Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sirionó - Sirius - Siriusorden - Sirocko - Sirola, Yrsjö - Sirový, Jan - Sisak - Sisalhampa, agavehampa, henequen - Siselsläktet - Sisksläktet - Sisley, Alfred - Sismondi, Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Sirius—Sismondi
236
område, som närmast begränsas av floderna
Guaporé och S. Miguel. S. räknas som ett av
jordens mest primitiva folk. S. upptogo fredliga
förbindelser med de vita först omkr. 1925.
Endast rester av s. torde nu leva kvar.
Sirius, stjärnan a i Stora hunden, ofta
benämnd Canicula, Lilla hunden el. Hundstjärnan,
himlens apparent taget ljusstarkaste stjärna, av
storleken — i.w58. Avståndet till S. är 8,8
ljusår, och dess verkliga ljusstyrka är den för
stjärnor av denna färg (spektralklassen Ao) typiska.
Bessel påvisade 1844 sådana ändringar i
egenrörelsen, att man måste antaga, att en osynlig
himlakropp befann sig i stjärnans närhet. 1862
upptäckte A. G. Clark följeslagaren till S. el.
Sirius B, som är en stjärna av storleken 8.ws
och på grund av sin närhet till huvudstjärnan
svår att iakttaga. Man har funnit, att
följeslagaren är av planeten Uranus’ storlek. Då dess
massa är av solens storlek, har Sirius B en
täthet, som är omkr. 50,000 ggr vattnets. För att
en så enorm täthet skall vara möjlig, måste i
stjärnans inre härska en så hög temp., att
atomerna helt joniseras.
Siriusorden, ordenssällskap, stiftat 1906 i
Ystad, har till syfte att ”oberoende av politiska,
religiösa el. i övrigt sekteriska synpunkter, under
erkännande av ett högsta väsen, obrottsligt
fast-hålla vid broderskapstanken i ord och handling”.
S. arbetar huvudsaki. bland de bredare
folklagren: den äger 19 grundloger, 1 storloge och
1 provinsloge, alla med undantag av 4 i Skåne,
med c:a 3,100 medl. Ordenskansliet är i Malmö.
Sirocko [-å’kå] (it. scirocco), meteor., se
Italien, sp. 224.
Si’rola
ålaj. Yr sjö Elias, finländsk [-revolutionär (1876—1936). Han intog tidigt en
bemärkt plats inom den socialdemokratiska
arbetarrörelsen och var lantdagsman 1907—09 och 1917
(vice talman 1908—09). I den röda
revolutions-regeringen 1918 var S. utrikeskommissarie. Efter
sammanbrottet flydde han till Sovjetunionen där
han verkade till sin död.
Sirovy [si’råvi], Jan, tjeckoslovakisk
militär och politiker (f. 1885), deltog i 1 :a
världskriget i de tjeckiska legionernas krigsföretag i
Sibiren, blev efter Tjeckoslovakiens upprättande
officer i dess armé, från 1935 generalinspektör
för densamma. Under Münchenkrisen var han
22/s—5/io 1938 ministerpresident och fungerade
efter Benes’ avgång sistn. dag som president.
Vid bildandet av Berans kabinett i dec. s. å.
ingick S. som krigsminister i detsamma och
kvarstod som sådan till den tyska ockupationen i mars
1939. Efter Tjeckoslovakiens befrielse ställdes
S. inför domstol, anklagad för samarbete med
tyskarna, och dömdes 1947 till 20 års fängelse.
Si’sak, stad i Kroatien, n. Jugoslavien, vid
Kulpa, något ovanför dess mynning i Sava; c:a
15,000 inv. Lämningar efter det romerska Siscia,
en under kejsartiden betydande stad med
kejserligt myntverk.
Sisälhampa, agävehampa, henequèn,
fibrerna hos sisalagaven, som omfattar två
arter. Tågoma el. fibrerna hos denna växt äro
Grönsiska.
ofta intill 1 m långa, gulaktigt vita och starka.
De användas till repslageriarbeten samt till
mattor, kaffesäckar o. a. grövre vävnader. S. odlas
huvudsaki. i Mellanamerika och Västindien.
Största exportort är Sisal på Yucatan.
Siselsläktet, Cite’llus (Spermo’philus), tillhör
gnagarfam. ekorrdjur och omfattar talrika
ekorr-liknande arter. Alla ha stora kindpåsar, äro
allätare och förekomma i både Gamla och Nya
världen, där de bebo slättbygder och gräva
gångar i jorden. Vanligast i Europa är s i s e 1 n,
C. citellus, 22—24 cm lång utom den 7 cm långa
svansen, öronen äro små, färgen ovan gulgrå,
under rostgul. Den finnes i ö. Europa. Vintern
tillbringar den i dvala.
Sisksläktet, Aca’nthis, tillhör underfam.
finkar bland tättingarna och utmärkes av spetsig,
starkt hoptryckt
näbb med skarp
rygg samt
kluven stjärt. I
Sverige häcka
följ. arter.
G r ö n s i
s-k a n, A.
spi-nus, är gulgrön
(honan mer
gråaktig) med
mörkare färg
på strupe, rygg,
vingar och
stj ärt och blir
12—13 cm lång.
Vintertiden
stryker den
söderut i flockar,
som livnära sig
huvudsaki. av
alfrö. G r å-
siskan el. alsiskan, A. linaria, är
grå-spräcklig med röd hjässa. Den häckar vanl. i
fjällens björkbälte men drar vintertiden liksom
föreg. art söderut i landet. Båda äro omtyckta
burfåglar.
Sisley [sislä’], Alfred, fransk målare (1839
—99), av engelsk börd. S. målade små landskap
närmast i Corots o. a. Fontainebleaumästares
anda, enkla motiv från Paris’ utkanter,
vinter-och vårstämningar. I mitten av 1870-talet slöt
han sig till impressionisterna. Han är
representerad i Louvren (bl. a. av ”Allén”, hans kanske
yppersta verk), i nationalgalleriet i Berlin (av
”Fransk bygata med nyfallen snö”), i
Nationalmuseum i Stockholm (av ”Vid Loings strand”,
(1896). — Litt.: Monogr. av G. Geffroy (1923).
Sismondi [fr. utt. sismådi’], Jean Charles
Léonard Simonde d e, schweizisk nationalekonom,
historiker (1773—1842). Han emigrerade till
följd av revolutionen med sina föräldrar först
till England, sedermera till Italien. Återkommen
till Genève, utgav han ”De la richesse
commer-ciale” (2 bd, 1803), grundat på A. Smith. Hans
förnämsta ekonomiska arbete är ”Nouveaux
prin-cipes d’économie politique” (2 bd, 1819; 2:a uppl.
1827). S. opponerade sig mot den klassiska sko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
