Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skiftarbete - Skiftesbruk - Skiftesgodman - Skifteslag - Skiftesläggning - Skifteslära - Skiftesverk - Skiftet - Skiftnyckel - Skiktade bergarter - Skiktfogar - Skiktning - Skildkönad - Skiljeavtal - Skiljedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skiftesbruk—Skiljedom
367
skifte kallades den skiftesmetod, som påbjöds
i svealagarna och sedermera i landslagarna och i
1734 års lag. Vid solskiftet utlades först tomten,
som delades efter byamålet. Tomten utgjorde
därefter grunden för delningen av övriga
ägoslag. Orubbligheten av solskiftet — i senare tid
även benämnt tegskifte — utgjorde ett av
de största hindren för jordbrukets utveckling.
Förtjänsten av att en reform av
skifteslagstiftningen omsider genomfördes tillkommer främst
Jacob Faggot. 5 april 1757 utfärdades en
för-ordn. om hemmansägors läggande i
storskifte. Med storskiftet åsyftades, att varje delägare
skulle få sina ägor på ett ställe el. under alla
förhållanden i så få skiften som möjligt. Detta
skulle möjliggöras bl. a. genom ägogradering
samt visst likvidförfarande beträffande odling,
vanhävd och ståndskog. Till följd av dels
böndernas misstro mot ägograderingen, dels vissa
ofullkomligheter i skiftesmetoden kom resultatet
av storskiftet i allm. icke att motsvara syftet.
Uppslaget till en ny skiftesmetod gavs i slutet
av 1700-talet av ägaren till Svaneholms gods i
Skåne frih. Rutger Maclean. Förordningar om
e n s k i f t e, som den nya skiftesmetoden kallades,
utfärdades i början av 1800-talet, först endast
för Skåne (1803), därefter för Skaraborgs län
(1804) och slutligen (1807) för landet i övrigt
med undantag av Dalarne och Norrland.
Stor-skiftesförfattningarna fortforo dock att gälla.
Möjligheten att verkställa enskifte befordrades
genom tvånget att under vissa förutsättningar
utflytta från byn. Insikten om omöjligheten av
enskiftets genomförande överallt i Sverige ledde
till skiftesförfattningarnas omarbetning.
Resultatet härav blev stadgan om skiftesverket i riket
4 maj 1827 med bestämmelser rörande laga
skifte. En ny, föga förändrad skiftesstadga
utkom 9 nov. 1866. Laga skifte förrättades på
ett skifteslag, varmed avsågs all den jord, som
låg inom gemensamma rågångar, alltså i första
hand by el. enstaka hemman. Enskiftet och laga
skiftet ha ej blott förändrat lantbefolkningens
levnadsförhållanden, främst genom sprängningen
av de gamla byarna, utan även medfört en kraftig
utveckling av jordbruket. Sammanförandet av de
spridda ägostyckena till större enheter och
bytvångets hävande möjliggjorde tillämpning av
jordbruksteknikens framsteg. — Litt.: ”Svenska
lantmäteriet 1628—1928”, II (1928).
Skiftesbruk, lantbr., växelbruk (se d. o.).
Skiftesgodman, person, som blivit vald att
biträda vid jorddelningsförrättningar. För varje
landskommun och stad skola finnas minst två
gode män. Den, som utses till god man, skall
vara i lanthushållning kunnig, boende inom
kommunen, resp, staden, och valbar till nämndeman
samt må ej ha uppnått 65 års ålder. Valet
förrättas beträffande landsbygden på
kommunalstämma av de i kommunens allmänna
angelägenheter röstberättigade, som äga el. inneha
jordbruksfastighet. I stad förrättas valet av
stadsfullmäktige.
Skifteslag, se Jorddelning och Skifte.
Skiftesläggning, den åtgärd vid skifte av jord,
368
varigenom de särskilda ägolotternas läge
bestämmes.
Skifteslära omfattar fastighetsbildningens
historiska utveckling, teknik och naturliga,
ekonomiska och sociala förutsättningar. I ämnet finnes
professur vid Kungl. tekniska högsk:s fackavd.
för lantmäteri.
Skiftesverk, benämning på en äldre typ av
träbyggnadskonstruktion, vid vilken, i mots. till
stavkonstruktionen, plank i liggande ställning
in-fälles i ett ramverk, där stolpar bilda den
vertikala växlingen. S. har varit vanlig i mindre
byggnader och uthus i mell. Sverige.
Skiftet, en del av havet ö. om Åland.
Skiftnyckel, ställbar skruvnyckel.
Skiktade bergarter, geol., se Lager 1).
Skiktfogar, skiktytor i en lagrad bergart, efter
vilka den låter klyva sig. S. beteckna ofta en
mekanisk el. kemisk olikhet gentemot de
omgivande bergartslagren.
Skiktning. 1) (Geol.) Se Lagring. — 2)
(Skogsv.) Se Skogsbestånd.
Skildkönad. 1) Bot., se Diklin. — 2) Zool.,
se Könsfördelning 2).
Skiljeavtal, jur., ett avtal, varigenom en
rättslig tvistefråga hänskjutes till avgörande av
skiljemän i st. f. av domstol. S. kan avse en redan
uppkommen tvist el. också en tvist, som möjl.
framdeles kan uppkomma ur ett visst förhållande,
t. ex. ett leveransavtal. S. slutes med el. utan
förbehåll för part att klandra skiljedomen.
Endast i senare fallet är lagen 14/s 1929 om
skiljemän tillämplig, och endast då kan s. leda till en
exigibel skiljedom. Inga lagbestämmelser finnas
om s., som innefatta förbehåll om rätt till
klander. För att ett s. skall falla under nyssnämnda
lag, fordras vidare, att det avser fråga av
tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas
(alltså icke t. ex. en fråga om ett barns börd),
el. också fråga om skadestånd på gr. av brott.
S. kräver icke nödvändigtvis viss form men
slutes i regel skriftligen. I nutiden har s. fått
en oerhört stor utbredning. Anledningen härtill
är framför allt behovet av att få ett snabbare
avgörande, än som kan erhållas vid domstol.
Vidare vill man ofta försäkra sig om att frågan
skall bedömas av fackkunniga personer. — Litt.:
N. Dillén, ”Bidrag till läran om skiljeavtalet”
(i933)-
Skiljedom. 1) Folkr., avgörande av
mellan-folklig tvistefråga genom därtill utsedda personer,
vilkas dom parterna förbundit sig att godtaga.
Först under senare hälften av 1800-talet blev s.
i större omfattning använd för fredlig lösning
av mellanfolkliga tvister. 1794—1900 meddelades
omkr. 170. s., vilka alla frivilligt fullgjordes. De
mest bekanta bland dem äro s. mellan England
och U.S.A. i Alabamafrågan och
Beringshavs-frågan. Under 1900-talet och särsk. under tiden
mellan världskrigen ha s. kommit till
användning i starkt ökad utsträckning. Från tiden före
kriget 1914—18 må nämnas s. mellan Tyskland
och Frankrike rörande Casablancaaffären. —
Litt.: C. A. Reuterskiöld, ”Folkrätt”, 1 (1928).
2) Jur. I privaträtten förstås med s. beslut av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
