Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Socialdemokrati - Ryssland - Nederländerna - Italien - Skandinaviska länderna - Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Socialdemokrati
636
i nov. 1917 förbjödos både det socialdemokratiska
och det socialistrevolutionära partiet.
I N ederländerna bildades ett socialistiskt parti
1872, vilket 1876 kom under ledning av Domela
Niewenhuis, som emellertid övergick till
anarkismen. 1894 rekonstruerades partiet på
socialdemokratisk grund. Dess främste ledare var
P. J. Troelstra. Sedan 1920-talet ha
socialdemokraterna vid olika tillfällen både deltagit i
och lett koalitionsregeringar. — En anarkistiskt
orienterad sektion av Första internationalen
bildades i Belgien 1867. Det nuv. belgiska
arbetarpartiet grundades 1885. Under ledning av främst
E. Vandervelde och C. Huysmans vann det
snabba politiska framgångar. Sedan 1920-talet har
det tidvis varit representationens största parti.
Ledare under senare år har varit P. H. Spaak.
— Schweiz har ända sedan 1860-talet haft en
socialistisk rörelse. Det nu existerande
socialdemokratiska partiet grundades 1888. Radikala
strömningar ha behärskat den schweiziska s.
Partiet anslöt sig till Internationalen 1926.
Partiet, som sedan 1935 är det starkaste i
nationalrådet, har därefter utvecklats i moderat
riktning.
Det första italienska arbetarpartiet bildades
1882. En verklig socialdemokratisk partibildning
kom till stånd 1892. S. fick vid 1 :a världskrigets
avslutning en stark ställning inom parlamentet
men försvagades snart genom splittring på tre
linjer: ett socialdemokratiskt, ett s. k.
maxima-listiskt och ett kommunistiskt arbetarparti. Dessa
bekämpade varandra och blevo definitivt stäckta
i sin verksamhet genom fascismens seger 1922.
Ännu vid valet 1924 fick s. 422,957 röster.
Partiets sekr. G. Matteotti dödades i juni 1924 i
Rom av fascister. Ett år efteråt upplöstes
partiet genom regeringspåbud. Vid valen till
konstituerande nationalförsamlingen efter 2:a
världskriget 1946 voro socialister och kommunister
jämnstarka. Men Italiens socialistiska parti
splittrades redan 1947, i det att G. Saragat och
högerflygeln lämnade detsamma, medan majoriteten
under P. Nenni gick i allians med kommunisterna.
Senare ha följt nya utbrytningar. — T Spanien
stodo socialdemokraterna, som 1888 konstituerade
ett politiskt parti, länge helt i skuggan för en
anarkistisk-syndikalistisk arbetarrörelse. Rörelsen
fick betydelse först efter republikens införande
1031. Francos seger T939 medförde partiets
upplösning. — Lika svaga el. svagare voro de
socialistiska rörelserna i Portugal och Balkanländema.
Till de skandinaviska länderna har den
socialistiska arbetarrörelsen kommit från Tyskland,
och dess framväxt har varit nära anknuten till
fackföreningsrörelsen, som i dessa länder
skapats och letts av socialdemokrater. Den
socialistiska agitationen började i Danmark strax
efter Pariskommunens fall 1871 och lät icke
förkväva sig därigenom, att de främsta ledarna,
löjtnant L. Pio, H. F. V. Brix och P. J. Geleff,
dömdes till fängelse. Det socialdemokratiska
partiet bildades 1876, erhöll 1884 två platser i
folke-tinget och 1890 två i landstinget. Ur varje nytt
riksdagsval framgick på 1890-talet en allt man-
starkare grupp av socialdemokratiska
riksdagsmän, inom vilken ledningen tillföll F. Borgbjerg
och Th. Stauning. Under hela mellankrigstiden
var Stauning den danska s:s ledande man,
ministerpresident i en rent socialdemokratisk
regering 1924—26 och i en socialdemokratisk-radikal
regering från 1929. Samarbetet mellan dessa två
partier var av utslagsgivande betydelse för den
danska politiken under mellankrigstiden, då
socialdemokraterna aldrig i Danmark haft absolut
majoritet men väl alltsedan 1924 alltid varit
Folke-tingets största parti. Från 1939 till sin död 1955
var H. Hedtoft partiledare. — I Norge började
den socialistiska rörelsen i slutet av 1880-talet.
Det norske arbeiderparti grundades 1886. Det
politiska genombrottet, som medförde representation
i riksdagen, kom 1903. Tendenserna inom det
norska partiet visade sig radikalare än inom de danska
och svenska socialdemokratiska partierna. Det
anslöt sig 1919 till Kommunistiska internationalen
men bröt 1924 med denna. 1921 bröto sig de
socialdemokratiskt sinnade elementen ut och bildade
Norges socialdemokratiska arbetarparti, som
emellertid 1927 åter förenades med Det norske
arbeiderparti, Efter valen 1927 innehade partiet
under 14 dagar regeringsmakten. 1933 bildade
Arbetarpartiets 1932 nyvalde ledare J.
Nygaards-vold Norges andra socialdemokratiska regering,
vilken i likhet med de socialdemokratiska
regeringarna i Sverige och Danmark inriktade sig
på en praktisk reformpolitik. Efter 2:a
världskrigets slut har den norska s. fullföljt denna
linje. Partiet, som letts av E. Gerhardsen och
O. Torp, har sedan 1945 absolut majoritet i
stortinget. — På Island har s. vunnit verkligt insteg
först under mellankrigstiden. — Finlands
socialdemokratiska parti stiftades 1899. Efter
lantdagens reformering 1907 erhöll partiet 80 mandat
av 200 och var ett av de parlamentariskt starkaste
europeiska socialistpartierna. Sedan Finland 1917
lösgjorts från Ryssland, erövrade partiet
majoriteten i folkrepresentationen men förlorade sin
ställning genom inbördeskriget 1918. Redan 1919
började partiet på nytt uppbyggas, sedan de
kommunistiska elementen utsöndrats. Det arbetade
hela 1930-talet för en praktiskt inriktad social
reformpolitik, och dess styrka växte från val till
val och uppgick 1939 till 85 mandat. Även den i
anslutning till partiet 1930 grundade
fackföreningsrörelsen gick starkt fram. Under det andra
finsk-ryska kriget började inom s. en växande
reaktion att framträda mot Finlands krig på
Tysklands sida. Detta ledde till inre spänning
inom partiet, och efter krigets slut ingick
vänsteroppositionen inom Finlands s., som konstituerade
sig som Socialistiska enhetspartiet,
förbund med de s. k. sexlingarna och
kommunisterna, Demokratiska förbundet för Finlands
folk. Ledande man inom Finlands s. är sedan
krigets slut K.-A. Fagerhohn.
Om s. i Sverige se Branting, K. Hj., Palm,
A., Socialdemokratiska riksdagsgruppen och
Sveriges socialdemokratiska arbetareparti.
S. har aldrig fått nämnvärd betydelse i
främmande världsdelar, ej ens i de av européer
kolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
