Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statsråd - Statsrådsberedning - Statsrådsprotokoll - Statsrätt - Statssekreterare - Statsservitut - Statsskick - Statsskuld - Statsskuldboken - Statssocialism - Statstjänsteman - Statstjänstemännens riksförbund (S.R.) - Statstopograf - Statsutgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931 Statsrådsberedning—Statsutgifter 932
ansvar råda konungen till beslut, som
överensstämma med grundlag och allmän lag och äro
ägnade att befrämja rikets sannskyldiga nytta,
men konungen ensam har att besluta. Därför äro
s. ej ansvariga för besluten utan endast för sina
rådslag, men, om de ej till protokollet avstyrkt
en åtgärd, anses de ha tillstyrkt densamma och
äro således därför ansvariga. Strider beslutet
uppenbart mot rikets grundlag och allmän lag,
kunna de övriga statsrådsmedlemmarna freda sig
för ansvar genom att göra kraftiga
föreställningar, men för den föredragande
departementschefen är detta ej nog, ifall beslutet strider mot
R.F., utan honom åligger då också att genom
kontrasignationsvägran hindra dess verkställighet.
Med upprinnelse i en förordning 1816 blev den
avgörande beredningen av ärendena med tiden
överflyttad till den s. k.
statsrådsberedningen. I enklare fall tillgår denna så, att
ärendena föredragas inför departementschefen av
departementets tjänstemän. Vid viktiga ärendens
behandling i statsrådsberedningen deltaga i
denna samtliga s. och ledas förhandlingarna av
statsministern. Dessutom finnas gemensamma
beredningar av ett antal departementschefer; av
särskild vikt är finansberedningen i samband med
budgetarbetet. Om s:s ansvarighet se
Konstitutionsutskottet. — Statsskickets utveckling har
inneburit s:s parlamentarisering; riksdagens
förtroende utgör numera grunden till s:s politiska
existens. — Litt.: N. Forssell, ”Omkring Karl
Johanstidens statsrådsberedning” (i Hist. Tidskr.
1932); G. Heckscher, ”Konung och s. i 1809 års
författning” (1933).
Statsrådsberedning, se Statsråd.
Statsrådsprotokoll, off. anteckningar om
re-geringsärendens behandling i Sverige, Norge,
Finland och Danmark. Om deras betydelse för
statsrådens ansvarighet se Konstitutionsutskottet.
Statsrätt, den del av den offentliga rätten, som
omfattar rättsnormerna angående de ledande el.
s. k. omedelbara statsorganen och deras
befogenheter. Regering och riksdag äro således den
svenska s:s föremål. Genom tyst
överenskommelse räknas till densamma även riksdagens
ämbetsverk och ämbetsmän, medan under
regeringen subordinerande administrativa verk falla
under förvaltningsrätten.
Statssekreterare, en ämbetstitel i Sverige och
i vissa andra länder (främst England och U.S.A.).
I Sverige betecknades sedan 1629 två högre
kanslitjänstemän s., och genom 1634 års R.F.
gjordes s. till bisittare i Kanslikollegium. S. blevo
genom sin ämbetsförvaltning Kansliets verkliga
fackmän, vilka vid sidan av riksråden kunde
utöva avgörande inflytande på ärendenas
behandling. Efter rådsväldets fall under Karl XI fingo
s. tjänstgöra som verkliga ministrar men utan
att deras ställning som sådana organiserades och
under tävlan med andra kungliga förtroendemän.
Karl XII gav emellertid de båda s. (och
kansliråden) C. Piper och Polus en off.
ministerställning, då han 1697 gjorde dem till medl. av det
kungl. rådet med titeln statsråd. Efter Karl
XII:s död återställdes riksrådsinstitutionen, men
av enväldets förvaltningsorganisation bibehöllos
statsexpeditionerna, nu tre: Utrikes-, Krigs- och
Inrikesexpeditionerna, i spetsen för vilka stodo
s. såsom beredande, föredragande,
kontrasigneran-de och expedierande kansliämbetsmän. R.F. av
1809 gav s., nu fyra till antalet (en för krigs-,
en för finans-, en för ecklesiastika och en för
övriga civila ärenden), plats i statsrådet men blott
när ärenden där förekommo, som av s.
föredrogos el. eljest hörde till hans befattning. 1840
avskaffades statssekreterarämbetet jämte s:s
expeditioner och ställdes ord. statsråd som
departementschefer i spetsen för de olika
förvaltningsgrenarna. De nya s., som tillkommo 1917, äro
närmaste medhjälpare åt dep.-cheferna, de nutida
motsvarigheterna till forna tiders s. Enl. K. m:ts
instruktion för befattningshavarna i statsdep.
1921 § 6 åligger dessa moderna s. som främsta
uppgifter att ansvara för utarbetandet av dep:s
andel i statsverkspropositionen samt av dep:s
övriga propositioner till riksdagen och att tillse, att
riksdagens skrivelser, som angå dep:s
förvaltningsområde, bli vederbörligen handlagda. Tidvis
ha s:s och exp.-chefens ämbeten inom ett dep.
varit förenade på en hand. F. n. finnas både s. och
exp.-chefer inom alla dep. utom i Utrikesdep., där
en kabinettssekr. alltid förenar bådas uppgifter.
Statsservitut, fortbestående inskränkningar i
en självständig stats höghetsrätt (imperium) över
sitt område el. territorium till förmån för en el.
flera andra stater el. deras medborgare,
varigenom den förstnämnda staten varaktigt
förpliktas att tillåta el. att underlåta något, som den
eljest vore berättigad att förhindra el. att utföra.
Statsskick, den organisationsform, under
vilken statsmakten utövas. Det mest använda
statsformsystemet har varit Aristoteles’, vilket,
utgående från de styrandes antal, uppställde tre slags
s.: enmansvälde (monarki), f åmansvälde
(aristokrati) och mångvälde (vanl. kallat
demokrati). Modernare indelningar äro
envälde, konstitutionell monarki och parlamentarisk
demokrati el. diktatur, parlamentarisk och
ickeparlamentarisk demokrati.
Statsskuld, se Statslån.
Statsskuldboken, inrättad 1909, är en i
Riks-gäldskontoret befintlig förteckning över
innehavare av statsobligationer, vilka överlämnat sina
obligationer till förvaring i Riksgäldskontoret.
Statssocialism betecknar, att staten själv äger
och utnyttjar produktionsmedel och driver
ekonomiska företag.
Statstjänsteman, se Lönereglemente och
Tjänstemän.
Statstjänstemannens riksförbund, förk. S.R.,
topporganisation för förbund och föreningar av
statstjänstemän i högre och mellangrader (i regel
lägst 19:e lönegraden), tillkom 1917 med namnet
Sveriges statstjänstemannanämnd,
nuv. namn från 1946, då anslutningen samtidigt
vidgades. Våren 1953 voro 43 organisationer med
c:a 14,700 medl. anslutna.
Statstopograf, tjänsteman vid Rikets allmänna
kartverks topografiska kartbyrå.
Statsutgifter, se Riksstat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
