- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 19. Selenga - Stening /
243-244

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sixtinska madonnan - Sixtus (påvar) - Sixtus IV (Franceso Della Rovere; påve) - Sixtus V (Felice Peretti; påve) - Sixtus (prins) - S. J. - Sjachty (Alexandrovsk-Grusjevskij) - Sjælland - Sjællands odde - Sjællands rev - Sjaljapin (Chaliapin), Fjodor Ivanovitj - Sjamyl - Sjangeli kopparmalmsfält - Sjaporin, Jurij Alexandrovitj - Sjaposjnikov, Boris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Sixtinska madonnan—Sjaposjnikov

244

Sixtinska madonnan, se Rafael.

Sfxtus, påvar.

i) Sixtus I, helgon, påve (u6(?)—I25(?).
2) Sixtus II, helgon, påve 256—258.

3) Sixtus III, helgon, påve 432—440.

4) Sixtus IV, eg. Francesco D e 11 a
Rovere (1414—84), tillhörde franciskanorden,
blev kardinal 1467 och påve efter Paul II 1471.
Han var inblandad i Pazziernas
sammansvärjning mot Lorenzo de’ Medici 1478, stödde sina
”nepoter” i deras maktsträvanden och betraktade
Kyrkostaten som en rent världslig stat. Han var
mecenat i stor stil, förskönade Rom samt
grundade och utsmyckade det (efter honom
uppkallade) Sixtinska kapellet.

5) Sixtus V, eg. Felice Peretti
(1521—90), tillhörde franciskanorden och gjorde
sin karriär inom denna; kardinal blev han 1570.
Han valdes till påve 1585 efter Gregorius XIII,
styrde kyrkan med stor kraft och visade sig vara
en framstående organisatör. Hans påvetid
sammanfaller med motreformationens största
kraftyttringar. S. gav kardinalskollegiet en fast form
med antalet kardinaler begränsat i 15 avd.,
benämnda kongregationer, samt organiserade de
påv-liga finanserna. Han utfärdade bannbullor över
Elisabet av England och Henrik av Navarra.

Sixtus (fr. Sixte), prins av Bourbon-Parma,
(1886—1934), son till hertig Robert I av Parma,
bror till kejsarinnan Zita av Österrike,
tjänstgjorde under 1 :a världskriget i belgiska armén
och hade goda förbindelser med franska
regeringskretsar. I jan. 1917 fick han meddelande
om att svågern, kejsar Karl I, önskade ett
sammanträffande, satte sig i förbindelse med franska
regeringen och avlade i samförstånd med denna
två besök i Österrike (mars och maj 1917),
varunder han på slottet Laxenburg förde vissa
freds-diskussioner med kejsaren. Denne önskade en
allmän fred, fransmännen en separatfred med
Österrike-Ungern. Bl. a. dryftade man
österrikisk landavträdelse till Italien, vilket Karl
accepterade mot kompensation på annat håll, samt tysk
avträdelse av Elsass-Lothringen, vilket krav Karl
lovade stödja. Från båda sammanträffandena
medförde S. handbrev från kejsaren, som däri
gjorde vissa oförsiktiga uttalanden; då
entente-maktema ej ansågo sig kunna acceptera de
österrikiska kraven på kompensation för
landavträdelser till Italien, avstannade fredstrevarna. Dessa
fingo särskild betydelse, då Clemenceau i april
1918 som svar på uppgifter, som
Österrike-Ung-erns utrikesminister Czernin lämnat om franska
anbud om separatfred, offentliggjorde Karls
handbrev. Kejsaren förnekade deras autenticitet
men vann ingen tilltro. Episoden bidrog till att
uppluckra sammanhållningen mellan
centralmakterna och till att undergräva kej sarens och kej
-sardömets auktoritet inom dubbelmonarkien;
utrikesminister Czernin måste genast efter brevens
publicering lämna sin post. S. har utförligt
belyst sin medlingsaktion i skriften ”L’offre de paix
séparée de 1’Autriche” (1920).

S. J., förk. för Statens järnvägar och
Socie-tas Jesu.

Sjachty [Ja’^ty], tidigare
Alexandrovsk-Grusjevskij, stad i Rostovområdet, RSFSR,
65 km n. ö. om Rostov; 155,081 inv. (1939). S.
är centrum för ett utvecklat industridistrikt i s. ö.
delen av Donets-bäckenet och har antracithaltiga
kolgruvor samt olika industriföretag.

Sjælland [-an], se Själland.

Sjæ’llands odde [-ans å’Öa], från Själland
ut-springande landtunga i Kattegatt, avslutad av
udden Gniben.

Sjæ’llands rev [-ans réu’], farligt stenrev i
Kattegatt i fortsättningen av Sjællands odde. Fyr.

Sjaljapin [Jalja’pjin] (Ch al ia pin), F j
o-dor Ivanovitj, rysk sångare (bas) (1875—
1938), anställdes 1892 vid operan i Tiflis, 1894 i
Petersburg, 1899 vid kejserliga stora teatern i
Moskva, sjöng 1901 i Milano, 1904 och 1908 i
Monte Carlo och Paris, 1913 m. fl. gånger i
England, 1921—25 vid Metropolitan Opera i New
York, 1928 som gäst
i Berlin; gav 1922
konserter i Stockholm,
Oslo och Köpenhamn,
gästade 1931 och
1935 Stockholms
opera. S. förenade med
en enastående stämma
en fascinerande
talang, som gjorde
honom till en av
världens främsta
operasångare under
1900-talets förra hälft.
Bland hans
huvudpartier märkas Ivan den

förskräcklige, Boris Godunov, Mefistofeles och
Don Quijote. — På film har S. spelat titelrollen
i ”Don Quichote” (1935; efter Massenets opera).
— Litt: Självbiogr. (på ry. 1926, på ty., fr., eng.
1927, på da. 1941); ”Man and mask” (1932).

Sjamyl, annan stavning för Schamyl (se d. o.).

Sja’ngeli kopparmalmsfält [J-], inom Kiruna
stad 30 km s. v. om Abisko. Fyndigheterna äro
belägna i en finkornig amfibolit, som bildar två i
n. ö.—s. v. förlöpande zoner. Malmmineralen
utgöras av brokig kopparmalm och kopparglans
jämte kopparkis och förekomma jämte magnetit
dels fint fördelade i amfiboliten, dels ansamlade i
rikare malmlinser av varierande, dock i allm. ej
betydande storlek. Malmen upptäcktes 1696,
varefter försök till brytning gjorts vid ett flertal
tillfällen, ehuru utan framgång.

Sjaporin [Japå’rjin], Jurij
Alexandro-vit j, rysk tonsättare (f. 1889). Som tonsättare
följer S. helt den nationellt traditionella linjen
i rysk musik. Hans produktion omfattar
huvudsaki. musik för teater och film samt dessutom
en symfoni (1926—32), operan ”Decembristerna”
(påbörjad 1925), pianomusik, tre sångcykler, en
programmusikalisk kantatsymfoni, ”På
Kuliko-vos fält” (1921—38), för soli, kör och
orkester m. m. — Litt.: G. Abraham, ”Ätta
sovjet-komponister” (1947).

Sjaposjnikov [Ja’p9fnjikaf], Boris, rysk
officer (1882—1945). S. var officer i tsararmén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffs/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free