Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smidespress - Smidning, smide - Smidth, Hans - Śmigły-Rydz, Edward - Smilax - Smink - Sminkbär, bärmolla - Sminkrot - Smirke, Sir Robert - Smirnoff, Karin - Smith, Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
Smidning—Smith
578
drivas ofta av friktionsskivor, verkande mot ett
på skruven anbragt svänghjul, varav även
benämningen friktionspressar. Snabbgående
vevpressar användas som s. k. stukmaskiner
för bearbetning av stångmaterial till nit, bult och
liknande produkter. Stukmaskinerna ha i mots. till
de flesta andra s. vanl. horisontell pressrörelse.
Smidning, smide, bearbetning av metaller
genom slag el. tryck, särskilt i upphettat
(röd-el. vitglödande) tillstånd. Man skiljer mellan
klensmid e, enklare handsmide vid
smideshärd, och maskinsmide, med tillhjälp av
smidesmaskiner (se d. o.). En del metaller, t. ex.
zink, tenn och bly, smälta redan vid inträdande
rödglödgningstemp. och kunna därför smidas
endast i kallt tillstånd, medan vissa legeringar, ss.
mässing, rödmetall och nysilver, bli spröda vid
upphettning och av denna orsak ej lämpa sig för
varmsmidning. övriga metaller kunna även
smidas i kallt tillstånd (kallhamring) men bli
härigenom hårdare och förlora i tänjbarhet. För
att av ett ämne direkt el. i ett fåtal operationer
tillverka en färdigformad produkt användes vid
massfabrikation sänksmide. Bearbetningen
sker därvid med en tudelad graverad form, s. k.
s ä n k e el. dyna, av härdat stål, vars ena del,
undersänket, anbringas på städet, och den andra,
översänket, fästes på det rörliga blocket el.
läg-ges på undersänket med ämnet emellan. I det
senare fallet använder man ofta s. k.
fjäder-s ä n k e, där sänkets båda delar äro förenade
genom en fjädrande bygel. Sammanförda bilda
de båda sänkena ett i det närmastet slutet hål rum
av den form, som önskas hos smidet. Sänk-s.
kan ske med hammare, s. k. h e j a r s m i d e, el.
i smidespressar av olika slag.
Smidth [smi’t], Hans Ludvig, dansk målare
(1839—1917). S. målade natur och folkliv i
Jylland; han upptog och förde vidare det äldre
danska bondelivsmåleriet, som han idkade med
största omedelbarhet i uppfattning, karaktär och
stämning. Typiska motiv äro ”En främling
frågar om vägen i en bondgård på heden” (1877),
”Marknadsscen i Kjerteminde” och
”Kreatursmarknad”.
Smigly-Rydz [sjmji’gly-ry’ts], Edward,
polsk militär och statsman (1886—1944),
tjänstgjorde under i:a världskriget som
officer i Polska legionen. S. stod legionsrörelsens
ledare Pilsudski nära och blev efter Polens
frigörelse och det rysk-polska kriget 1920, vari han
tog del, 1922 arméinspektör. Han understödde
Piisudskis statskupp 1926 och spelade därefter
som dennes förtroendeman en alltmer
betydelsefull politisk roll. Efter Piisudskis död 1935 blev
S. dennes efterträdare som ”marskalk av Polen”
och de facto innehavare av högsta politiska
makten i landet. Han var ansvarig för landets
beredskap och de militära operationerna 1939. S.
flydde, medan operationerna pågingo, till
Rumänien och hölls internerad där men lyckades sedan
i hemlighet återvända till Polen under tysk
ockupation. Han sökte förgäves knyta förbindelse
med den polska underjordiska rörelsen och dog
efter en kort sjukdom.
NF XIX — 19
Smilax, ett släkte av 200 buskar och
halvbuskar av fam. liljeväxter. De flesta arterna leva
i tropiska Amerika och Asien. Några arters
birötter lämna drogen sarsaparillrot (sassaparill).
I Sverige är den stärkelserika (”feta”)
Hon-dur assarsapa rillen of ficinell.
Smink, med färgämne tillsatt kosmetiskt
medel till hyns förskönande. Bruket att sminka sig
går tillbaka till antiken, utvecklades i Assyrien
och spred sig därifrån till Egypten, Grekland och
Rom. Under renässansen upptogs det av
aristokratiens damer och under det senare 1500-talet
även av hovens kavaljerer. Under barocken och
ännu mera under rokokon blev bruket av s. tiil
pudrat hår allmänt även inom borgerliga kretsar,
försvann bland männen helt med franska
revolutionen men fortlevde bland damer av högre
stånd även under empiren. Under 1900-talet har
bruket av s. åter kommit på modet bland
damerna. Inom teatern har s., alltsedan den lösa
halvmasken från omkr. 1600 småningom
försvann, allmänt brukats, dels för att motväga den
artificiella belysningen, dels för att i enlighet
med rollens karaktär förändra utseendet.
Sminkbär, b ä r m o 11 a, Blitum,
mållväxt-släkte, avvikande från Chenopodium endast
genom att nötterna jämte de köttiga hyllebladen
bilda mullbärsliknande skenfrukter. B. capitatum
och B. foliosum förekomma här och där som
ettåriga ogräs vid gårdar.
Sminkrot, bot., se Lithospermum.
Smirke [smäk], Sir Robert, engelsk
arkitekt (1780—1867), fick sin utbildning till stor
del under resor bl. a. i Italien och Grekland. Den
stränga klassiciteten tillämpade han i flera
byggnader i London: medicinska akademien, King’s
College och flera klubbhus; den förnämsta är
British Museum med dess berömda joniska
peristyl (1823—45). Byggnaden fullbordades 1857
av hans broder Sydney S. (1799—1877). S.
har emellertid också i flera byggnader och
restaureringar använt den gotiska stilen.
Smimoff [-å’f], Karin, författarinna (f.
1880 26/a), äldsta dotter till August Strindberg
och Siri v. Essen. S. har bl. a. utg. skådespelen
”Makter” (1922) och ”ödesmärkt” (1923),
behandlande det onormala själslivets problem,
allegorien ”Riddaren och jungfrun” (1924) samt
romanerna ”En tretydig historia” (1927) och
”Första akten” (1930). Biografien ”Strindbergs
första hustru” (1925) kompletterar den bild av
föräldrarnas äktenskap, som Strindberg givit
bl. a. i ”En dåres försvarstal”, och innehåller ett
rikt biografiskt material. Under sign. Hannes
B e r n s o n utgav S. ”Systrarna i Nådendals
kloster” (2 bd, 1945—49). — G. 1911 m. f. d.
lektorn V. Smirnoff i Helsingfors.
Smith [smi’t>], Adam, skotsk filosof och
nationalekonom (1723—90), prof, i Glasgow 1751 i
logik och 1752 i moralfilosofi. Hans första större
arbete var ”The theory of moral sentiments”
(I759)> där han utvecklar ett på natur rättens
principer grundat moralfilosofiskt system.
Professuren avsade han sig 1764, vistades 18
månader i Toulouse, sedan i Genève och Paris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
