Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skepptuna - Skeppund - Skepsis - Skepticism - Skerike - Sketch - Skeva (skevra) - Skevikare - Skevning - SKF - Skibotn - Skida - Skíðaríma - Skidbacke - Skíðblaðnir - Skidfrukt - Skidfrämjandet - Skidkälke - Skidlöparmärke - Skidlöpartrupper - Skidlöpning (åkning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Skeppund—Skidlöpning (åkning)
358
Skepptuna; 291,84 km2, 3,200 inv. (1954);
i Stockholms läns v. domsaga.
Skeppund, gammal nordeuropeisk vikt, i
Sverige avlyst 1855. Räknades vanl. = 20 lispund
(jfr d. o.).
Skepsis [ske’p-], grek., tvivel.
Skeptici’sm [skep-] (av grek. skeptiko’s, en
som tvivlar), vanl. = tvivel, tvivelsjuka; filos.,
den kunskapsteoretiska riktning, som förnekar
kunskaps möjlighet. S. kan gälla visst område el.
art av kunskap, t. ex. metafysisk el. moralisk s.
och s. beträffande sinnena el. förståndet. S. i
egentlig mening, radikal s., förnekar möjligheten
av a 11 kunskap. I äldre grekisk filosofi
framträdde skeptiska tankar särskilt inom sofistiken.
I den efteraristoteliska filosofien funnos flera
betydande skeptiska skolor: pyrrhonismen på
300-talet f. Kr. (se Pyrrhon), den nyare akademien
(Arkesilaos, Karneades m. fl.), den senare s.
(Aine-sidemos, Sextus Empiricus m. fl.). I nyare
tidens filosofi representeras s. särskilt av Hume.
— Litt.: R. Richter, ”Der Skeptizismus in der
modernen Philosophie” (2 bd, 1904—08); R.
Hö-nigswald, ”Die Skepsis in Philosophie und
Wis-senschaft” (1914).
Skerike, sn i Västmanlands län, Norrbo hd,
invid Svartån, närmast n. v. om Västerås; 22,68
km2, 291 inv. (1954). Småkullig slättbygd med
mot v. tilltgande bergighet. 981 har åker.
Kyrkans långhus är från 1300-talet, (tornet 1872).
Ingår i Skultuna, Lillhärads och S. pastorat,
Västerås stift, Domprosteriet. S. förenades 1952
med Västerås stad.
Sketch [sket/], eng., skiss; dramatisk scen
(följd) i revy, radio etc.
Skeva (el. s k e v r a) årorna, vända årorna så,
att årbladens plan bli parallella med vattenytan.
Skevikare, se Pietism, sp. 200.
Skevning, manöver vid flygning, innebärande
vridning av flygplanet kring dess längdaxel. S.
utföres med hjälp av skevrodren (se
Flygplan, sp. 684 f.).
SKF, förk. för Svenska kullager fabriken.
Skibotn [fi’-]( samhälle (165 inv. 1950) och
marknadsplats på ö. sidan av Lyngsfjorden i
Storfjord hd, Troms fylke, n. Norge. Från S.
för en mellanriksväg längs Skibotnelv och förbi
Helligskogens fjällstuga till Finland (39 km till
riksgränsen).
Skida. 1) (Bot.; lat. si’liqua). Kapselfrukt,
bildad av två med varandra längs kanterna
sammanvuxna fruktblad. Förekommer t. ex. hos
korsblommiga växter och är där genom en
längs-gående tunn hinna uppdelad i två rum (se Frukt,
bild n och 12). I dagligt tal kallas ofta men
oegentligt ärtbaljan ”skida”. — 2) (Krig sv.)
Vanligare balja, fodral till hugg- och
stötvapen (sabel, värja, dolk m. m.). — 3) (Veter.)
S., s 1 i d a, den del av de honliga könsorganen,
som utåt begränsas av blygdläpparna, inåt av
livmodermunnen. — 4) Se Skidor.
Skföarfma [ski’-], medelisländskt skämtkväde
från 1400-talet. Dess hjälte är den fräcke och
till-tagsne tiggaren Skide, som kommer till Valhall
och där blir anledning till ett vilt slagsmål.
Profil av skidbacke. Se även bild vid Holmenkollen.
Det är mycket fritt översatt till sv. av A. U.
Bååth (”Kvädet om Skide”, 1895). Jfr E.
No-reen, ”Den norsk-isländska poesien” (1926).
Skidbacke, anläggning för utförande av
backhoppning på skidor. S. skifta från enkla
naturbackar till hela stomkonstruktioner i järn el. armerad
betong. Vanl. är dock överbacken utförd i trä.
Efter hopplängderna skiljer man på små (max.
30 m), medelstora (20—50 m) och stora (över
50 m) s. ö v e r b a c k e n, som skall ge fart åt
hoppet, är ofta försedd med mellanstartplatser
samt har upptill en jämn platå (minst 4X5 m).
Lutningen är vid små s. minst 200; den ökas
med hopplängderna till vanl. högst 330. De s. k.
mammutbackarna kunna dock ha ända till 400.
Längden skiftar med max.-hopplängden. Bredden
bör vid större backar vara 5—6 m, vidgad nedåt
i övergångskurvan till stupet, där satsen tages.
Dess lutning är de yttre 4—6 m i små s. 8—70,
i stora 5—40. Underbacken har upptill en
jämn rundning, som på en sträcka, motsv. c:a 2/s
av max. hopplängden, övergår i en konstant
lutning (vid olika s. 20—310, resp. 32—340 och
35—400). Bredden ökas nedåt mot
övergångskurvan till 10—20 m. Planet (svängplanet),
som är horisontalt, bör vara 30 m brett och 100
m långt. Göres det kortare, bör det sluta i
mot-lut. S. har ofta skilda läktare för domare,
åskådare m. fl. samt elektrisk belysning för bl. a.
träning i mörker. S. behandlas med trampning
utan och med påtagna skidor. Särskilt fry smedel
användes, när snön är genomvåt. En s. bör helst
vetta mot n. och vara skyddad mot vind. Jfr
Skidlöpning.
SkfÖblafinir [ski’-], skepp, se Frej.
Skidfrukt, bot., se Skida 1).
Skidfrämjandet, se Skid- och
friluftsfrämjandet.
Skidkälke, för provisorisk transport av sjuka,
sårade, kulsprutor, lättare gods m. m. särsk.
ap-terade och genom enkla anordningar
sammanfogade skidor.
Skidlöparmärke, se Skidlöpning.
Skidlöpartrupper krigsv., trupper, utrustade
och utbildade för förflyttning på skidor. I det
svenska infanteriets vinterutrustning ingå skidor
för samtliga, som ha att förflytta sig till fots.
De värnpliktiga få dock numera skidutbildning
endast i den mån förhållandena på
förläggningsorten så medge. Vid Norrbottens reg. skedde förr
utbildning av särskilda skidlöparförband.
Skidlöpning(åkning). Löpning på skidor är
som modern idrottsform av ganska ungt datum.
I Norge, som utan tvekan kan betraktas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
