Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segelduk - Segelfartyg - Segelflygning - Segelgarn, taglingsgarn - Segelkanot - Segelkoj - Segelled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Segelfartyg—Segelled
932
även till kojer och presenningar. S:s bredd väx-
lar mellan 35 och 95 cm.
Segelfartyg, fartyg, vars enda el. huvudsakliga
framdrivningsmedel utgöres av segel. Redan mer
än 3,000 år f. Kr. byggde egypterna fartyg,
framdrivna medelst segel. De romerska s. förde
ett segel, som i motsats till de grekiska fartygens
fyrkantiga råsegel var trekantigt, s. k. latinsegel.
Seglens antal ökades småningom till tre råsegel,
och funnos flera master än en, anbragtes huvud-
masten i fartygets mitt.
I Medelhavet uppträdde under 1300-talet galä-
rerna (se Galär), som under 1400- och 1500-
talen undanträngdes av galeaserna (se Galeas).
Nu uppkommo även karrekerna, som till en bör-
jan hade två men senare tre el. flera master.
Samtidiga med dem voro karavelerna (se Kara-
vel). Under denna tid försvann kombinationen av
segel och åror, som sista gången kom till använd-
ning 1588 på åtskilliga fartyg i Filip II :s stora
armada.
I Norden torde s. först ha förekommit under
järnåldern. Dessa fartyg (se Vikingafartyg) voro
sannolikt urspr. öppna roddfartyg men försågos
sedermera med däck och segel. På 1200-talet
uppträdde hanseförbundet i Östersjön med egna
s., koggar, av samma typ som karavelerna. Un-
der Gustav Vasas tid infördes de sistnämnda
under benämningen kraveller i svenska flot-
tan. Förbättringar för ökande av seglingsför-
mågan genomfördes efter hand. Omkr. 1850 upp-
kommo och utvecklades s. k. klipperskepp. S. ha
under de senaste årtiondena i stor utsträckning
försetts med hjälpmotor. Enl. ”Sveriges skepps-
lista” (1951) utgör totala antalet fartyg med
över 20 ton nettodräktighet 2,877, varav 683 s.
med hjälpmaskin och inga enbart s.
S. benämnas vanl. efter den rigg, som de föra.
I de nordeuropeiska farvattnen förekomma följ,
typer av s.:
r-mastade:
jakt, kutter, roslagsskuta, slup, tjalk;
2-mastade:
a) aktra masten stormast:
rår på båda masterna: brigg, hermafroditbrigg,
skonertbrigg;
rår på fockmasten: märssegelskonert el. brigan-
tin, toppsegelskonert el. skonert;
utan rår: loggert, slätskonert el. slättoppad sko-
nert;
b) förliga masten stormast:
vanl. rår på stormasten: bomschuit, galeas, koff;
utan rår, aktra masten blott gäckmast: smack,
storsjöbåt el. bankfiskebåt, yawl;
3-mastade:
rår på alla masterna: fullriggat el. fregattacklat
skepp (fregattskepp);
rår på fock- och stormasterna: barkskepp el. bark,
skonertbark;
rår på fockmasten: skonertskepp, toppsegelskonert-
skepp;
utan rår: loggert, slätskonertskepp el. slättoppat
skonertskepp (”hundraelva”);
4- och 5-mastade:
rår på alla masterna: 4-(5-)mastat, fullriggat skepp;
rår på alla masterna utom mesanmasten: 4-(s-)mastat
barkskepp;
rår på fockmasten: 4-(s-)mastat skonertskepp;
6- och 7-mastade (alltid utan rår): 6-(7-)mastat slät-
skonertskepp.
3—7-mastade fartyg kallas gemensamt skepp.
Segelflygning, flygning med motorlöst flyg-
plan, glidflygplan, varvid flygplanet med utnytt-
jande av luftens uppvindar kan hållas seglande
längre tid och även bringas att stiga till högre
höjd. Jämfört med motordrivna flygplan ha glid-
flygplanen ringa vikt i förhållande till vingytan.
För glidflygning avsedda plan äro utförda
på enklaste sätt utan inbyggda sittplatser. För
segelflygning avsedda plan hå jämte ringa
vikt i förhållande till vingytan ett ur motstånds-
synpunkt väl format utförande med inbyggda
sittplatser och strömlinjeformad kropp och be-
nämnas då segelflygplan. Genom den aerodyna-
miskt goda formgivningen ha segelflygplanen
mycket stor glidförmåga. Under det att ett motor-
drivet flygplan vanl. kan glida i en vinkel 1:8,
kan ett segelflygplan glida i en banlutning av
1:30 å 1:35. Vid segel- och glidflygning startas
planen genom bogsering från bil, vinschanord-
ning el. motordrivet flygplan. Har man ej till-
gång till dessa mekaniska anordningar, kan pla-
net startas genom att några man, springande ned-
för en sluttning, på vars krön flygplanet är upp-
ställt, bogsera planet mot vinden med tillhjälp av
tvenne bogserlinor, vanl. långa gummikablar. —
En skicklig segelflygare kan genom att utnyttja
vindstötar och uppgående luftströmmar (hang-
vindar och termikströmmar) hålla sig uppe i
luften avsevärd tid, tillryggalägga stora sträckor
och stiga till avsevärda höjder. Amerikanen R.
H. Johnson segelflög 1951 en sträcka av 861,3 km.
Högsta höjd torde ha nåtts av svensken Karl-
Erik övgård, som vid s. över Sierra Nevada i
Kalifornien 1951 steg till en höjd av c:a 16,675
m; han omkom, trol. på gr. av syrebrist, vid
denna flygning. Världsrekordet i höjd innehas av
amerikanen W. S. Ivans, som 1950 nådde höj-
den 12,832 m. Hastighetsrekordet innehas av rys-
sen I. Mednikov med 77,1 km/tim. på 100 km
triangelbana (1951). Distansrekordet för tur och
returflygning med segelflygplan är 390 km och
erövrades 1950 av svensken Laroy Månsson.
Världsmästerskapstävlingar i s. höllos i Schweiz
1948, Sverige 1950 och Spanien 1952 och vunnos
av svenskarna Per Axel Persson och Billy Nils-
son, resp, engelsmannen P. Wills. — I Sverige
främjas s. av Kungl. svenska aeroklubben, som
vid Ålleberg, Västergötland, har en segelflygsko-
la. 1951 funnos i Sverige 381 gällande segel-
flygcertifikat, och s. å. omfattade s. 3,710
tim. Varje år erövras c:a 1,000 A-, B- och C-
märken, s. k. segelflygmärken, vilka er-
hållas under den förberedande utbildningen för
segelflygcertifikat. Vidare finnas internatio-
nella kompetensmärken, som kunna er-
övras, sedan segelflygcertifikat erhållits. — Litt:
”Segelflyghandboken” (1944); ”Praktisk handbok
för segelflygare” (s. å.); H. Henriksson, ”Om s.
och dess energikällor i atmosfären” (s. å.); Y.
Norrvi, ”På tysta vingar” (1946).
Segelgarn, t a gl ingsgar n, garn för (gröv-
re) segelsömnad, tillverkat av fin hampa.
Segelkanot, se Kanot.
Segelkoj, rum i fartyg för dess segel.
Segelled, se Farled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
