Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Steffen, Gustaf - Steffen, Richard - Steffens, Henrik - Steg - Stege - Stegeborg - Stegeholm (Stäkeholm)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
945
Steffen—Stegeholm
946
högskola. Trots en på väsentliga punkter starkt
kritisk inställning mot marxismen anslöt sig S.
1910 till det socialdemokratiska arbetarpartiet och
invaldes s. å. i F. K. Under 1 :a världskriget
gjorde sig S. känd för sina starka sympatier för
Tyskland, och då han misstänktes att ha
medverkat i aktivisternas försök att förmå Sverige att
deltaga i kriget på Tysklands sida, blev han 1915
utesluten ur partiet. Han återinträdde efter
krigets slut. S. var led. av Sociala rådet från 1913
och av Socialiseringsnämnden från 1920. Bland
S:s övriga arbeten märkas ”Sociala studier” (7
bd, 1905—12), ”Sociologi” (4 bd, 1910—u),
”Krig och kultur” (4 bd, 1914—17) och
”Världsåldrarna” (3 bd, 1918—20).
Steffen, Linus Richard, litteraturhistoriker,
skolman, historiker (1862—1948), fil. dr i
Uppsala 1898, doc. i litteraturhistoria 1898—1900,
lektor i Örebro 1900
—06, rektor vid högre
allm. läroverket i
Visby 1906—28,
föreståndare för arkivdepån i
Visby från 1927 till
sin död; prof:s titel
1946. Som
litteraturhistoriker sysslade S.
främst med Bellman
och reformationstidens
litteratur. Av stor
betydelse för
undervisningen i modersmålet
på högstadiet blevo
hans ”Svensk
littera
turhistoria” (1904, io:e uppl. 1944) och
”översikt av svenska litteraturen” (5 bd, 1906—08, ny
omarb. uppl. 1916—21). I sista delen av sin
läsebok (utg. 1921) gav han bred plats åt bl. a. förf,
ur arbetarklassen, av S. kallade
”proletärförfattare”. Efter att ha lämnat sin skoltjänst ägnade
sig S. med iver åt studiet av Gotlands historia.
Av S:s skrifter, som avspegla hans mångsidiga
intressen, märkas ”Bellman och hans diktning”
(1908), ”Den heliga Birgittas uppenbarelser”
(1909), avsnitten om forntiden, medeltiden och
reformationstiden i ”Svenska litteraturens
historia”, 1 (1917), utg. under red. av O. Sylwan,
”En ny skola” (1919), ”Nordens gudalära och
hjältesagor” (3 bd, 1926—27), ”Jesu död.
Urkunder och apokryfiska framställningar” (1947)
och ”Kvinnorna kring Tegnér och andra
Tegnér-studier” (s. å.). ”Sidor av en samtida” (s. å.). —
”Gotländska studier” (1942) äro tillägnade S.
Steffens, Henrik, norsk-dansk-tysk filosof
och naturforskare (1773—1845), f- i Stavanger.
På resor i Tyskland slöt sig S. till romantikerna,
och 1802 höll han en rad föreläsningar i
Köpenhamn över naturfilosofi, som blevo nyskapande i
danskt kulturliv. 1804 blev han prof, i filosofi
och naturvetenskap i Halle, 1811 i Breslau och
1832 i Berlin. S. var en av nyromantikens
spekulativa naturforskare, skrev även konservativt
religiösa verk, noveller och självbiogr. ”Was ich
erlebte” (10 bd, 1840—44).
Steg. 1) (Boktr.) Se Boktryckarkonst, sp. 407.
Stegeborg. Se även bild 5 å pl. vid Borg.
2) S:s längd vid gång är hos mannen c:a 63
cm och hos kvinnan c:a 50 cm.
Stege [sdé’ga], stad i Danmark, på n. kusten
av Möen; c:a 2,700 inv. Blev stad 1268. Fästet
Stegeborg, på 1200- och 1300-talen mycket
omstritt, förstördes 1534. Stor sockerfabrik.
Stegeborg. 1) Storkommun i Hammarkinds hd
i Östergötland, bestående av socknarna Skällvik,
S:t Anna, Börrum och Mogata; 318,55 km2, 2,982
inv. (1954).
2) Gods i Skällviks sn i Östergötland, vid
Slätbaken 17 km ö. s. ö. om Söderköping,
omfattar 1,030 har, därav 295 åker. Slottet av sten
i två våningar med högre mittparti och brutet
tak är från 1806 och restaurerat på 1910-talet.
Det näst äldsta S:s slott (äldst var Skällviks
borg, 1100—1200-talen), beläget på Stäkeholmen
i Slätbaken, bestod av ett trol. av träbefästningar
omgivet runt torn. Under Vasatiden uppfördes
invid rundtornet ett ståtligt slott, som befästes
av Johan III. 1689 reducerades S. till kronan
och förföll. På 1730-talet blev slottet till största
del nedrivet för att lämna byggnadsmaterial till
bl. a. Stockholms slott. Senast under 1940-talet
utgrävdes och konserverades ruinerna. Från
1300-talets slut omtalas S. som centrum för ett
fogdelän, vilket omfattade ö. Östergötland. Under
1500-talet innehades S. av Svante Sture samt av
olika medl. av den kungl. familjen. 1608 erhöll
hertig Johan S. som förläning. 1622 övergick det
som pantlän till pfalzgreven Johan Kasimir, som
1651 upphöjdes till hertig av S:s län. Hans söner
Karl Gustav och Adolf Johan hade länet 1652—
54, resp. 1654—89. Bland senare ägare märkes
1734—1863 ätten v. Schwerin. Nu tillhör S.
godsägare H. Danielsson. — Litt.: A. Norelius, ”S.”
(2:a uppl. 1925).
Stegeholm, tidigare Stäkeholm, förr
befäst slott på en holme i inloppet till
Gamlebyvi-ken, vid Västervik. Av slottet återstår en
restaurerad ruin. S. anlades före 1370 och spelade en
roll särskilt under striderna på 1430-talet. S.,
vars län under unionstiden bestod av Kinda, Ydre
och Tjust, brändes 1517 jämte Västervik av
Kristian II men iståndsattes och återtogs 1521 av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
