Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skrakar - Skralna - Skram, 1. Erik - Skram, 2. Amalie - Skram, Peder - Skrammellekplats - Skrapning - Skrapnos - Skratt - Skrattfågel - Skravelsjuka - Skrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
437
Skralna—Skrea
438
Storskrak, hanne i praktdräkt.
Ur ”Våra fåglar i Norden”.
och tandlika
lameller på
käkkanterna, spetsiga vingar och
bred hudflik på
baktån. S.
flyga, simma och
dyka väl och
leva av fiskar
o. a. vattendjur.
Äggen äro
ätbara. Storskraken el.
skräckan,
Merganser
(Mergus)
merganser, når en
längd av nära
80 cm. Hannen
är i vårdräkt
ovan svart med
grön metallglans på huvudet och halsen, under
vitgul. Sommardräkten liknar honans, som är
ovan askgrå, på huvudet brun, under vitgul.
Näbben är röd. Storskraken förekommer i hela
Sverige längs ö. kusten och vid insjöar med
klart vatten. Den häckar helst i ihåliga träd,
gärna i (för äggen) utsatta holkar.
Vintertiden flyttar den till Medelhavsländerna. S m
å-s k r a k e n el. pracka n, Merganser
(Mer-gus) senator, har bättre utvecklad nacktofs
än föregående art, som den f. ö. liknar till
färgen; buksidan är dock vit. Längden är 60
cm. Småskraken är allmännare än föreg. art och
finnes även vid västkusten. Den häckar på
marken. Salskraken, Mergus albellus, når en
längd av 50 cm. Den häckar i Lappland, ehuru
sällsynt.
Skralna, sjäv., säges vinden göra, då den
drager sig alltmer förligt i förhållande till ett
fartyg, som styr viss kurs. Vinden säges vara
skral, då den nätt och jämnt tillåter ett fartyg
vid bidevindssegling att hålla avsedd kurs.
Skra’m. 1) Asbjörn Oluf Erik S., dansk
författare och kritiker (1847—1923). S. är särsk.
känd för sin roman ”Gertrude Coldbj örnsen”
(1879), en av den nordiska
genombrottslitteratu-rens bästa. — S. var 1884—1900 g. m. S.2).
2) Bertha Am alie S., f. Alver, den föreg :s
hustru, norsk-dansk författarinna (1846—1905).
S. utgav 1885 sin första roman ”Constance Ring”,
ett tragiskt kvinnoporträtt. Hennes förnämsta
arbete är den naturalistiskt upplagda
släkthistorien ”Hellemyrsfolket” i 4 d. (”Sjur Gabriel”,
1887; ”To Venner”, s. å.; ”S. G. Myre”, 1890;
”Afkom”, 1898). Samma oförfärade realism
kännetecknar osloskildringen ”Lucie” (1888) och de
tendentiösa sjukhusreportagen ”Professor
Hiero-nymus” (1895) och ”Paa Sct. Jörgen” (s. å.).
Under senare år råkade S. i ett visst
motsatsförhållande till sitt hemland, Norge, och
förklarade sig i en polemisk broschyr,
”Landsforræ-dere” (1901), uttryckligen för dansk
författarinna. ”Samlede Værker” i 3 bd 1911—12 och 6
bd 1943. — Litt.: Antonie Tiberg, ”A. S. som
kunstner og menneske” (1910); Borghild Krane,
”A. S. og kvinnens problem” (1951).
Skra’m, Peder, dansk amiral (1503?—81).
Han deltog i kriget mot Sverige 1518—20, slöt
sig 1523 till Fredrik I och sändes 1532 med en
flotta till Norge, där Kristian II landstigit.
Under grevefejden stod S. på Kristian IH:s sida
och sändes 1535 av denne till Sverige såsom en
av anförarna för den dansk-svensk-preussiska
flotta, som skulle bekämpa hansestäderna. Vid
nordiska sjuårskrigets utbrott 1563 blev han
högste befälhavaren för danska flottan men
avgick följ. år. S. var riksråd från 1537 och
innehavare av stora län; som länsman i Landskrona
uppförde han bl. a. slottet. — Litt.: E. Briand
de Crèvecæur, ”Peder S., Danmarks vovehals”
(i95o).
Skrammellekplats, enl. närmast från Danmark
hämtad förebild anordnad lekplats för barn i
8—12 års ålder, där dessa under uppsikt och
ledning av en platsföreståndare få arbeta i lag
med träkonstruktioner, jordarbeten m. m. efter
egna önskningar el. få plocka sönder utrangerade
maskiner o. dyl.
Skrapning, med., ett operativt ingrepp, oftast
använt om s. av livmoderns insida. Operationen
utföres oftast för att därigenom få möjlighet
till säker mikroskopisk diagnos av nybildningar i
livmodern. I andra fall utföres s. av fistelgångar,
varhärdar o. s. v.
Skrapnos, sällskapsspel med ett större antal
pjäser i form av tunna stickor (ofta försedda
med olika poängvärde), vilka slås ut i en hög,
varefter deltagarna ha att i tur och ordning med
en liten krok fiska till sig så många pjäser ur
högen som möjligt, utan att de övriga rubbas;
den sämste skrapas med en av pjäserna (”sågen”)
över näsan.
Skratt, en följd av täta och stötvis förlöpande
utandningar, mer el. mindre högljudda, åtföljda
av sammandragningar i ansiktets muskler, särskilt
kring mungiporna.
Skrattfågel, zool., se Kungsfiskare.
Skravelsjuka, en sedan gammalt känd
nötkrea-turssjukdom, som i Sverige uppträtt
företrädesvis i Dalarne och särsk. inom områden, vilkas
berggrund utgöres av silurformationer, t. ex.
trakten kring Siljan. S. kännetecknas av
aptitrubbningar med nedsatt el. pervers foderlust, som
småningom leder till allmän kraftlöshet och
fullständig utmagring. Undersökningar ha visat, att
rubbningar föreligga i kolhydratomsättningen.
Den låga blodsockerhalten i förening med de
resultat, som vunnits med sockerbehandling, peka
hän mot en hypoglykemi som dominerande
sjukfaktor. Något säkert botemedel känner man ej.
Betesgång synes emellertid öva en välgörande
inverkan.
Skrea, sn i Hallands län, Årstads hd, på
kusten närmast s. ö. om Falkenberg, mellan Ätran
och Suseån; 32,45 km2, 1,059 inv. (1954).
Slättbygd med ett centralt bergparti och långgrunda
sandstränder. 2,073 har åker. Skrea strand,
Falkenbergs havsbad, har många sommarvillor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
