Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsdikning - Skogsdrivning - Skogsduva - Skogsekonomi - Skogseld, skogsbrand - Skogsentomologi - Skogsforskningsinstitutet - Skogsfru (orkidé) - Skogsfru - Skogsfrö - Skogsfåglar el. skogsfågel - Skogshushållning, skogsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Skogsdrivning—Skogshushållning
394
kets och de träförädlande bolagens skogar har
på senare tid en omfattande s. igångsatts på
skogar i privat ägo, sedan i och med tillkomsten av
Statens skogsutdikningsanslag 1927 bidrag härför
kunna erhållas. Förmedlingen av dessa bidrag
handhas av skogsvårdsstyrelserna.
Skogsdrivning, se Skogsavverkning.
Skogsduva, zool., se Duvsläktet.
Skogsekonomi, se Skogsstatik.
Skogseld, skogsbrand. S:s frekvens och
omfattning i Sverige varierar med väderleken och
är störst under ”torrår” (1888, 1901, 1914, 1920,
1921, 1933, 1940). 1916—40 avbrändes genom
s. å enskilda skogar 44,000 har, och skadorna
värderades till c:a 5,2 mill. kr. För landets
samtliga skogar beräknas brandskadan under de
nämnda 25 åren ha uppgått till i medeltal 319,000 kr
årl., vartill komma släckningskostnaderna, c:a
100,000 kr per år. Skadorna inskränka sig ofta ej
till endast den brunna skogen. Marken kan även
bli så förstörd, att produktionen för framtiden
betydligt nedsättes. Faran för s. är störst under den
varma årstiden, mest framträdande under april
—maj och juli—aug. De vanligaste orsakerna ha
varit åskslag, järnvägar, lägereldar och
risbränning samt vårdslöshet med eld. S. uppträder
under 3 former: löpbrand (löpeld) el. yteld,
som går fram över markytan, förtärande
markbetäckning, buskar, mindre träd och ungskog,
toppbrand el. kroneld, som går fram i de
högre trädens kronor, alltid följd av löpbrand,
samt jord- el. t o r v b r a n d, en pyrande,
kolande eld nere i mark med ett mer el. mindre
brännbart övre skikt, som långsamt förtäres av
elden, t. ex. i mossar, kolbottnar o. s. v. All s.
börjar som löpbrand. Vid frisk vind—storm kan
den övergå till toppbrand. För släckningen
användas uppröjda brandgator, där elden
hejdas medelst nedpiskning med ruskor i förening
med vattenbegj utning, ev. utläggande av
skumsträngar. I svåra fall kan m o t e 1 d tillgripas.
Denna anlägges vid en snett framför eldhärden
upphuggen brandgata. Genom den luftsugning,
som sker in mot den stora branden, går den mot
denna, och elden slocknar sedan i brist på näring.
Jordbrand begränsas genom isoleringsdiken. —
Skogseldsbekämpningen är organiserad genom
Brandlagen av 15h 1944 och Brandstadgan. Alla
män mellan 18 och 60 år äro skyldiga på
kallelse deltaga i släckningsarbetet. Sådan kallelse,
vanl. budkavle, skall vidarebefordras. — För att
snabbt upptäcka och lokalisera s. har över
landets skogbevuxna delar organiserats ett nät av
brandtorn, från vilka bevakning anordnas under
för s. farliga tidsperioder.
Skogsentomologi, den gren av den praktiska
entomologien, som behandlar skogsträdens
skadeinsekter. Se Skogsträdens skadedjur.
Skogsforskningsinstitutet, se Statens
skogs-forskningsinstitut.
Skogsfru, Epipögium aphy’llum, en
saprofy-tisk, bladlös orkidé med korallikt förgrenad
jordstam utan rötter, omkr. 2 dm hög, nästan
genomskinlig, rödgul, fåblommig stängel och stora,
vaniljdoftande, gulvita blommor.
Växer i skogar i nästan alla svenska
landskap men är mycket sällsynt.
Skogsfru, se Skogsrå.
Skogsfrö. För de äldsta
skogsodlingarna från slutet av 1700-talet
insamlades kottarna inom Sverige och
utsåddes antingen direkt på marken
el. klängdes (se Fröklängning), men
när skogsodlingarna ett stycke fram
på 1800-talet blevo av större
omfattning, införskrevs frö av tall och gran
även från Tyskland. De av det
sydländska fröet uppkomna plantorna
växte till en början mycket kraftigt,
men när de blevo omkr. 20 år, kunde
man skilja de s. k. tyska tallarna från
de inhemska på de förras krokiga
växt och benägenhet att angripas av
allehanda sjukdomar. Många av
planteringarna i 30—40-årsåldern gingo
t. o. m. alldeles ut. Redan på
1880-talet sökte man stävja importen
genom tull på skogsfrö, men
importen fortfor, och ofta utbjöds det
underhaltiga tyska tallfröet som svenskt.
Först sedan det 1910 föreskrivits, att importerat
barrträdsfrö skall färgas genom insprutning i
säckarna med eosinlösning (starkt röd färg), ha
bedrägerierna med utländskt frö upphört. För att
utreda, hur stora klimatskillnader mellan fröets
växtplats och användningsplats, som kunna
tolereras, påbörjades försöksodlingarna i större
skala i Österrike och Schweiz, där i synnerhet
betydelsen av utsädets härkomst från olika
höjd ö. h. utröntes. I Sverige ha sedan 1904
pågått försöksplanteringar med tall från olika
trakter av landet. I Västergötland befintliga
försöksplanteringar med frö från Norrland visa,
att de norrländska plantorna utmärkas genom
något svagare höj dtillväxt, mindre tjocklek hos
stammen, färre och betydligt kortare grenar och
kortare barr än de från sydliga trakter. Vidare
ha omfattande försöksplanteringar i Norrland
ådagalagt, att där ej kan användas tallfrö från
mell. och s. delarna av Sverige. Nu vet man, att,
om blott frö från lämplig trakt brukas,
skogsodling har stor förutsättning att lyckas i hela
Sverige nedom barrskogsgränsen. Man vet även,
att, i fråga om tall, förflyttningar av frö från
lägre till högre höjd ö. h. (redan vid 100 m
höjdskillnad) t. o. m. inom ett begränsat område
kunna ha menlig inverkan. Andra trädslag
förhålla sig på ung. liknande sätt. Man bör därför
tillse, att fröet hämtas från trakt med i möjligaste
mån likartat klimat. Härvid böra jämväl
ljusförhållandena beaktas, ty även bland skogsträden
finnas utpräglade långdags- och kortdagsformer.
Skogsfåglar el. skogsfågel, gängse
benämning på underfam. orrfåglar bland
hönsfåglarna.
Skogshushållning, skogsbruk, har till
ändamål att på fördelaktigaste sätt använda
såväl den till skogsproduktion bestämda marken som
de därifrån erhållna alstren. Dess teori, skogs-
Skogsfru,
Epipögium
aphyllum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
