Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Självstympning - Självsuggestion - Självtäkt - Sjätte sinnet - Sjö - Sjö (gods) - Sjöanemoner, havsanemoner, havs- el. sjörosor, aktinier - Sjöarbetstidslag - Sjöartilleri el. fartygsartilleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267 Självsuggestion—Sjöartilleri 268
vid starkare retning. S. förekommer mest bland
ryggradslösa djur, men även hos ödlor. Redan
de encelliga infusorierna kunna avkasta sina
ci-lier, om dessa fastna el. gripas av en fiende;
liksom i de flesta fall av s. återbildas (regenereras)
cilierna sedan. — Betydelsen av s. ligger oftast
däri, att djuren kunna undgå en fiende, som
angripit dem, genom avsnörning av den fångade
kroppsdelen; i flera fall är s. emellertid
förbunden med könlös och någon gång med könlig
fortplantning.
Självsuggestion, se Suggestion.
Självtäkt, jur., omhändertagande, utan
myndighets biträde, ur annans innehav utan dennes
samtycke av sak, till vilkan men äger rättighet.
I regel bedömes detta som egenmäktigt
förfarande, men i vissa undantagsfall är s. medgiven,
t. ex. vid omhändertagande enl. lagen 1938 om
rätt till jakt och lagen 1950 om rätt till fiske.
Likaså må varje besittningsförhållande, som
någon utan rätt rubbat, å färsk gärning
återställas av den, vars besittning rubbats, el. av dennes
ställföreträdare.
Sjätte sinnet, populär beteckning för vissa av
de fenomen, vilka undersökas av parapsykologien.
Sjö. 1) S., insjö, enl. F. A. Forel en
stående vattenmassa, som befinner sig i en
fördjupning i marken och icke står i direkt förbindelse
med havet. En s. har tydlig differentiering i
litoral- och profundalzon; den sistn. saknar
högre vegetation. — En liten s. kallas t j ä r n;
ligger den inom en myr el. dyl. och alltså har
torv-stränder, kallas den g ö I. En avtappningsbar s.
kallas damm.
S. äro av vitt skilda typer, och de ha därför
indelats på olika sätt och efter helt olika
indelningsgrunder: geografiska och geologiska,
fysikaliska, kemiska, biologiska och
utvecklingshistoris-ka. De geografiska och geologiska
faktorer, efter vilka s. indelats, hänföra sig
främst till berggrundens sprickbildningar,
veck-ningar, karst- el. kraterbildningar. Berggrunden
är sällan helt likformig över en större yta; den
företer såväl svaghetszoner som
bergartsväxling-ar, vilka båda kunna inverka på ytformen.
Jordskorpan företer sålunda ofta sprickbildningar,
längs vilka under vissa omständigheter rörelser
kunnat ske. Större delen av den svenska
berggrunden är mer el. mindre rikt genomdragen av
sprickzoner, vilka genom vittring, erosion m. m.
arbetats upp, så att djupbäcken uppstått. — Litt.:
G. Lundqvist, ”Utvecklingshisto riska insjöstudier
i Sydsverige” (i SGU, ser. C, n:r 330, 1925).
2) Sjögång el. vågor, t. ex. hög, svår, smul
(ringa), krabb (korta vågor) s.
Sjö, gods, se Sjöö.
Sjöanemoner, havsanemoner, havs- el.
sjörosor, a k t i n i e r, Actiniäria, underordn.
bland koralldjur utan skelett och ej
kolonibildande. Djuren sitta i regel orörliga på stenar,
alger o. dyl., men flertalet kan förflytta sig
krypande med den muskulösa fotskivan. De
förekomma i alla hav, vanl. på täml. grunt vatten
men leva även på stora djup. Vissa arter
(släk
tet Bolocera) äro bekanta för den lätthet,
varmed de vid retning avsnöra tentakler
(självstympning), andra för långt driven symbios med
vissa kräftdjur. En av de vanligaste s. vid
Europas kuster är purpurrosen, Actinia equina.
Sjöarbetstidslag, lag om arbetstiden på
svenska fartyg. Den första s., som utfärdades 1919,
var av provisorisk karaktär men förlängdes flera
gånger, så att den kom att gälla till 1938, då
ny s. utfärdades. Efter utredning av 1946 års
sj ömanskommitté ufärdades ny s. 1948. De för
sjöfolket speciella arbetsförhållandena ha, jämte
sjöfartens internationella karaktär, omöjliggjort
tillämpning av allmänna arbetstidslagen. Genom
s. har skillnaden mellan arbetstidsreglerna för
arbetare i land och sjöfolk dock till väsentlig del
utjämnats. — Litt.: G. Böös, ”1948 års s.
Kommentar” (1949).
Sjöartilleri el. fartygsartilleri,
örlogs-fartygs kanoner. Det moderna s. indelas efter
pjäsernas kaliber i svårt, medelsvårt och lätt
art. — Till det svåra s. hänföras pjäser med
grövre kaliber än 20,3 cm. Pjäser med upp till
45 cm kaliber ha konstruerats. 38—40,6 cm är
den vanligaste å moderna slagfartyg, 30,5—35
cm å äldre. Eldrörets längd hos t. ex. en 40,6
cm kanon är 18,3 m. Projektilvikten hos
samma pjäs är 950 kg och krutladdningens vikt 300
kg, största skottvidd 45,000—50,000 m. De
projektiler, som användas i de svåra pjäserna, äro
pansargranater, halvpansargranater och
spränggranater. Pansargranaterna göras så massiva
som möjligt och förses med en kraftig spets,
skyddad av en kapp, vilken vid anslaget brister
sönder och underlättar för projektilen att tränga
igenom pansaret. De innehålla en relativt liten
sprängladdning, som bringas till krevad först
sedan projektilen trängt igenom pansaret.
Spränggranater äro svagare konstruerade men innehålla
en stor sprängladdning, som bringas till krevad
omedelbart vid anslaget. Skjuthastigheten vid det
svåra art. är 1—3 skott per min. Strid
upptages på praktiskt största stridsavstånd, vilket
kan anses vara 25,000—30,000 m. — Till det
medelsvåra s. hänföras pjäser med 12—20,3
cm kaliber. Dessa pjäsers längd är vanl. 40—55
kaliber, deras projektiler (pansargranater,
halvpansargranater och spränggranater) ha mindre
tyngd och därför mindre anslagsenergi än de
svåra pjäsernas. Pansargranaterna och
halvpan-sargranaterna avses mot mindre väl
pansarskyd-dade målytor. För att förstöra oskyddade delar
av målet användas spränggranater, som äro detta
art:s huvudammunition. Största stridsavstånd är
för 12—15 cm-kanonerna 16,000—22,000 m och
för 20,3 cm-kanonerna c:a 25,000 m. Detta art.
har en skjuthastighet av 4—10 skott per min.
(vid moderna helautomatiska pjäser högre) och
användes huvudsaki. mot mindre väl skyddade,
snabbgående mål, ss. kryssare och jagare, samt i
vissa fall även som luftvärnspjäser. — Till det
lätta s. hänföras pjäser med kaliber mindre
än 12 cm ned till 20 mm. Detta snabb skjutande
art. har som främsta uppgift att bekämpa
flygplan, motortorpedbåtar, invasionsfarkoster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
