Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sprängämnesinspektionen - Sprängört - Sprödglimmer - Spröjsverk - Spröt, känselspröt - Spunning - Spurgeon, Charles Haddon - Spurt - Sputum - Spyflugan - Spygatt - Spådomskonst - Spåmossa - Spån - Spånadsväxter - Spånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
851
Sprängört—Spånga
852
merskollegium sorterande institution, vilken skall
lämna vederbörande myndigheter erforderligt
sakkunnigt tekniskt biträde för tillämpningen av
k. f. av 10/« 1949 om explosiva varor och K. m:ts
och Kommerskollegii kungörelse 17ht 1949 samt
därjämte ta enahanda befattning med
tillämpningen av k. f. av ,7Ao 1921 rörande eldfarliga
oljor. S. förestås av
sprängämnesinspek-tören och är uppdelad på en civil och en
militär avdelning.
Sprängört, Cicüta virösa, av fam.
flockblomst-riga, omkr. meterhög, flerårig ört med tjock,
ihålig jordstam. Bladen äro stora, två-tredubbelt
parbladiga, blommorna vita. S. växer på
sankmark. Jordstam och rötter innehålla en ljusgul,
skarp mjölksaft och äro, liksom hela växten,
mycket giftiga. Kreatur förgiftas ofta av s.
Sprödglimmer, en grupp monoklint
kristalliserande, glimmerliknande men hårdare, dessutom
spröda mineral, som kemiskt äro vattenhaltiga
aluminiumsilikat av järn, kalcium och magnesium.
Viktigast äro clintonit, 10 (Mg, Ca) O.
5 AI2O3.4 SiÜ2.3 H2O, c h 1 o r i t o i d, (Fe,
Mg) O . AI2O3. SiO2. H2O, och margarit,
Ca O . 2 AI2O3.2 SiO2 . H2O.
Spröjsverk, infattningen kring en fönsterruta.
Spröjsarna (av metall, vanl. bly, trä el.
sten), som innefatta fönsterglasen, kunna ha
flera slags profiler med kantstavar, rundstavar
och hålkälar.
Spröt, känselspröt, zool., se Antenn 1).
Spunning, skpsb., kallas vanl. å köl och
stävar av trä den ränna, som avses för lämplig
infästning av bordläggningen till dessa förband.
Spurgeon [späM^an], Charles Haddon,
engelsk predikant (1834—92). Han blev 1854
föreståndare för en baptistförsamling i London,
där han fängslade tusentals åhörare med sin
lysande talegåva och frodiga humor. Han
bekämpade ivrigt bibelkritiken, och då denna det oaktat
vann terräng bland en del av hans trosfränder,
utträdde han 1887 ur Baptist union utan att dock
bilda någon ny sekt. Av hans många
prediko-saml. och uppbyggelseskrifter finnas flera i sv.
övers. — Litt.: Självbiogr. i form av
sammandrag ur dagböcker, brev o. a. utgavs i 4 bd
1899—1900; biogr. av E. F. Adcock (sv. övers.
1932) och J. C. Carlile (1933; sv. övers. 1935).
Spurt [eng. utt. spät], eng., sportt., tillfälligt
uppdrivande av farten under en
hastighetstäv-ling. Jfr Finish.
Spütum (plur. spüta), lat., det utspottade, vanl.
upphostade sekretet från respirationsorganen.
Dess innehåll är högst växlande för olika
sjukdomar och olika stadier i sjukdomarna.
Huvudbeståndsdelarna äro slem, blod, var och epitelceller.
Spyflugan, Calli’phora erythroce’ phala, tillhör
köttflugorna. S. (9—13 mm) lever i likhet med
flera andra flugor av gruppen Muscidae i
larvstadiet i ruttnande djurkroppar. I visthus och
skafferier lägger s. sina ägg på kött och fisk,
varefter de inom 24 tim. kläckta larverna
intränga i köttet, som snart ruttnar.
Spygatt, hål el. avloppsrör i en fartygssida
för vattens avrinnande från ett däck.
Spåmossa.
Spådomskonst, se Mantik.
Spåmossa, Funäria
hygrame’-trica, i Sverige allmän, på jord
växande, liten bladmossa med
ensidig mössa och med kapsel på
ett långt, i torrt tillstånd vridet
skaft.
Spån av trä (furu, ek) för
taktäckning och för väggbeklädnad
äro huvudsaki. av två slag.
Stickspån äro ganska tunna,
vanl. blott 3—4 mm, och ha
of
tast en bredd av 8—12 cm samt en längd av
30—40 cm. Stavspån el. kyrkspån äro
små bräder, 10—12 cm breda och 35—50 cm
långa. De äro kilformiga.
Spånadsväxter, bot., se Textilväxter.
Spånga, församling i n. v. delen av Stockholm,
utgörande ett pastorat i Roslags v. kontrakt av
Stockholms stift; 44,47 km2, 30,384 inv. (1954),
därav i Spånga kyrkobokföringsdistrikt 27,221
och i Hässelby 3,163 inv. S., som införlivades
med Stockholm Vi 1949, omfattade dessförinnan
Spånga sn i Sollentuna hd, Stockholms län, med
municipalsamhällena Bromsten, Solhem, Flysta
och Duvbo samt den ur socknen 1926 utbrutna
Hässelby villastads köping. 1899 tillkommo de
första Stockholms-förorterna i S., Duvbo och
Solhem. De följdes av Hässelby villastad 1900,
Bromsten 1902 och Flysta 1906. Samtliga bilda
jämte Nälsta, Vinsta m. fl. ett sammanhängande
villaområde, som i s. ö. är sammanväxt med
Sundbyberg och Bromma. Efter inkorporeringen,
som ökade Stockholms areal med Vs, har staden
förlagt större delen av sin nybebyggelse till S.,
där den inköpt flera stora egendomar. F. n.
(1954) bebyggas stadsdelarna Vällingby och
Råcksta, avsedda för c:a 25,000 inv. Man söker
här åstadkomma ett samhälle med egna
arbetsplatser, affärer och kulturella inst. av sådan
betydenhet, att det blir relativt oberoende av
Stockholms centrum. Vid full utbyggnad beräknas S.
kunna rymma 100,000 inv. Vid gränsen till
Bromma ligger stadsdelen Blackeberg, vars nu
obetydliga folkmängd skall kunna ökas till 10,000
inv. Stockholms generalplan upptar vidare för
Grimsta 3,000, Hässelby gård 5,700, Loviselund
13,300, Lunda 10,000, Flysta 5,300, Bromsten
6,900, Vinsta 4,500, Solhem 9,600 och Hässelby
villastad 11,500 inv. Ännu är största delen av S.
landsbygd, och dess n. hälft, som upptas av
Jär-vafältet, antas ej bli upplåten för
stadsbebyggelse. — Genom S. går Västeråsbanan med stationen
Spånga. Den 1952 öppnade v. tunnelbanegrenen
med slutstationen i Vällingby förbinder S. med
Kungsgatan i Stockholm (15 km; restid 25 min.).
I S. finnas 2 statliga samrealskolor, den ena med
kommunalt gymnasium (från 1953), ett
kroniker- och konvalescentsjukhus (1930—46
frimu-rarbarnhus), båda vid Blackeberg, samt nära
kyrkan Stockholms rundradios sändarstation. På
gränsen mellan S. och Bromma förs, ligger
Solvalla travbana. — Kyrkan är en rundkyrka; dess
v. hälft med tornet är från slutet av 11 oo-talet
med tegelvalv från 1300-talet, den ö. från 1400-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
