Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solros - Solroskakor (solrosfrökakor) - Solrosolja - Solrök - Solskifte - Solspektrum - Solstadström (Blankaholm med Solstadström) - Solsten - Solstickan - Solsting, insolation - Solstitier - Solstrålning - Solstånd el. solstitier - Solsystemet - Soltabeller - Solterapi, helioterapi - Soltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Solroskakor—Soltid
700
Solros.
blommiga
hörande, upp till
2 m hög ettårig
ört med ända
till 3 dm
breda blomkorgar
och könlösa,
tunglika, gula
kantblommor.
Den odlas
allmänt som
prydnadsväxt, mångenstädes, t. ex.
i Sydryssland
och Ungern,
även som
olje-växt. De
platt-tryckta frukterna (solrosfrön) äro näml,
rika på fet
olja, som
ut-vinnes genom
pressning och
nyttjas som matolja och i tvålfabrikationen. —
Se även Solroskakor och Solrosolja.
Solroskakor (solrosfrökakor),
återstoden efter utpressningen av fett ur frön av
solros (Helianthus annuus), nyttjas för alla slags
husdjur utom svin men mest för mjölkkor. Om
fodervärdet se tab. till Foderkakor.
Solrosolja, en blekgul, tunnflytande, i luften
torkande olja med behaglig smak och lukt. Den
erhålles genom pressning av solrosfrön samt är
löslig i eter och alkohol. Kallpressad nyttjas den
till matolja, varmpressad i tvål- och
ferniss-fabrikationen.
Solrök, meteor., se Dis.
Solskifte, kam., se Skifte.
Solspektrum, astron., se Solen.
Solstadström (Blankaholm med
Solstadström), industrisamhälle i Tjust i n. ö.
Småland, 43 km s. om Oskarshamn. Har
uppkommit genom sammanslagning av sågverkssamhället
Blankaholm (se d. o.) med hamnplatsen S. Tills.
c:a 700 inv. Jfr Hjorted.
Solsten, miner., se Fältspat, sp. 388.
Solstickan, benämning på tändstickor,
förpackade i askar med särskild etikett, vilka försäljas
till högre pris än det vanliga, överpriset går till
understöd åt klena och sjuka barn från mindre
bemedlade hem, eftervård av
barnförlamningsska-dade m. m. Försäljningen av s., som började
1936, har t. o. m. 1952 inbringat 10,713,400 kr,
som gått uteslutande till välgörande ändamål
efter fördelning av Stiftelsen Solstickan
och de olika länens Solstickekommittéer.
Solsting, i n s o 1 a t i ö n, sjukdomstillstånd,
betingat av överhettning genom långvarigt
utsättande av kroppen och särsk. huvudet för
stark solvärme. Individuella anlag äro
säkerligen av betydelse. Starkt arbete är icke utan
betydelse som bidragande orsak (s. hos soldater
i marscherande trupp). Symtomen äro en känsla
av överhettning, rodnad av ansiktet och olika
gra
der av psykisk omtöckning ned till djup
medvetslöshet. Svåra fall leda oftast till döden; i
lindriga fall kunna vila, avkylning utvärtes och
invärtes, lossande av alla tryckande klädesplagg
medföra tillfrisknande. Viktigast äro de
förebyggande åtgärderna, ändamålsenlig klädsel, vila på
skuggig plats i nödig utsträckning, tillräcklig
tillförsel av kylande drycker o. s. v.
Solstftier, astron., se Solstånd.
Solstrålning, se Solen och Insolation.
Solstånd el. s o 1 s t i’t i e r kallas de tidpunkter
av året, då solen har sin största och minsta
middagshöjd el., annorlunda uttryckt, när den
befinner sig i endera av de båda punkter av sin bana
(ekliptikan), i vilka dess deklination, d. v. s.
avstånd från ekvatorn åt n. el. s., är störst. Den
förra tidpunkten inträffar 21 juni och kallas
sommarsolståndet, den senare,
vintersolståndet, inträffar den 22 dec. Dagens
längd är vid dessa tider resp, störst och minst.
Även de punkter av ekliptikan, där detta
inträffar, kallas solståndspunkter el.
solst i t i e r.
Solsystemet kallas sammanfattningen av solen
och alla de himlakroppar, som röra sig kring
denna, medföljande i dess bana genom
världsrymden. Dit höra först de i nästan cirkulära banor
löpande planeterna och deras satelliter. Utom
planeterna och satelliterna höra till s. kometer,
meteorer och stjärnfallssvärmar. Avstånden från
planeterna till solen ordna sig nära efter en av
Titius och Bode uppställd lag. Bildar man
talserien o, 3, 6, 12, 24 o. s. v., där varje tal, utom
de två första, erhålles genom fördubbling av det
näst föreg., och till vart och ett av dessa tal
lägger 4, så erhåller man ganska noggrant
planeternas avstånd i en skala, där jordens solavstånd
är satt = 10. Endast de yttersta planeterna,
Neptunus och Pluto, avvika i betydligare mån
från denna lag.
Frågan om s:s uppkomst är föremål för skilda
teorier. Både den Laplaceska nebularteorien och
Chamberlins och Moultons planetesimalteori, enl.
vilken små kondensationskärnor i urnebulosans
spiralarmar gåvo upphov till planeterna,
betvivlas starkt. Detsamma är även fallet med Jeans’
teori för s:s uppkomst på grund av starka
tid-vattensföreteelser vid sammanträffande av solen
med en annan stjärna. Se vidare Kosmogoni.
Soltabeller, astronomiska tabeller, ur vilka
man kan finna solens skenbara läge på
himmelen för en godtycklig tidpunkt. Den första
noggrannare teorien för solens skenbara rörelse
uppställdes redan av den grekiska astronomen
Hip-parchos (150 f. Kr.). I nyare tid ha efter hand
alltmer förbättrade s. blivit beräknade.
Solterapi, helioterapi, se
Ljusbehandling 1).
Soltid, den tid, som bestämmes av solens
tim-vinkel. Enheten för s. är det sanna soltidsdygnet
el. soldygnet, d. v. s. tiden mellan två på
varandra följ, undre kulminationer av solen. När
solen kulminerar i n., är den sanna s. 0 tim. Det
sanna soldygnet är emellertid icke lika långt varje
tid på året, emedan solens årliga rörelse dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
