Jurabergen, som bestå
av mesozoiska bildningar, mest jura, vilande på
neddenuderade paleozoiska avlagringar, vilka un-
dergått variskisk dislokation, väsentligen genom
förkastningar, ha blivit hopskjutna av den från
s. och s. ö. riktade alpina veckningen, varvid den-
nas vidare framträngande förhindrades genom det
motstånd, som erbjöds av horstarna Schwarzwald
och Vogeserna. Schweiziska högslätten
har bildats som alpkedj ans f ö r 1 a n d, där yngre
marina lager, mest tertiär, bilda berggrunden.
Jurabergen bilda mot den schweiziska högplatån
en utpräglad kam, som ganska tvärt stupar ned
mot denna. Även högplatån företer en jämn
sluttning mot n. v. mot Jurabergen. — Gränsen
mellan Alperna och den schweiziska högplatån
bildas till allra största delen av de yttersta kan-
terna av de i alpkedjan överskjutna täckena. Om
Alperna se d. o., sp. 366—372. — Under k v ar-
tär t i d e n undergick S. en istid, analog och
samtidigt med den nordeuropeiska, och glaciärerna
sträckte sig vida ut över sin nuv. utbredning (se
Alperna, sp. 369—370) och gingo från dalarna ned
över slättlandet.
Klimatet är högst växlande, alltefter orternas
höjd och läge (se Alperna, sp. 370). I Bern (570
m ö. h.) är medeltemp. för året 7,8°, för juli
17,6° och för jan. —2,3°; i Davos (1,560 m ö. h.)
äro motsv. siffror 2,7, 12,1 och —7,4, i Lugano
på Alpernas sydsluttning (275 m ö. h.) 11,4, 21,5
och 1,3. Årets temperaturextremer äro i medeltal
för Bern 27,9° och —14,9°, Davos 26,1° och
—22,6°, Lugano 31,0° och —6,7°. Vinterklimatet
i Davos o. a. högt belägna alpdalar är särskilt
berömt för den klara himlen och det intensiva
solskenet, vars verkan förstärkes genom reflexion
från de snöklädda bergssluttningarna; dagarna
förefalla därför förvånande varma trots den låga
lufttemp. I hela S. är vintern den nederbördsfat-
tigaste årstiden; nederbördsmaximum faller i syd-
ligaste S. på hösten, eljest överallt på sommaren.
Växtvärld. Se Alperna, sp. 371, och Alpväxter.
Djurvärlden är i stort sett den alpina (se
Alperna, sp. 371).
Befolkning och bebyggelse. Av S:s invånare,
inkl, i S. bosatta utlänningar, voro 1941 3,097,060
el. 72,6% tysktalande, 884,669 el. 20,7% fransk-
talande, 220,530 el. 5,2 % hade italienska, 46,456
el. 1,1 °/o rätoromanska och 16,988 el. 0,4 % andra
språk till modersmål. Motsv. procenttal för
schweiziska medborgare var 73,9, 20,9, 3,9, 1,1 och
0,02. S. har traditionsenligt en betydande procent
utlänningar konstant boende och verksamma inom
sina gränser. S. har numera 4 officiella språk,
tyska, franska, italienska och rätoromanska. Varje
kommun har författningsenlig rätt att i folksko-
lan vid sidan av några av de officiella språken
bedriva undervisning på någon av kommunens
dialekter. Skiljaktigheter i talspråk mellan olika
regioner äro ofta högst betydande och främjas
och skyddas av skolan. I tyska S. talas allmänt
s. k. schweizertyska (schwyzer-tütsch) i ett fler-
tal olika dial., medan skriftspråket och det offi-
ciella språket är högtyska.
I utlandet bodde 1950 202,167 schweizare, varav
70,570 i Frankrike, 27,300 i U.S.A., 20,900 i Väst-
tyskland, 14,570 i Storbritannien och 12,400 i
Italien. — De tysktalande bo i de n., n. ö. och
mell. delarna av landet, de fransktalande i de v.
Språkgränsen är anmärkningsvärt skarp, och
gränsområdena uppvisa ofta icke någon tvåsprå-
kighet. Den fransk-tyska språkgränsen går från
Matterhorn nästan rätlinjigt till Rhönedalen vid
Sierre, följer sedan n. Alpernas kam till Diable-
rets och löper därpå norrut till Neuchåtelsjöns
ö. ända, varefter den går mot n. n. ö. och skär
gränsen mot Elsass på 7° 15’ ö. Igd. Italienarna
behärska hela kantonen Ticino, ehuru Gotthards-
banan i betydande grad utslätat den språkgräns,
som förr synnerligen markerat gick vid S:t Gott-
hardspasset. I Ticino talas lombardiska dial. Itali-
enskan dominerar dessutom i Graubünden dalarna
Poschiavo (Puschlav), Mesolcina, Calanca och
Bregaglia. De, som i Ticino och dessa områden
tala italienska, uppgingo 1941 till 162,574 personer,
över 50,000 personer med italienska till moders-
mål äro spridda över det övriga S., varjämte S.
efter 2:a världskriget medgivit en betydande tem-
porär italiensk invandring, bl. a. av säsongarbetare.
Antalet i S. hemmahörande utlänningar var
1950 283,367. Tidigare var antalet större, 1920
nära 500,000. 1941 bodde i S. 223,554 utlänningar,
varav 109,875 voro tysktalande, 40,439 fransk-
talande, 61,840 med italienska och 803 med räto-
romanska till modersmål samt 10,597 övriga.
1941 funnos i S. 19,429 judiska trosbekännare,
varav 6,457 i Zürich. Protestanterna återfinnas i
v. och ö. S., katolikerna i mell. och s. S. — 1950
var antalet kvinnor per 1,000 män 1,075. Motsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
