Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjögren, Anders - Sjögren, 1. Anton - Sjögren, 2. Hjalmar - Sjögren, 3. Tage - Sjögren, Arthur - Sjögren, Bertil - Sjögren, Einar - Sjögren, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Sjögren
280
en resa till Kaukasien för studier i ossetiska. S:s
”Gesammelte Schriften” utgåvos 1861 av A.
Schiefner (2 bd). Hans omfattande dagbok och
brevväxling förvaras i Helsingfors univ.-bibl.
Sjögren. 1) Carl Anton Hjalmar S.,
bergsvetenskapsman, mineralog och geolog (1822—93),
fil. dr i Lund 1847, docent där i mineralogi 1848,
blev 1850 auskultant i Bergskollegium och var
1863—89 bergmästare i 7:e distriktet (Värmland
m. m.). S. var 1859—63 lärare vid Falu
bergsskola. Som mineralog och geolog förvärvade
han stort anseende, och som ledare av arbetet
vid flera av Sveriges, särskilt Värmlands,
förnämsta gruvfält utövade han en framgångsrik
verksamhet. Han var en bland de första svenska
forskare, som vid studiet av bergarter med
framgång brukade mikroskopet. S. var led. av den
kommission, som 1889 erhöll i uppdrag att
undersöka apatittillgångarna i Norrbotten. Bland S:s
tryckta arbeten märkas ”Lärobok i mineralogi”
(1865) och ”Kort handledning i svenska
gruf-brytningen” (1878).
2) Sten Anders Hjalmar S., den föreg:s
son, geolog och mineralog (1856—1922), ex. vid
Tekniska högsk. 1878, bergsexamen i Lund 1880,
blev 1882 doc. i Uppsala, var 1885—89 geolog
hos Naftabolaget Bröderna Nobel i Baku och
1889—94 prof, i mineralogi och geologi i
Uppsala, där han satte sin inst. i modernt skick.
1901 blev S. intendent vid Riksmuseets
mineralogiska avd., till vilken han skänkte sin stora
mineralsamling. S:s första arbeten behandlade
mineral från de värmländska gruvfälten, och
dessa ägnade han sitt arbete hela livet igenom.
Under vistelsen i Baku och under sina resor
gjorde han många rön i olika delar av geologien,
som han närmare bearbetade. När S. återvänt
till Sverige, ägnade han de svenska järnmalmerna
och deras bildning kritiska undersökningar, som
blevo fruktbärande för denna frågas lösning. S.
hade stort intresse för sin vetenskaps historia;
han har bl. a. förf, en biogr. över A. E.
Nordenskiöld och en redogörelse över Linné som
mineralog. — S:s bibi, skänktes av hans hustru,
Anna S., f. Nobel, till Ingeniörsvetenskapsakad.
3) Tage Anton Ultimus S., den föreg:s bror,
läkare (1859—1939), med. lic. vid Karolinska
inst. 1887, med. heders-dr 1910, verkade som
militärläkare 1888—1919, överläkare vid olika
försäkringsbolag samt praktiserande läkare i
Stockholm, där han 1899—1921 innehade ett eget
röntgeninst. samt utgav ett flertal skrifter om
röntgendiagnostik och röntgenbehandling.
Sjögren, Carl Arthur, konstnär (1874—
I95I), studerade vid Konstnärsförb:s skola. Tack
vare starka kulturhistoriska och bibliofila
intressen kom han tidigt att ägna sig åt bokkonst.
I Ord och bild, vars omslag han också utförde,
gjorde han en rad vignetter, där en ren
jugend-uppfattning kanske f. f. g. i Sverige kom
tydligt till uttryck. Han gjorde den konstnärliga
utstyrseln till en rad av Strindbergs böcker och
publicerade 1903 en diktsaml., ”Maskros”, vars
utstyrsel han själv utfört. 1905 utkom en uppl.
av ”Bröderna Grimms sagor” med S:s
illustra
tioner. Under senare år var S. framför allt
verksam som kulturhistorisk samlare. Ett speciellt
intresse ägnade han exlibriskonsten och utgav
flera arbeten härom (se bild vid Exlibris). En
ganska särpräglad och bisarr pastisch är hans
”Lars Robergs lijkrefnings-taflor” (i ”Nordisk
boktryckarekonst”, 1929—30), vilken liksom
”Stockholms gamla väderkvarnar i bilder och
modeller” (1939) gav uttryck för hans starkt
kulturhistoriska intresse. Som en slutlig
summering av S:s konstnärliga intentioner och åsikter
utkom 1944 ”Typografi och bokkonst, grafik
och måleri”.
Sjögren, Bertil Karl Fredrik,
läkemedels-kemist (f. 1905 4/i), efter studier i Uppsala
kemist hos läkemedelsfabriken Astra i Södertälje
1931, chefskemist och ledare av fabrikens
centrallaboratorium 1941; med. heders-dr vid Karolinska
inst. 1948. S. har framställt många nya
läkemedel och i ett stort antal vetenskapliga arbeten
behandlat olika läkemedelsfrågor.
Sjögren, Carl Einar, jordbruksorganisatör
(f. 1887 21/u), inspektor och lantbrukslärare
1908—24, förvaltare och föreståndare för Ultuna
lantbruksskola 1924—41, verkst. dir. i Sveriges
lantbruksförb. sedan 1941. S. blev 1930 ordf, i
Svenska lantmännens riksförb., där han gjorde
en mycket uppmärksammad insats vid
reorganiserandet av detta företag under depressionen.
Arbetet på konsolidering och utbyggnad av den
jordbruksekonomiska föreningsrörelsen har S.
med stor framgång lyckats fullfölja, sedan han
1941 inträdde som ledare för denna rörelses
topporganisation, Sveriges lantbruksförb. Han var
1926—41 led. av styr, för Statens maskin- och
redskapsprovningar, 1929—41 led. av Uppsala
läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,
1930—35 ordf, i Svenska
lantbrukstjänstemanna-fören. och 1935—39 ordf, i Jordbrukarbanken;
ordf, i Skandinaviska kreatursförsäkringsbolaget
sedan 1952, led. av Statens handelskommission
sedan 1940, led. av styr, för Jordbrukstekniska
fören. från 1927, sedan 1942 dess ordf.;
hedersled. av Lantbruksakad. 1950. S. representerade
1937—4i högern i A. K.
Sjögren, Johan Gustaf Emil, tonsättare (1853
—1918). Han genomgick Konservatoriet 1869—
74, studerade musikteori och orgelspel i Berlin
1879—80, blev 1886 lärare vid Richard
Anderssons musikskola och 1891 organist vid Johannes
kyrka i Stockholm. Redan på 1870-talet
framträdde S. som sångkompositör (1876 första
sånghäftet) och väckte särskild uppmärksamhet med
sina ”Sju sånger ur Holger Drachmanns
Tann-häuser” (1880). En samling pianostycken,
”Ero-tikon”, vann 1883 första pris vid en skandinavisk
pristävlan i Köpenhamn. Han komponerade även
5 violinsonater (den första 1886), skrev kantater
samt körverk, ss. ”Bacchanal” och
”Landnams-færd”, manskörer och orgelstycken. — S. har
sin största betydelse som kompositör av
solosånger och pianostycken. Han är den svenska
romansens främste lyriker med en stor förmåga att
karakterisera och koncentrerat belysa ett
stämnings-innehåll. Till hans mest berömda sånger höra ”Ro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
