Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siwe, Sture - Siwertz, 1. Sigfrid - Siwertz, 2. Torkel - Si vis pacem, para bellum - Sivle, Per - Sixt - Sixte - Sixtinska kapellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Siwertz—Sixtinska kapellet
242
flera förf. utg. ”Allt om barn, en handbok för
föräldrar och lärare” (1945) och tills, m. P. Plum,
C. E. Räihä och L. Salmonsen ”Nordisk lærebog
i pædiatri” (3:0 uppl. 1952). S. har medverkat
i den av G. Fanconi och A. Wallgren utg.
”Lehr-buch der Pädiatrie” (1950, 2:a uppl. 1952).
Siwertz. 1) Per Sigfrid S., författare (f.
1882 24/i). S. är född i ett småborgerligt hem i
Stockholm, blev fil. kand, i Uppsala 1904; en
av de 18 i Svenska akad. 1932; fil. heders-dr vid
Stockholms högsk. 1947. — S. tolkade sin
ungdomliga melankoli och fatalism i diktsaml.
”Gatans drömmar” (1905) och ”Den unga lönnen”
(1906) samt i novellsaml. ”Margot” (s. å.) och
”Cirkeln” (1907). Under 1907, då S. vid ett
längre studieuppehåll i
Paris lärde känna
Bergsons
viljebetona-de filosofi, genomgick
hans livssyn en
genomgripande förändring. Han tog avstånd
från den pessimistiska
inställningen, vände
sig mot håglöshet och
tungsinne och prisade
viljekraft och vitalitet.
Omsvängningen kan
spåras i komedien
”Indiansommar” (1908)
och novellsaml. ”De
gamla” (1909) och satte helt sin prägel på
romanen ”Mälarpirater” (i9ii),som ger fräscha bilder
från några pojkars sommarferiesegling. En viss
munter feriestämning skymtade också i den
delvis satiriska novellsaml. ”Ämbetsmän på
äfven-tyr” (1912). S:s nya, viljebetonade inställning
ledde honom att närmare anknyta till den
aktuella verkligheten. Romanen ”En flanör” (1914)
innebar en uppgörelse med den av Hj. Söderberg
utbildade flanörandan, som S. själv varit
påverkad av. Ännu intimare anknytning till det
aktuella uppvisade romanen ”Eldens återsken” (1916).
I ”Selambs” (2 bd, 1920) porträtterade han en
rad företrädare för den egoism, som kan växa
fram i kapitalistmiljö. Vad man kallat
viljeten-densen hos S. kom också till uttryck i novellsaml.
”De stora barnen” (1915), ”Noveller” (1918),
”Ställverket” (1921) och ”En handfull dun”
(1922), diktsaml. ”Vindros” (1919) och romanen
”Hem från Babylon” (1923). Från mitten av
1920-talet framträdde S. alltmer som moralistisk
samtidskritiker. I romanen ”Det stora varuhuset”
(1926) belyste han på ett spirituellt men föga
djuplodande sätt problemet kollektiv och individ,
i ”Jonas och draken” (1928) hämtade han motiv
och modeller ur pressen, vars industrialisering
han opponerade mot, i ”Saltsjöpirater” (1931)
dröjde han vid äktenskapsfrågan, i ”Lågan”
(1932), en konstnärsskildring, tog han bl. a. upp
konstkritikens och samhällets förhållande till
konstnärerna, och i ”Sex fribiljetter” (1943) gav
han i anknytning till Gösta Ekmans öde bilder
ur teatervärlden. Även i de av publiken
uppskattade skådespel, som S. skrev på 1930-talet,
an
knöt han till det aktuella, t. ex. i ”Trions bröllop”
(1930), ”Jag har varit en tjuv” (1931), ”Ett
brott” (1933), ”En hederlig man” (s. å.) och
”Spel på havet” (1938). S., som är en ivrig
seglare och alltid fängslats av vatten i skilda
former och som kallade sitt första urval av noveller
”Hamn och haf” (1911) och sitt andra
”Vattenvärlden” (1925), framträdde på 1920-talet som
reseskildrare i ”Lata latituder” (1924) och ”En
färd till Abessinien” (1926); en senare bok i
samma genre är ”Jorden min hobby” (1936). Sin
kritiska syn på samtiden tolkade han i essäsaml.
”Det stora bullret” (1938). Sin förnämsta insats
som diktare har S. gjort som berättare i det
mindre formatet; han publicerade en lång rad
längre och kortare noveller i saml.
”Reskamraterna” (1929), ”Sista äventyret” (1935), ”Jag
fattig syndig” (1939), ”Mer än skuggor” (1940),
”Förtroenden” (1945) och ”Spegeln med
amori-nerna” (1947). S., som utg. en rad diktsaml.,
den senaste, ”Minnas”, 1937, utgav 1944
"Samlade dikter”, i ny uppl. 1949. Av S:s senare
produktion märkas skådespelen ”Medelålders herre”
(1940) och ”Brutus” (1942), den självbiografiska
skildringen ”Att vara ung” (1949), utförd med
öppenhet och skarpsinne, romanerna ”Slottsfinal”
(1950) och "Glasberget” (1952), ett av hans
mest betydande verk, där han varierar ett
huvudmotiv i sitt författarskap, en mans ansvar
mot kvinnan i erotiska upplevelser, samt
”Pagoden” (1954), en roman om ålderdomen. —
S. har sedan 1941 varit verksam som
teaterkritiker i Vecko-journalen. Han har utg.
antologierna "All världens berättare” (1942; ny saml.
1948, tills, m. K. J. Rådström), "All världens
äventyr” (1944), ”All världens självporträtt”
(1946) och ”All världens kärlek” (1951). — Litt.:
S. Stolpe, "S. S.” (1933); N. Svanberg,
”Studier i S:s prosa” (1941); J. Landquist, ”Som jag
minns dem” (1949).
2) T o r k e 1 S., den föreg:s bror, författare (f.
1884 3/5), har länge uppehållit sig som affärsman
utomlands, främst i Frankrike, bosatt som
egen-domsmäklare i La Plume. S. debuterade som
skönlitterär förf. 1937 med romanen ”Ljusblått”
men återkom sedan först 1946, då han utgav
romanen ”Kär i Peyraguet”, en skildring från
fransk landsortmiljö. S. har sedan utg.
romanerna ”Gift med Marianne” (1947), ”Alla
fästen falla” (1948), ”Farlig kurva” (1949), ”1 all
oskuld” (1950), ”För lösa boliner” (1951) och
”Vännen” (1953).
Si vis päcem, pa’ra be’llum, lat., om du vill
fred, så rusta dig för krig!
Sivle, Per, norsk författare (1857—1904).
Han slog igenom som lyriker med ”Noreg”
(1894), ”Bersöglis— og andre viser” (1895),
”Skaldemaal” (1896) och "Olavskvæde” (1901);
han skrev även prosa ("Streik”, 1891; sv. övers.
1892). Saml. skr., 3 bd, 1909—10.
Sixt, se Fäktkonst, sp. 376.
Sixte [sikst], se Sixtus (prins).
Sixtinska kapellet, ett av påven Sixtus IV
uppfört, rikt utsmyckat kapell i Vatikanen (se
d. o.) i Rom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
