Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwerin, 1. Fredrik von - Schwerin, 2. Martina von, f. Törngren - Schwerin, 3. Wilhelm von - Schwerin von Krosigk, Lutz - Schwind, Moritz von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Schwerin von Krosigk—Schwind
896
ekonomiska och historiska studier samt intressera-
de sig för vitterhet och uppfostringsfrågor. S.
hälsade med glädje den nya, fosforistiska rörelsen
och lämnade de unga litteratörerna betydande stöd,
både ekonomiskt och litterärt. Fr. o. m. 1812 års
riksdag deltog han på riddarhuset ända till
sin död i alla riksmöten. Redan vid sin
första riksdag gjorde han sig bemärkt genom att
tala emot indragningsmakten. Vid riksdagen 1815
framträdde S. som ledare av den nybildade rid-
darhusoppositionen, förfäktade parlamentariska
idéer samt krävde gentemot regeringens frihan-
delssystem bl. a. höga skyddstullar för jordbru-
ket. Som ordf, i det särskilda utskott, som till-
sattes för att behandla frågan om ”förlägenheten
i den allmänna rörelsen”, utarbetade S. ett ”gi-
gantiskt votum”, vilket låg till grund för ut-
skottets betänkande (tr. 1815; ”Om förlägenheten
i allmänna rörelsen”). Tills, m. Askelöf och
Livijn utgav han 1816 tidskriften Läsning till
Utbredande af Medborgerliga Kunskaper, som
dock upphörde efter några häften. Vid riksdagen
1817—18 blev han ordf, i bevillningsutskottet och
insattes i den viktiga finanskommittén 1822. S:s
aristokratiska och innerst konservativa sinnelag
kunde dock ej i längden följa den mer demo-
kratiska och radikala strömning, varåt opposi-
tionsmän som Anckarsvärd och G. Hierta vid
riksdagen 1823 gåvo uttryck. Som bankofullmäk-
tiges ordf, ägnade sig S. nu nästan helt åt arbetet
på en myntreglering. Vid riksdagen 1828—30 med-
verkade han såsom ordf, i statsutskottet väsentligt
till realisationsfrågans principiella seger. Sina
sista krafter ägnade han på riksdagen 1834 åt
denna frågas slutliga genomförande. — Litt.: I.
Anderson, ”Oppositionen och ministeransvarighe-
ten (1917); E. Fahlbeck, ”Idéer och män” (1936).
2) Martina von S., f. Törngren, fri-
herrinna (1789—1875), 1804 g. m. hovstallmästa-
ren W. G. von S. Makarna voro bosatta dels i
Stockholm, dels på
Sireköpinge vid Lands-
krona. S. förenade
med en djup och om-
fattande bildning rika
intressen. Med Nils
von Rosenstein, C. G.
von Brinkman, Esaias
Tegnér, vars erotiska
närmanden hon av-
böjde, m. fl. förde
hon en livlig brev-
växling, som vittnar
om betydande recep-
tivitet och hög kultur.
— Monogr. av E.
Wrangel (1912); A. Werin, ”Esaias Tegnér”
(1934).
3) Wilhelm Johan Ludvig von S., son till
S.i), greve, militär (1792—1808). Han deltog
som underlöjtnant vid Svea art.-reg. 1808 i kri-
get i Finland, visade vid Oravais 14 sept. prov
på lysande tapperhet och dog av sina sår i Kala-
joki 27 sept. S. har besjungits bl. a. av Runeberg
i ”Fänrik Ståls sägner”.
Moritz von Schwind: Rübezahl,
omkr. 1851. Schackgalleriet,
München.
Schwerin von Krosigk [fån krå’zik], Johan
Ludvig (Lutz), greve, tysk politiker (f. 1887).
S. blev efter karriär i preussiska finansministe-
riet 1932 riksfinansminister under F. v. Papen
och bibehöll denna post icke endast under Schlei-
cher utan även under Hitler. S. spelade icke
någon roll annat än som finansiell teoretiker och
kom allt mer och mer i skymundan; Hitlers po-
litik hade han icke någon del i, men han kvar-
stannade formellt i kabinettet ända fram till
Hitlers fall. Sedan Dönitz övertagit ledningen,
utnämndes S. 2/s 1945 till utrikesminister, och
som sådan kom han att 7/s s. å. kungöra Tysk-
lands kapitulation utan villkor. Han dömdes i april
1949 av en amerikansk militärdomstol i Nürn-
berg till fängelse i 10 år för brott mot freden.
Schwind [Jvint], Moritz von, tysk må-
lare (1804—71), en tid elev av L. F. Schnorr von
Carolsfeld. Han gjorde 1835 en resa till Rom
och blev 1847
prof, vid konst-
akad. i Mün-
chen. Från 1832
var S. verksam
vid utsmyck-
ningen av slot-
tet i München,
bl. a. med sce-
ner ur Tiecks
”Fantasus”.
Från 1839 vis-
tades han någ-
ra år i Karls-
ruhe, där han
bl. a. utförde
en rad fresker
i Kunsthalle.
Bland hans öv-
riga väggmål-
ningar märkas
en stor fresko-
serie i Wart-
burg med mo-
tiv ur den heli-
ga Elisabets
liv (t8^4—55)
samt freskerna i nya operahuset i Wien (1863—
66), bl. a. med bilder ur Mozarts ”Trollflöjten”
och Haydns ”Skapelsen”. Folkkärast blev han
dock för sådana bilder, vilka levandegjorde tysk
natur och dikt, stafflitavlor, ss. ”Riddar Kurts
brudfärd” (uppbrunnen 1931 på en utställning i
Glaspalast i München, då flera andra av S:s tav-
lor förstördes), ”Falkensteins ritt” (Leipzigs mu-
seum), ”Bröllopsresan”, ”Morgonstund”, med sam-
tidsmotiv (Schackgalleriet, München), och fram-
för allt med bilderna till ”Askungen”, 1854. Från
1857 härstammar den tjusande ”Sagan om de sju
korparna”, akvarell (Weimars museum). Sagomo-
tiven upprepas i ”Rübezahl”, i akvarellcykeln
”Melusina”, i Erlkönig-bilderna och eremitmotiven
m. fl. För den humor, varom många av hans bil-
der vittna, fann han ett fritt fält i sina teck-
ningar i Fliegende Blätter. S. var sonr konstnär
en fullblodsromantiker. Hans färg är ofta hård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
