Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Statslära - Statslös - Statsmakt - Statsmeteorolog - Statsminister - Statsobligation - Statspolis - Statsreglering - Statsreligion - Stats-revision, -revisorer - Statsråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
929
Statslös—Statsråd
930
sa för allt statsliv gemensamma begrepp, ss. stat,
statsorgan och suveränitet, och speciell s.,
som inriktar sig på jämförelse mellan vissa i
skilda länder återkommande positivrättsliga inst., ss.
en- el. tvåkammarsystem, ministär och
referendum. I Sverige talar man icke gärna om annan
s. än den allmänna. Den hör sin natur likmätigt
under såväl praktisk filosofi som statskunskap.
Den speciella s. betecknas som komparativ
statskunskap.
Statslös, beteckning för den, som icke äger
medborgarskap i någon stat el., även om han
formellt sett är medborgare i ett land, likväl
icke åtnjuter detta lands beskydd. Den
vedertagna internationella beteckningen för dessa s.
är apoliter el. apatrider.
Statsmakt är enl. modern statslära staten
själv, när den gentemot sina medl. framträder
som befallande. Den är en och odelbar.
Montes-quieus lära om s:s delning låter sig försvaras
endast om den modifieras därhän, att den avser
en uppdelning av den offentliga kompetensen
mellan skilda statsorgan. Den har satt spår i mindre
riktiga beteckningar, sådana som den lagstiftande,
verkställande och dömande makten. Samma
oegentlighet vidlåter också de i Sverige brukliga
termerna första och andra s., applicerade på resp,
konung och riksdag, de två omedelbara organen
för den svenska statsviljan. — Mera skämtsamt
kallas pressen för den tredje s.
Statsmeteorolog, tjänsteman vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska inst.
Statsminister är i Sverige, Danmark, Norge
och Finland statsrådets främste led. I Danmark
är han ordf, i ministerrådet och i Finland i
statsrådet, när presidenten där ej är närvarande. I
Sverige träder han i konungens ställe, när
denne är förhindrad öppna riksdagen el. leda
Ut-rikesnämndens förhandlingar. Han bär jämte
ministern för utrikes ärenden och riksmarskalken
titeln excellens.
Statsobligation, av staten utställd obligation.
Statspolis, se Polisväsen.
Statsreglering består däri, att riksdagen
prövar statsverkets behov samt därefter åtar sig
däremot svarande bevillning samt fastställer de
belopp, som skola utgå för olika ändamål. Den
färdiga s. kallas riksstat.
Statsreligion föreligger, när religionen ligger
så till grund för en stats inrättningar,
lagstiftning och förvaltning, att bekännandet av
densamma är villkor för åtnjutande av
fullständiga medborgerliga rättigheter.
Stats-revision, -revisorer, se Riksdagens
revisorer.
Statsråd, i de skandinaviska länderna och
Finland namn på ministären men i Sverige och Norge
också titel på dennas medlemmar.
I Sverige är s. en skapelse av 1809 års
R. F. S. bestod urspr. av två statsministrar en
för justitieärendena och en för utrikesärendena,
en hovkansler, sex statsråd (motsv. de nuv. s. k.
konsultativa s.) samt i de flesta fall dessutom en
statssekreterare som föredragande, varjämte
un-NF XIX — 30
dan tagsvis även justitiekanslern och två
justitie-råd, (i justitiemål) kunde ha plats i s. När
depar-tementalreformen 1840 genomfördes, blevo fem s.
vid sidan av justitie- och utrikesstatsministrarna
föredragande departementschefer,
hovkanslers-och statssekreterarämbetena avskaffades, och
antalet s. utan portfölj reducerades från sex till tre
(de s. k. konsultativa). Då det nuv.
statsministerämbetet 1876 inrättades, förlorade justitie- och
utrikesministern statsministertiteln. Som
konsekvens av nya departementalreformer av 1900 och
1918 steg antalet av de s., som tillika äro
dep.-chefer, till resp. 8 och 9 och s:s hela medl.-antal
till 11 och 12. I samband med sistn. reform fann
man emellertid lämpligt att från R.F. utmönstra
hela dep.-uppräkningen. Det fick räcka med att
däri angavs det antal, som dep. lägst och högst
fingo utgöra, näml. 8 och 10. Ett ytterligare steg
togs 1941, då R.F:s bestämmelser om
departe-mentalstyrelsen inskränktes till ett fastslående av
att en sådan skulle finnas. Dep:s antal skulle
bestämmas i en av konung och riksdag stiftad
lag. Samtidigt bestämdes, att konung och riksdag
i en av dem gemensamt stiftad lag finge fixera
det antal, lägst 3, som s. utan dep. finge utgöra.
Bestämmelserna ha så tillämpats, att 1955
konungens s. inrymmer 16 led. Av dem äro 5,
däribland statsministern, s. utan dep. Enl. 1809
års R.F. skall konungen taga råd av ett s.,
vartill han kallar kunnige, erfarne, redlige och
allmänt aktade inf ödde svenske män av den rena
evangeliska läran, och skola alla
regeringsären-den, som icke direkt undantagas, däri
föredragas och avgöras. De äro ännu gällande, endast
med de ändringarna, att sedan 1921 även kvinnor
kunna bli s. och konfessionskravet 1953
bortta-gits utom vad beträffar det s., som föredrager
kyrkoärenden. S:s medl. äro
förtroendeämbetsmän och kunna därför av konungen fritt
avskedas. Hela s. skall vara närvarande vid besluts
fattande i mål av synnerlig vikt och omfattning.
I andra regeringsärenden fordras numera med
blott ett undantag närvaro av minst tre s. utom
föredraganden. Undantagen är behandlingen av
s. k. kommandomål (se d. o.). Före 1909 var en
särskild ordning stadgad för ministeriella mål
(se d. o.) och justitieärenden. I de senares
handläggning deltogo justitiestatsministern, minst två
statsråd och två justitieråd (före
departemental-reformen även justitiekanslern), den s. k. lilla
justitiekonseljen; i stora
justitie-konseljen (rörande lagändring) närvoro
alla statsrådets medlemmar. När på den
svensknorska unionens tid frågor, som rörde bägge
rikena, behandlades i svenskt el. norskt s., skulle
i det förra 3 norska och i det senare 3 svenska
s. enl. riksakten ha plats. Sådant s. kallades
sammansatt; det upphörde 1905.
Departementschefs speciella uppgift är att b
e-r e d a alla till hans dep. hörande ärenden och i
allm. även att för konungen föredraga dem.
Alla konungens beslut utom i kommandomål skola
för att bli giltiga kontrasigneras av
föredraganden.
S:s samtliga led. ha till åliggande att under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
