Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schweiz - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
Schweiz
890
som vägrade att inordna sig i det feodala sam-
hället Bönderna i Ur i lyckades redan 1231 bli
riksomedelbara, och 1240 fick S c h w y z sam-
ma privilegium. Omkr. mitten av 1200-talet slöto
de tre ”skogsorterna” Uri, Schwyz och U n t e r-
w a 1 d e n ett evigt förbund till gemensamt skydd.
De våldsamma inre striderna i S. vid denna tid
ha lämnat stoff åt en rikt utvecklad folktradition
(sägnerna om Wilhelm Tell m. fl.). I aug. 1291
förnyade ”skogsorterna” sitt gamla förbund, och
landets äldsta kända förbundsurkund tillkom.
Under kriget mellan Ludvig av Bayern och
Fredrik av Habsburg ställde sig S. på den för-
res sida och tillfogade de habsburgska trupperna
det svåra nederlaget vid Morgarten (1315). 1300-
talet medförde en snabb utveckling av Edsför-
bundet. Staden Luzern anslöt sig således 1332
till S. och följdes 1351 av Zürich och 1353
av Bern. Vid samma tid antog förbundet, där
Schwyz var den ledande, namnet Schweiz. Mot-
sättningen till Habsburg bidrog i hög grad till att
stärka och utveckla Edsförbundet. Genom krig
med de habsburgska hertigarna vunnos Z u g
(1364) och Glarus (1388) åt Edsförbundet.
Den framgångsrika expansionspolitiken, som 1415
även förvärvade A a r g a u åt S., medförde vik-
tiga konsekvenser för landets författningsutveck-
ling. Vissa av erövringarna till föllo de särskilda
orterna, andra gjordes till förbundets gemensam-
ma egendom (ge-meine Herrschaften), och för
dessas förvaltning inrättades förbundsförsamling-
ar (Tagsatzungen).
Vid mitten av 1400-talet inblandades S. i kri-
giska konflikter mellan Österrike och Frankrike
å den ena sidan och Burgund å den andra. Vid
Murten (1476) och Nancy (1477) besegrade de
schweiziska bondetrupperna Burgunds riddarhä-
rar, och S. vann härigenom en förut ouppnådd
utrikespolitisk position. Den gamla motsättningen
till Österrike utplånades 1479 genom ett under
fransk medling ingånget fördrag mellan S. och
Österrike (die ewige Richtung). I hela Europa
blevo inom kort schweizarna de mest eftersökta
legosoldaterna. En viktig följd av burgundkrigen
var, att S. vunnit insteg i rent fransktalande trak-
ter (nedre Valais och Vaud) samt att de mäk-
tiga städerna F r i b o u r g och S o 1 o t h u r n
slöto sig till Edsförbundet (1481). I stridighe-
terna i Italien vid 1500-talets början var S. liv-
ligt invecklat, och schweiziska trupper erövrade
1512 hertigdömet Milano. Ett fördrag med Frank-
rike 1516 försäkrade S. om strategiskt viktiga
platser i Ticino och Graubünden. Efter Basels
(1501), Schaffhausens (1505) och Ap-
penzells (1513) inträdande i Edsförbundet
bestod landet av tretton orter, sedermera kallade
kantoner.
Reformationen blev för S. icke endast en re-
ligiös utan även en våldsam social och politisk
kris. Dess genomförande var i främsta rummet
Zwinglis verk. Zwingli uppträdde även som poli-
tisk reformator, särskilt i Zürich, som jämte
Bern nu blev den ledande kantonen inom Eds-
förbundet. Motsättningarna mellan de evangelis-
ka kantonerna (Zürich, Bern, Basel och Schaff-
hausen) och de katolska (Luzern, Uri, Schwyz,
Unterwalden, Zug, Fribourg och Solothurn) voro
dock starka och försvagade motståndskraften i
S. mot främmande inflytanden. Den egentliga
ledningen av politiken kom i händerna på en
aristokrati, som i regel besatte alla betydelsefullare
statsämbeten.
Den neutralitet, som S. lyckades upprätthålla
under trettioåriga krigets stormar, blev bestäm-
mande för dess utrikespolitik under senare 1600-
talets och 1700-talets stormaktsförvecklingar. Ut-
ländskt inflytande på landets utrikespolitik, sär-
skilt franskt, gjorde sig dock gällande. En trak-
tat av 1777 gjorde i realiteten Frankrike till Eds-
förbundets protektor. Franska revolutionens idéer
fingo god jordmån i S., och upprorsrörelser fram-
trädde. 1798 lät Frankrike ockupera hela S. Un-
der fransk påtryckning och efter franskt mönster
proklamerades nu Helvetiska republi-
ken. En sträng centralisation genomfördes; all
makt samlades hos nationalförsamlingen och det
av denna valda direktoriet. Till de tidigare 13
kantonerna fogades nu 6 nya: S:t Gal len,
Graubünden, Thurgau, Aarga u,
Ticino och Vaud. Någon verklig statsauktori-
tet gick dock icke att upprätthålla, varför också
Helvetiska republikens tid är fylld av politiska
omvälvningar. 1798—1814 var S. därjämte i själ-
va verket en fransk lydstat.
Det napoleonska väldets störtande blev av stor
betydelse för S. På Wienkongressen 1815 garan-
terades landets integritet, och samtidigt erkändes
dess ständiga neutralitet. Valais, Genève och
Neuchätel upptogos som kantoner i Edsför-
bundet. Den allmänna politiska reaktionen ledde
till svåra brytningar mellan konservativa och
demokratiska kantoner. Ultramontanismen skärpte
den konfessionella splittringen; de katolska kan-
tonerna sammanslöto sig 1843—44 till ett särför-
bund, Sonderbund. Först med bistånd av militär-
makt kunde förbundsförsamlingens protestantiska
majoritet 1847 tvinga katolikerna till underkas-
telse. 1848 kunde en ny författning genomföras.
Med den förvandlades S. från ett statsförbund
till en förbundsstat, som genom antagandet
av den ännu bestående författningen av 1874
ytterligare centraliserades. En viktig nyhet i
sistn. års författning var, att referendum inför-
des som inst. i den federativa politiken. Händel-
serna 1848 medförde, att makten inom S:s fe-
derativa representation helt överfördes till libe-
ralerna, radikal-demokraterna. I den exekutiva
myndigheten, förbundsrådet, invaldes fr. o. m.
1890-talet representanter även för minoritetspar-
tierna. Socialdemokraterna gjorde inemot 1900
sitt inträde i S: s partiliv.
I överensstämmelse med sin garanterade neu-
tralitet proklamerade sig S. vid 1 :a världskrigets
utbrott 1914 neutralt och sökte hela kriget ige-
nom föra en opartisk politik. Men många vansk-
ligheter uppstodo, och förutseende dem meddelade
förbundsförsamlingen åt förbundsrådet vittgående
fullmakter. Landets försörjning med livsmedel
o. a. nödvändighetsartiklar vållade oerhörda svå-
righeter, vilket, jämte impulserna utifrån, inten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
