Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spanska litteraturen - Senare hälften av 1800-talet och 1900-talet - Spanska Marocko - Spansk-amerikanska kriget - Spanska Nederländerna - Spanska nötter - Spanska Sahara - Spanska sjukan - Spanska sjön - Spanska språket el. kastilianskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
759
Spanska Marocko—Spanska språket
760
folklivsskildringar från Vizcaya, J. M. de
Pereda (d. 1906) gav en präktig skildring av
fiskarlivet från n. Spanien. Vidare må bland
romanförfattare nämnas Emilia Pardo
Ba-zån (d. 1921) och L. Co lom a (d. 1914). En
novela-dc costrumbres-iör tattare från 1800-talet
är A. P a 1 a c i o V a 1 d é s (d. 1938). Av övriga
förf, under slutet av 1800-talet märkas M a
r-tinez Sierra (f. 1881), Concha Espina
de la Serna (f. 1877), Juan Valera y
Alcalå Galiano (1824—1905), Gas par
N u n e z de Arce (1834—1903) och
Salvador Rueda (1857—1933). José
Eche-garay (1832—1916) skapade ett för Spanien
nytt skådespel, som blev efterbildat, bl. a. av
Manuel Linares Rivas (1867—1938)
och Joaquin Dicenta (1863—1917). En
mångsidigt orienterad förmedlare av det slutande
1800-talets nya idéer på det sociala, moraliska
och litterära livets områden var Ängel G
a-nivet (1865—98).
Av djupgående betydelse för litteraturen i S.
blevo en rad märkliga företrädare för
humanistisk och medicinsk forskning, bl. a. M i g u e 1
de Unamuno (1864—1936), klassisk filolog,
litteraturhistoriker, filosof .och skönlitterär förf.,
José Ortega y Gasset (f. 1883), filosof,
D i e g o R u i z, psykiater, som även framträdde
som romanförf., Gregorio Maranön (f.
1888), även han läkare, som främst inriktade sig
på psykologiska studier, och Salvador de
Madariaga (f. 1886), känd bl. a. för sina
komparativa folkpsykologiska undersökningar.
Som uppskattad och mångsidig essäist har också
José M a r t i n e z Ruiz (f. 1873), under
pseud. A z o r i n känd som skönlitterär förf.,
framträtt. Av de intellektuella, som anknutit till
konservativa idéer och kommit i förgrunden
under Franco-regimen, märkas E u g e n i o d’O r s
(f. 1882) och Ramido de Maetztu (f.1875).
Studier av mera populär hållning ha signerats
av Ramön Menéndez Pidal (f. 1869).
Den av naturalismen bestämda roman, som
skrevs av företrädare för 1898 års generation,
var vanl. starkt socialt inriktad. Redan före 1898
framträdde Pérez Galdös (1843—1920).
Andra förf, av sociala romaner voro F e 1 i p o
Trigo, Vicente Blasco Ibånnez (1867
—1928), som blev den internationellt mest
beaktade av periodens spanska berättare och P f o
Barojay Nessi (f. 1872). Ett typiskt utslag
av desillusionen efter 1898 är en rad förf., som
skrevo beskt humoristiska skildringar, bl. a.
Joaquin Belda och Enrique Jardiel
Poncela (f. 1901). En estetisk-dekadent
livssyn präglar Ramön Maria del
Valle-Inclån (1870—1936), Ramoh Pérez de
Ayala och Gabriel Mirö (1879—1930).
Företrädare för den surrealistiska riktningen är
Ramön Gömez de la Serna (f. 1891).
Dramatiken i S. förnyades under början av
1900-talet av Jacinto Benavente y M a
r-tinez (1866—1954), nobelpristagare 1922. Av
andra förf, för scenen kunna nämnas Gregorio
Martinez Sierra, bröderna Ser af in (1871—
1938) och Joaquin Älvarez Quintero
(1873—1944), som skrevo tillsammans under
namnet Hermanos Quintero, Jacinto
Gr au (f. 1872), Eduardo Marquina (f.
1879), som företrädde versdramat, vilket fick en
originell nydanare i F. Garcia Lorca (1899
—J930- Grundare av den moderna spanska
lyriken var R u b é n D a r i o, eg. F. R. Garcia
Sarmiento (1867—1916). — Litt.: E.
Wret-man, ”Den spanska litteraturen efter 1898” (1945).
Spanska Marocko, se Marocko.
Spansk-amerikanska kriget. Om krigets
orsaker och utbrott efter U.S.A:s krigsförklaring
25 april 1898 se Cuba, sp. 182. Krigshändelserna
inleddes med en sjöstrid vid Manilas hamnstad
Cavite Vs, varvid en spansk eskader
tillintetgjordes. Manila inneslöts av amerikanerna. En till
farvattnen vid Cuba anländ spansk flottstyrka
under amiral Cervera inneslöts av amiral
Samp-son i Santiagos hamn. En landstigningsarmé om
15,400 man avgick 14A från Florida och landsattes
22/6—25/a 25 km ö. om Santiago. Befälhavare var
general Shafter. Av de spanska, till icke mindre
än c:a 160,000 man uppgående trupperna på Cuba
var huvuddelen engagerad mot upprorsmännen på
spridda delar av ön. Vid Santiago mötte därför
endast c:a 8,000 man. Huvudstriden stod V7
utanför Santiago och blev oavgjord, men staden
kapitulerade, sedan Cervera löpt ut och sökt
undkomma men därvid blivit i grund slagen. Även
till Porto Rico sände amerikanerna trupper, och
Manila kapitulerade 13/s. Dagen förut hade en
preliminär fred slutits, varefter undertecknandet
ägde rum i Paris 10/i2. Spanien avstod från
överhögheten över Cuba samt avträdde till U.S.A.
de spanska Antillerna, Ladronerna och mot 20
mill. $ Filippinerna. — Litt.: A. Wester,
”Santia-gofälttåget 1898” (1901).
Spanska Nederländerna, se Belgien, sp. 583.
Spanska nötter, bot., se Hassel.
Spanska Sahara, sp. Sahara Espanol, el.
Väs t-S a h a r a, dets. som Rio de Oro.
Spanska sjukan, med., se Influensa.
Spanska sjön, äldre benämning på dels
Bis-cayabukten och Atlanten närmast utanför
Pyre-neiska (Spanska) halvön, dels på Karibiska havet.
Spanska språket el. kastiliänskan talas
i större delen av det europeiska Spanien samt i
de utomeuropeiska områden, som spanjorerna
koloniserat. Det till Spanien införda vulgärlatinet
undergick under sin utveckling till spanska vissa
främmande påverkningar. De på halvön förut
härskande iberiska språken efterlämnade blott
obetydliga spår, likaså de på 400-talet
inkräktande germanska stammarnas språk. Men av stor
betydelse och karakteristisk för de
hispanoro-manska språken blev den inblandning av arabiska
element, som den månghundraåriga arabiska
ockupationen från 711 medförde. De arabiska lånorden
äro till största delen substantiv, tillhörande den
materiella kulturens område (t. ex. aceite, olja,
acequia, vattenledning, albanil, murare). S:s
äldsta litterära minnesmärke, Cidsången, är från
1140-talet och visar spanskan såsom ett från
portugisiskan skilt språk. Sedan början av 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
