Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skodon - Skodsborg - Skofabriks-ab. Oscaria - Skofjärden - Skoflickare - Skog - Skog (Hälsingland) - Skog (Västernorrlands län) - Skogaby kraftverk - Skogaholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385 Skodsborg-
sida av sulan (köttsidan), som skall ligga
närmast skon, uppruggas även och bestrykes med
samma bindemedel, varefter sulan klistras till
skon under tryck. I dessa skodon finnes således
icke någon sulsöm. Metoden användes mest för
lättare damskodon. — Sedan skodonens sulor enl.
någon av ovanstående metoder pålagts, vidtager
en utputsning av sulkanten medelst fräsmaskiner
och påspikas sedan de redan färdigbyggda
klackarna, vilka vanl. bestå av hopspikade
läderskivor. Ytterst på klacken påstiftas därefter en
tjockare slitskiva av läder, den s. k. stiftlappen, el.
en gummiklack. Klackens sidor renfräsas, och
framsidan renskäres. För lättare damskor
användes ofta en s. k. överklädd klack, en träklack,
som överklätts med skinn och påsatts en stiftlapp
underst. — Skon är nu färdig, och de följande
arbetsprocesserna avse endast dess putsning och
förskönande. Detta innefattar en rad slipningar
med smärgel- och sandpapper på sula och klack,
varpå vaxappreturer påstrykas, som vid
utputsning på roterande borst- el. lappskivor ge en
vacker glans åt skons bottenparti. Ovanlädret
ren-göres och överdrages med glansfinish (s. k.
dres-sing), varigenom glans erhålles å skinnet.
Därefter avsynas skorna, packas i pappkartonger och
utsändas i marknaden. — En k. f. 1919
förbjuder användning av papp el. konstläder vid
tillverkning av skodon. — Skofabrikationen
har efter symaskinens uppfinning utvecklat sig
hastigt och starkt sedan 1870-talet och utgör nu
i flera länder, även i Sverige, en storindustri,
som betjänar sig av ända till ett 100-tal olika
maskiner.
Skodsborg [sgå’Ösbår], stationssamhälle i
Danmark, vid järnvägen Köpenhamn—Helsingör,
förstad till Köpenhamn (15 km n. om
Rådhus-pladsen); c:a 1,500 inv. Skodsborgs
bade-sanatorium, som är öppet året runt,
tillämpar behandlingsmetoder på vegetarisk basis,
utformade av Carl Ottosen.
Skofabriks-ab. Oscäria, Örebro, etabl. 1907,
bolag 1908, tillverkar skodon vid ett flertal
fabriker i Örebro län och driver genom koncernbolag
även garverirörelse för tillverkning av
bottenläder, randläder, ovanläder och foderskinn.
Försäljningen sker i huvudsak genom c:a 250 egna
detalj affärer, fördelade över hela landet. Antal
anställda c:a 1,700 därav c:a 660 industriarb.;
aktiekapital 2,006,000 kr. S:s grundare var Ernst
Leonard Åqvist (1875—1943). Den ursprungliga
fabriken var belägen i Sundbyberg; rörelsen
flyttades 1914 till Örebro. Formellt är S. dotterbolag
till Nya skofabriks ab. örnen, Örebro, grundat
1930.
Skofjärden, en del av Mälarens långa
fjärdsystem upp mot Uppsala, s. om Ekoln. Vid v.
stranden ligger Skokloster.
Skoflickare (av flicka, lappa), numera
obruklig benämning på hantverkare, som reparerar
skor, (lapp-)skomakare.
Skog, större sammanhängande trädbevuxet
område. Bestämmande för en s:s typ och karaktär
äro klimatet, marken och dess egenskaper samt
växtbeståndet. Växlingar däri skapa en
mång-NF XIX — 13
-Skogaholm 386
fald olika huvudtyper (se Skogstyper). Inom
varje sådan skoglig huvudtyp uppdelas s. efter
den ingående trädvegetationens beskaffenhet på
olika skogsbestånd. I de skogrikare nord- och
mellaneuropeiska länderna har s:s utnyttjande
blivit en särskild näringsgren (se
Skogshushållning). S:s insats i folkens liv och hushållning
är dock ej inskränkt till dess egenskap av
leverantör av virke m. m. S. har ansetts genom
sin blotta förefintlighet vara av värde, särskilt
ur klimatisk synpunkt. Det har visat sig, att s:s
bevarande och återväxt i fjälltrakter, efter
havskuster el. eljest i starkt exponerade lägen ofta
äro beroende av att det förefintliga
skogsbeståndet behandlas med största varsamhet (se
Skogs-lagstiftning). I starkt kuperade bergländer, där
trånga dalgångar skola awattna betydande
nederbördsområden, kan skogsvegetationen ha den
största betydelse genom att fördröja och utjämna
nederbördsvattnets avrinnande, varigenom häftiga
vattenflöden och översvämningar i dalbottnarna
motverkas. Slutligen må även erinras om s:s
betydelse för ett lands befolkning ur estetisk och
rekreationssynpunkt, vilket under senare tid
blivit alltmer påtagligt.
Skog, Hälsinglands sydligaste kommun,
Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län,
delad på två församlingar, S. och det vid
Lingbo-sjön i s. v. belägna Lingbo; 467,87 km2, 3,071
inv. (1954), därav Skogs församl. 393,40 km2,
2,081 inv. Bebyggelsen är främst samlad kring
sjöarna innanför det låglänta kustbrämet, som
västerut övergår i ödemården. 2,332 har åker.
Vid S. J. ligger Lingbo industrisamhälle (se
d. o.). Nuv. kyrkan byggd 1805; konserverad
ruin av 1300-talskyrka. Om Skog-tapeten se d. o.
Ingår i S:s och Lingbo pastorat i Ärkestiftet,
Ala kontrakt.
Skog, sn i Västernorrlands län, Ångermanlands
s. domsaga, i det storkuperade berglandet ö. om
Ångermanälvens mynningsvik; 64,10 km2, 974 inv.
(1954). Bebyggd i de sjörika dalarna mellan
bergen (Lieberget 306 m ö. h.). 711 har åker.
Tätorten Herrskog (225 inv. 1951) har
apotek, provinsialläkare och distriktsveterinär.
Medeltida kyrka med stjärnvalv. Ingår i Nora och
S:s pastorat i Härnösands stift, Ådalens
kontrakt. Tillhör storkommunen Noraström.
Skogaby kraftverk, i Lagan, 10 km ö om
Laholm, byggdes 1919—22 av Sydsvenska
kraft-ab. Genom dämning vid S. har den 4 km2 stora
Skogabysj ön bildats.
Skogaholm, egendomskomplex inom Sköllersta,
Hallsbergs och Lerbäcks kommuner i Närke, 13
km s. s. ö. om Kumla, omfattar c:a 9,100
har, därav 800 åker, med ett taxeringsvärde av
4,75o,ooo kr. Ägare är Skyllbergs bruks ab.
Huvudbyggnaden skänktes 1929 till Skansen i
Stockholm, dit den flyttades och återuppfördes
1931. Den är ett reveterat trähus i en våning
under säteritak från 1680-talet, restaurerad 1793
—94 och med inredning huvudsaki. från slutet
av 1700-talet, en vacker svensk herrgård av
mindre typ (se bild 8 å pl. vid Nordiska museet). —
Litt.: G. Selling m. fl. i ”Fataburen”, 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
