Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steenstrup, 2. Johannes - Steeple-chase - Stefan (påvar) - Stefan (ärkebiskop) - Stefan (konungar av Ungern) - Stefan av Blois (konung av England) - Stefan den store (furste av Moldova) - Stefan, Joseph - Stefan Báthory - Stefanskronan - Stefánsson, Davið - Stefánsson, Jón - Stefánsson, Vilhjálmur - Stefanus, Stefanos - Steffani, Agostino - Steffen, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
943
Steeple-chase—Steffen
944
2) Johannes Christoffer Hagemann
Rein-hardt S., den föreg:s son, historiker (1844—
1935). Han var 1882—1917 prof, i historia i
Köpenhamn. 1873—74 utgav S. ”Studier over
kong Valdemars jordebog”, som gav nya kritiska
bidrag till medeltidens historia. 1876—82 utkom
huvudverket ”Normannerne”. Utom en mängd
avh. har han bl. a. utgivit ”Historieskrivningen i
Danmark i det 19. aarhundrede” (1889), ”De
danske stednavne” (1908), ”Den danske kvindes
historie” (2 bd, 1917) m. fl.
Steeple-chase [sti’pl-t/eis] (eng., eg.
kyrk-tornsjakt, urspr. kapplöpning i terräng med ett
kyrktorn som mål). 1) Kapplöpning i form av
hinderlöpning till häst, enl. svenska
bestämmelser över en bana av 3,000—6,000 m längd
(utomlands max. 7,500 m), med konstgjorda
hinder av växlande beskaffenhet. Hindrens antal
skall vara minst 1 för varje påbörjad distans
av 350 m. Fast del av häck skall vara minst 0,8
m, av övriga hinder minst 0,9 m. — Steepler
[sti’p-], kapplöpningshäst, lämpad för s.
2) Förr benämning på hinderlöpning till
fots 400 m.
Stefan, namn på nio påvar. Bland dem märkes
S. II, påve 752—757, som, hårt beträngd av
langobarderna, inkallade Pippin den lille; av
denne mottog han den s. k. Pippinska donationen,
varigenom Kyrkostaten grundades.
Stefan, ärkebiskop (d. 1185), urspr.
cisterciens-munk i Alvastra, invigdes 1164 i Sens till
Sveriges förste ärkebiskop, flydde sannolikt under
striderna efter Karl Sverkerssons fall till Danmark
och deltog 1169 i en dansk beskickning till kurian
för att utverka Knut Lavards kanonisation. Påven
ingrep genom olika bullor till förmån för S.,
vars auktoritet tydligen ej var stor. S. biträdde
vid grundandet av Viby, senare Julita kloster.
Stefan (ung. Istvdn [iVtvän]), konungar av
Ungern, Arpåds ätt. Den märkligaste var: S. I,
den helige, Ungerns förste konung (omkr.
975—1038), son till furst Géza. Efter faderns
död (997) övertog han makten och började
införa kristendomen bland ungrarna. Han gav
Ungern en konstitution, antog konungatitel samt
fick av påven den s. k. Stefanskronan och
äretiteln ”apostoliskt majestät” (år 1000). S.
organiserade ungerska kyrkan och lade grunden till
Ungerns administrativa indelning. S:s
reformsträvanden anknöto Ungern till Västerlandet. S.
kanoniserades 1087.
Stefan (eng. Stephen) av B lois, konung av
England (se d. o., sp. 703).
Stefan den store, furste av M o 1 d o v a,
se d. o.
Stefan [Jté’-], Joseph, österrikisk fysiker
(1835—93), prof, i Wien 1863. Av
grundläggande betydelse äro S:s undersökningar om lösta
kroppars diffusion i vätskor och den av S. funna
Stefans (S t e f a n-B 0 11 z m a n n s) lag.
Stefan Båthory [bä’tåri], se Båthory.
Stefanskronan, Ungerns konungakrona, en
guldkrona, som Stefan I år 1000 erhöll av påven
Sylvester II. Förvarad i Budapest, bortfördes S.
i 2:a världskrigets slutskede av tyskarna. Den
föll sedan i amerikanernas händer och
deponerades av dem hos påvestolen.
Stefansson [sté’fåunsån], DaviÖ, isländsk
författare (f. 1895). S. har gjort sin främsta
insats som lyriker; han skrev till en början främst
om vin och kärlek; han har sedan på ett djupare
sätt inspirerats av sitt hemlands natur och
historia men också givit bilder från Italien; han
har också tagit upp sociala motiv. S. har vidare
framträtt som uppskattad dramatiker. Hans enda
roman, ”Solon Islandus” (2 bd, 1940), är ett
realistiskt verk med satiriska inslag.
Stefansson [stè’faunsån], Jön Hallgrimur,
isländsk konstnär (f. 1881). S., som i sin konst
tagit starka intryck av Cézanne, är en betydande
porträttmålare; hans mäktiga isländska landskap
ge uttryck för en romantisk känsla för de
monumentala formerna i naturen.
Stefansson [ste’fansn], V i 1 h j å 1 m u r,
amerikansk polarfarare av isländsk härstamning
(f. 1879). S. skulle 1906 deltaga i E.
Mikkel-sens exp. n. om Amerika. Mikkelsen förlorade
dock sitt fartyg, och de träffades ej. S.
kvar-stannade till 1907 hos eskimåerna i
Mackenzie-flodens mynningsområde, lärde sig deras
restek-nik och startade åter 1908. Under 4 år gjorde
han etnografiskt och geografiskt goda
undersökningar i Colville-deltat i Alaska, kring Kap Parry
och Coronation Gulf i Northwest Territories.
Under en ny exp., uppdelad i olika partier, fortsattes
1913—18 dessa undersökningar i arktiska sektorn
Canada—Alaska. Hans exp. 1921—22 fick ett
tragiskt förlopp därigenom, att ett flertal
deltagare omkommo på Wrangels land, som tillfälligt
ockuperades för Canadas räkning. — Särskild
uppmärksamhet väckte S:s upptäckt av de s. k.
blonda eskimåerna i n. Canada. Av hans många
arbeten ha flera översatts på svenska.
Ste’fanus, S t e’f a n o s, kristendomens förste
martyr (minnesdag i östern 27, i Västern 26
dec.), ledande personlighet inom urförsamlingen
i Jerusalem och led. av det sjumannakollegium,
som stod i spetsen för den hellenistiska fraktionen
av församlingen. Ett utbrott av judisk fanatism
mot denna, mera liberala, fraktion drabbade i
första hand S., som blev stenad till döds.
Skildringen härav (Apg. 6 ff.) är starkt legendarisk,
och S:s tal inför Höga rådet är litterär
konstruktion.
Steffa’ni, A g o s t i n o, italiensk tonsättare och
diplomat (1654—1728). Han blev 1688
hovkapellmästare i Hannover och 1709 apostolisk vikarie
för Nordtyskland. Ett tjugotal operor erhöll
mu-sikhistorisk betydelse. S :s sångbara tonspråk, som
påverkade den unge Händel, nådde ej minst högt
i ett ”Stabat mater” och talrika kammarduetter.
Steffen, Gustaf Fredrik, nationalekonom
och sociolog (1864—1929). Han var
korrespondent till bl. a. Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning i London 1887—97 och i Italien 1897—
1902. Under tiden studerade han från 1890 de
engelska arbetarförhållandena, varom han skrev
ett par uppmärksammade arbeten. Han blev prof,
i nationalekonomi och sociologi vid Göteborgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
