Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialdemokrati - Sverige - Socialdemokratiska riksdagsgruppen - Socialdepartementet - Socialekonomi - Socialförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637 Socialdemokratiska riksdagsgruppen—Socialförsäkring 638
niserade länderna. I Förenta staterna bildades
visserligen redan på 1870-talet smärre socialistiska
partier, som 1876 sammanslötos i Socialist Labor
Party. Detta förenades 1901 med en av E. V.
Debs ledd arbetarorganisation till Socialist Party.
Men framgångarna uteblevo. 1912 uppnådde det
900,000 röster, en röstsiffra, som det sedermera
sällan uppnått. — Ej heller i de till Brittiska
samväldet hörande dominions har s. spelat någon
nämnvärd roll. I både Australien och Nya Zeeland
äro visserligen arbetarpartierna mycket starka
och spela en dominerande roll, men de kunna icke
alls karakteriseras som socialdemokratiska. — I
Sydamerika har det visserligen i flera länder
funnits socialdemokratiska partier, men dessa ha
ej uppnått någon större betydelse.
Om Socialistiska arbetarinternationalen se
International, sp. 84.
Efter 2:a världskrigets slut ha de
socialdemokratiska partierna i de skilda staterna återupptagit
kontakten. På initiativ av det engelska Labour
Party ha internationella socialdemokratiska
kongresser hållits, bl. a. i Antwerpen 1947, där beslut
fattades att inrätta ett permanent kontaktorgan,
Kommittén för internationella
socialistiska konferensen (COMISCO).
På en ny kongress i London 1951 upprättades så
Socialistiska internationalen, vilken
kom att träda i Andra internationalens ställe.
21 olika socialistpartier anslöto sig till
densamma. T mots. till förkrigstidens Andra
International står den nygrundade internationalen helt på
demokratisk grund. — Litt.: H. Koht och H. M.
Lange, ”Arbeiderreising”, 2—3 (1936—37).
Socialdemokratiska riksdagsgruppen,
Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis
representation i riksdagen. Vid valet 1896 insattes den
förste socialdemokraten, Hjalmar Branting, i
A. K., där han ensam representerade sitt parti
1897—1902. Valet på hösten sistn. år tillförde
A. K. 4 socialdemokrater (för Stockholm,
Västerås, Malmö och Ystad). 1905 invaldes 13
social-demokxater, vilket antal ansågs tillräckligt för
att bilda ett särskilt riksdagsparti; S.
konstituerades 15/i 1906 med Branting som ledare. Vid
1908 års val blev S. mer än fördubblad (34 medl.)
och ufsåg fr. o. m. 1909 ett förtroenderåd. Till
1911 års riksdag hade 2 socialdemokrater invalts
i F. K. S. ombildades då så, att den omfattade
även denna kammare. 1915 blev gruppen A. K:s
största parti, vid urtima riksdagen 1919 jämväl
det största i F. K. Dessa positioner har S. sedan
dess städse behållit. Gruppledare ha varit
Branting, P. A. Hansson och T. Erlander.
Socialdepartementet tillkom Ui 1920 genom
ombildning av Civildep. Under S. falla bl. a.
ärenden, som röra förhållandet mellan arbetare
och arbetsgivare, arbetarskydd, arbetsmarknaden,
arbetstillstånd för utlänning, socialförsäkring,
åtgärder mot arbetslöshet, socialstatistik,
bostadsväsendet i vad dylika ärenden ej förlagts till
annat dep., folkpensionering, allmänna
samlingslokaler, kooperation utom jordbrukskooperation
samt fattigvård och barnavård. En del av S:s
tidigare uppgifter ha överförts på det 1947
in
rättade Inrikesdep. — Till S. höra följ, centrala
ämbetsverk m. m.: Riksförsäkringsanstalten,
Socialstyrelsen, Pensionsstyrelsen, Försäkringsrådet,
Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetsdomstolen, Bostadsstyrelsen, Delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet,
Statens blinddepånämnd, Statens hyresråd,
Statens nämnd för samlingslokaler och Statens
nämnd för arbetstagares uppfinningar. Till S.
höra vidare ärenden rörande: förlikningsmän i
arbetstvister, Sveriges offentliga
arbetsförmedling, länsbostadsnämnderna, statens
fattigvårds-inspektion, statens barnavårdsinspektion, statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården,
mödrahjälpsnämnderna, yrkesinspektionen och
Allmänna barnhuset. Anslagen till S. äro i
riks-staten uppförda under 5:e huvudtiteln.
Socialekonomi, dets. som nationalekonomi.
Socialförsäkring. Den egentliga s. har till
ändamål att åt de ekonomiskt svagast ställda i
samhället trygga ett existensminimum, då detta
äventyras genom oförvållat uteblivande av
arbetsinkomst el. väsentlig nedsättning därav. S:s vagga
stod beträffande flertalet av dess grenar i
Tyskland under x88o-talet. Endast en av dem vann
sin första utbredning i ett annat land,
arbetslöshetsförsäkringen i Storbritannien och Irland, så
sent som 19x1. I samtliga länder med
västerländsk kultur finnes numera en mer el. mindre
rikt utgrenad och mer el. mindre omfattande s.
— De båda faktorer, vilkas inverkan på
arbetstagarens arbetsinkomst s. närmast vill
kompensera, äro arbetsoförmågan och bristen på arbete.
Alltefter arten av arbetsoförmågans etc. orsaker
och omfattning har s. utformats i skilda grenar:
sjukförsäkring och moderskaps försäkring,
olycksfallsförsäkring, invaliditetsförsäkring,
ålderdoms-försäkring, överlevelseförsäkring och
arbetslöshetsförsäkring. Av dessa s:s olika branscher var
olycksfallsförsäkringen, särsk.
försäkringen mot olycksfall i arbetet, den, som
tidigast och i flest antal länder trängde
igenom. Därnäst torde sjukförsäkringen,
med el. utan m o de r s ka p s f ö r s äk r ing,
vara den, som vunnit allmännast utbredning. Den
dessa närstående
invaliditetsförsäkring e n synes även vara rätt allmänt
förekommande. Allmän ålderdomsförsäkring är
däremot i ett flertal länder ännu icke införd,
beroende på de enorma kostnaderna för en
tillfredsställande sådan. Arbetslöshetsförsäkringen,
den försäkringstekniskt (försäkringsmatematiskt)
svårbedömligaste av s:s grenar, har hittills
vunnit anslutning endast i ett fåtal länder. Ö v e
r-levelseförsäkringen slutl. till förmån
för arbetstagarens efterlämnade maka och
minderåriga barn, hur socialt välmotiverad den än
kan vara, synes hittills endast vara i sin linda;
i ännu högre grad än i fråga om
ålderdomsför-säkringen kan man beträffande den tala om
enorma kostnader. — Den egentliga s. åsyftade endast
de ekonomiskt svagaste grupperna i samhället.
Urspr. omfattade s. därför närmast
kroppsarbetarna, särsk. industriarbetarna och de därmed
jämställda. S. benämndes f. ö. tidigare ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
