Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serov, Valentin Alexejevitj - Sero venientibus ossa - Serpa Pinto, Alexander Alberto de la Rocha de - Serpens - Serpent - Serpentin - Serpuchov - Serra - Serra do Mar - Sérrai, Serres - Serrano, Rosita (Ester Aldunate De Villegas) - Serrano Suñer, Ramón - Serrano y Dominguez, Francisco, La Torre - Serratula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 Sero venientibus ossa—Serratula 56
skap målade S. porträtt; det är i dessa senare han
visat sig vara den verkliga begåvningen. Hans
konst, som är väl känd i Sverige sedan Baltiska
utställningen 1914, kan bäst studeras i museerna
i Leningrad och Moskva. Även Malmö museum
äger en representativ saml. av hans målningar. —
Litt.: Monogr. av L Grabar (1913).
Séro venie’ntibus o’ssa, lat., de senkommande
(till en måltid) få nöja sig med benen.
Serpa Pinto [sä’rpa pi’nto], Alexander
Alberto de la Ro c h a de, portugisisk
officer och Afrikaresande (1846—1900). Han
blev 1877 chef för en av portugisiska regeringen
utrustad expedition till Angola och Sambesi, vars
övre bifloder undersöktes. Hunnen till Lialui,
ba-rotserikets huvudstad, överfölls S. av
infödingarna men slog sig igenom och nådde slutligen
Vic-toriafallen och östkusten 1879. Han skildrade
färden 1881 i ”How I crossed Africa” (”Tvärs
genom Afrika”, s. å.). 1890 företog han en
expedition till Shire (Njassa) och gav då, genom
en strid på neutralt område med infödingar, som
buro engelsk flagg, upphov till en svår konflikt
mellan England och Portugal.
Se’rpens, astron., se Ormen.
Serpent [särpä’, sv. utt. -pa’ij el. -pe’nt], fr.,
mus., träblåsinstrument av sinkans grupp;
basinstrument, uppkommet under 1500-talet. I Sverige
och Danmark synes det ha varit brukat till in
på 1830-talet. S. har föreskrivits i partitur av
bl. a. Mendelssohn och Wagner.
Serpentin (av lat. se’rpens, orm). 1) (Miner.)
Ett vattenhaltigt magnesiumsilikat 3MgO . 2Si02.
. 2H2O, med magnesium i någon mån ersatt av
tvåvärdigt järn. Färgen är gul, grön (i flera
nyanser), grå, brun el. svart. Hårdheten är 3—4
och spec. v. 2,5—2,7. S. bildas vid omvandling
(s e r p e n t i n i s e r i n g) av ett flertal
magnesiumrika silikatmineral, särskilt olivin. Med ädel
s. förstår man de renare färgade, ljust gula el.
gröna, täta, genomlysande arterna av s., under
det att de likaledes täta men mörkt och orent
färgade sammanfattas som vanlig s. En
fintrådig, sidenglänsande varietet är
serpentinasbest el. chrysotil (krysotil),
vilken brukas som asbest. Ädel och vanlig s., vilka
lätt låta bearbeta sig och anta vacker polityr,
brukas till prydnads- och husgerådsföremål samt
för arkitektoniska ändamål. I blandning med
kalkspat el. dolomit ingår s. i t. ex. den vackra
kolmårdsmarmorn.
2) Då en väg måste anläggas uppför en brant
höjd, utstakas den vanl. i sicksack med tvära
krökar för att minska lutningsförhållandet. En sådan
vägform kallas s. Se t. ex. bild 6 å pl. vid Norge.
3) Smala pappersremsor, hårt rullade, som t. ex.
vid karnevaler kastas upp i luften, varvid de
ringla ut sig och omsnärja åskådarna.
4) (Geogr.) Flodbåge, omfattande mindre än en
halvcirkel; är flodbågen större än en sådan,
kallas den vanl. meander (jfr d. o. 2).
Serpuchov [sjirpokå’f], stad i
Moskvaområ-det, RSFSR, vid Oka och järnvägen Moskva—
Tula, 85 km s. om Moskva; 90,766 inv. (1939).
Betydande centrum för textilindustri.
Serra [sä’ra] (port., eg. såg), berg(skedja),
ingår i portugisiska och brasilianska namn på
bergskedjor, t. ex. S. da Estrella.
Serra do Ma’r [sä’ra Öo], bergskedja inom
staten Säo Paulo i Brasilien.
Sérrai [se’r-], S e r r e s, huvudstad i nomos
Sérrai (4,200 km2, 221,000 inv.) i Makedonien,
Grekland; c:a 36,000 inv. Handelscentrum, säte
för grekisk-ortodox metropolit.
Serrano [sära’nå], Rosita, artistnamn för
Ester Al du n a t e De V i 11 e g a s,
chilensk varietésångerska (f. 1914). S., som
debuterade i Lissabon 1937 och därefter uppträdde i
Berlin, var 1942—48 bosatt i Sverige, där hon
gav en rad livligt uppskattade visaftnar. 1950
reste hon till Amerika men är nu bosatt i Alexandria.
Hon har drivit sin speciella genre till
konstnärligt artisteri genom driven sångteknik och ett
glittrande temperament.
Serrano Suner [sära’nå sonjä’r], Ramon,
spansk politiker (f. 1901), urspr. advokat. S., som
är svåger till general Franco, invaldes 1933 i
cortes som representant för J. M. Gil Robles’’
parti Accién populär och framträdde som en av
den extrema högerns ledande män. Vid
inbördeskrigets utbrott 1936 häktades S. i Madrid och
undgick blott genom en tillfällighet att bli
arkebuserad (hans bröder Fernando och José
dödades). S. lyckades fly från fängelset till en
legation, där han vistades några månader. I mars
1937 tog han sig fram till Salamanca och ställde
sig till Francos förfogande. Han var
inrikesminister 1938—40 och propagandaminister 1939—40,
blev i okt. sistn. år utrikesminister och i maj
1941 Francos ställföreträdare. Som
utrikesminister arbetade han ivrigt för en närmare
samverkan med axelmakterna och undertecknade 1941
Spaniens anslutning till Antikomintern. Sedan
axelmakternas stora framgångar hade upphört,
blev hans ståndpunkt besvärande för Franco, som
entledigade honom i sept. 1942. S. är sedan d. å.
led. av Falangens nationalråd. Han har utg. det
intressanta memoarverket ”Entre les Pyrénées et
Gibraltar” (1947).
Serrano y Dominguez [sära’nå i ÖåmihjgäbL
Francisco, hertig av L a T o r r e, spansk
militär, statsman (1810—85). Han deltog i kar
listkrigen, blev därpå 1841 generallöjtnant och 1848
generalkapten i Granada. S. spelade senare en
framträdande roll vid militära omvälvningar och
hade höga militära poster, var 1859—62 guvernör
på Cuba och jan.—mars 1863 utrikesminister. Vid
revolutionen 1868 besegrade S. de kungatrogna
trupperna och var sedan till juni 1869 president
i provisoriska regeringen, därpå (till jan. 1871)
Spaniens regent. Under kortare perioder 1871 och
1872 var han konseljpresident. 1874 blev S. chef
för exekutiva makten och bekämpade med kraft
ett karlistuppror men störtades genom ett
pronun-ciamento till förmån för Alfonso XII dec. s. å.
Senare var han bl. a. ambassadör i Paris 1883—84.
Serrätula, släkte av fam. korgblomstriga. Står
nära Centaurea men saknar könlösa kantblommor.
Frukterna ha hårpensel. I Sverige finns en art,
S. tinctoria, äng s sk ä r a, färgskära, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
