- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
897-898

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Schwind, Moritz von - Schwingen - Schvung - Schwyz - Schwäbische Alb, Schwäbischer (Schwabiska) Jura - Schyberg, Birger - Schberg, Frederik - Schbyergson, Magnus Gottfrid - Schück, 1. Henrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

897

Schwingen—Schück

898

och brokig; bäst äro hans akvareller och teck-
ningar. ”Werke” (1906). — Litt.: Monogr. av R.
Klein (1912) och H. M. Elster (1930).

Schwfngen (ty., ”sving”), gammal brottnings-
form (i stort sett identisk med den isländska gli-
man), som urspr. idkats av’ lantbefolkningen i
Schweiz.

Schvung (ty. Schwung), fart, liv, kläm.

Schwyz [Jvits], kanton i mell. Schweiz; 908
km2, 71,082 inv. (1950), 97% tysktalande, 94%
katoliker. S. omfattar alplandet ö. om Vierwald-
stättersjön och s. om Zürichsjön. Längst i v. på
halvön mellan Zug- och Vierwaldstättersjöarna
reser sig Rigi (1,800 m ö. h.), i s. v. stiger
Frohnalp Stock till 2,127 m ö. h. Inv. leva hu-
vudsakl. av boskapsskötsel och hotellrörelse. En-
dast 0,7% av arealen äro åker. Industrien består
huvudsaki. av som hemindustri bedrivet sidenvä-
veri. Större delen av kantonen saknar järnväg;
utmed Zürichsjön går Chur-Zürichbanan och
längs västgränsen Gotthardsbanan; vid denna
ligger huvudstaden Schwyz (9,500 inv.) nära
Vierwaldstättersjön och vid s. foten av Mythen.
— S., som givit namn åt Schweiziska edsför-
bundet, erhöll 1240 riksomedelbarhet, som det
värnade mot huset Habsburg; sedan 1291 i evigt
förbund med Uri och Niederwalden, senare Unter-
walden (Edsförbundet). Detta blev ursprunget
till Schweiz. 1848 erhöllo samtliga S:s delar lika-
berättigande, och 1874 infördes en helt demokra-
tisk författning, som bl. a. har bestämmelser om
referendum och folkinitiativ.

Schwäbische Alb [alp], Schwäbischer
(Schwabiska) Jura, bergland i Württem-
berg, utgörande en del av Tyska Jura och sträc-
kande sig c:a 170 km från övre Donau mot n. ö.
till trakten av Nördlingen. Dess centrala del kallas
R auh e Alb. S. består av nästan vågräta lager
av jurakalksten, över vilka flerstädes resa sig
rester av vulkaner.

Schyberg, Sven Erik Birger, militär (1897
—1953), fänrik vid Södermanlands reg. 1918. S.
började flygutbildning 1922 och övergick till flyg-
vapnet 1928, blev major 1937, överste 1942 och
generalmajor 1948. Han var chef för flygvap-
nets kadettskola 1937—39, för flygstabens utbild-
ningsavd. 1939—41, för Södermanlands flygflottilj
1941—45 och för 4:e flygeskadern 1945—51;
sistn. år blev han inspektör för luftbevakningen.
S. deltog 1928 i den svenska hj älpexpeditionen
för att undsätta den förolyckade Nobile-expedi-
tionen. Han omkom vid en flygolycka 1953.

Schyberg [-bärg], Frederik Leth, dansk
litteraturhistoriker och teaterkritiker (1905—50).
S. blev 1933 fil. dr (”Walt Whitman”; eng.
övers. 1951). Han utgav vidare ”Möderne ame-
rikansk litteratur 1900—1930” (1930) och en
övers, av Whitmans ”Leaves of grass” (1933).
Det var emellertid som teaterkritisk och teater-
historisk skribent han gjorde sin förnämsta in-
sats. Han var litteratur- och teaterkritiker i
Dagens Nyheder 1928—34, i Berlingske Tidende
1934—37, i Politiken från 1937.

Schybergson, Magnus Gottfrid, fin-
ländsk historiker (1851—1925). Han var 1883—
NF XVIII —29

1924 e. o. prof, i allmän historia vid Helsingfors
univ. S :s huvudarbeten hänföra sig till Finlands
historia, bl. a. ”Finlands politiska historia 1809
—1919” (1923), biogr. över bl. a. H. G. Porthan
(2 bd, 1908—11). Därjämte var han flitig läro-
boksförfattare. Han var medutgivare av Finsk
Tidskrift 1887—1907.

Schück. 1) Johan Henrik Emil S., littera-
turhistoriker (1855—1947). Han blev 1882 fil. dr
och docent i litteraturhistoria i Uppsala samt var
1890—98 prof, i estetik, litteratur- och konst-
historia i Lund och 1898—1920 vid Uppsala uni-
versitet, där han 1905—18 även var rector mag-
nificus och 1917 blev teol. dr. Led. av Sv. akad.
(1913).

I sin vetenskapliga produktion behandlade S.
vitt skilda områden; största uppmärksamheten
ägnade han dock den äldre svenska litteraturhis-
torien, för vilken hans arbeten varit av grund-
läggande betydelse. Hans första mer omfattande
studier berörde Englands renässanslitteratur. Lit-
teraturhistorien framstod tidigt för S. som kultur-
historia. Genom recen-
sioner, uppsatser och
publicering av texter
förberedde han sitt
första försök till
en sammanhängande
framställning av den
svenska litteraturens
historia, ”Svensk li-
teraturhistoria”, av
vilket bd I, som gick
fram till Stiernhieim,
utkom 1885—90. Då
uppgiften på forsk-
ningens dåv. stånd-
punkt visade sig för

stor för en man, upptog S. den på nytt i samarbete
med K. Warburg. S. utarbetade nu d. 1 av ”Il-
lustrerad svensk litteraturhistoria” (1896, 2:a om-
arb. och utvidgade uppl. 1911), som gick fram till
frihetstidens början. Efter att i ”Huvuddragen
av Sveriges litteratur” (3 bd, 1917—18) ha be-
handlat den svenska litteraturen fram till 1809
och i ”Histoire de la littérature suédoise” (1923)
ha givit en översikt över hela den svenska littera-
turhistorien utgav S. en ny, av honom helt omar-
betad uppl. av sitt och Warburgs verk (6 bd,
1926—30), där han förde fram framställningen
till 1870. I ”Sveriges litteratur intill 1900” (2
bd, 1935) behandlade han även slutet av 1800-
talets litteratur, varvid han försökte reducera
1880-talets betydelse. En del av sina många smärre
uppsatser och avh. samlade S. i ”Anteckningar och
saml. rörande svensk literaturhistoria” (2 bd,
1886—92), ”Ur gamla papper” (8 bd, 1892—■
1908), ”Bibliografiska och litteraturhistoriska an-
teckningar” (1896) och ”Svenska bilder” (7 bd,
1939—41). Bland hans många biografier märkas
”Lars Wivallius” (1893—95), ”Olavus Petri”
(1893, 3:e uppl. 1911), ”Gustaf III” (1904), som
väckte stort uppseende genom att bryta med den
av romantikerna skapade, av O. Levertin utbildade
uppfattningen av ”tjusarkungen”, ”M. och Mme

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free