Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnsystemet - Stjärntid - Stjärtand - Stjärtgroddjur - Stjärtmes, altita - Stjärtmessläktet - Stjördalselva - Sto - Stoa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
59
Stjärntid—Stoa
60
Stjärnsund, Närke.
stellarstatistiskt sett beror av stjärnornas
allmänna koncentration mot ett bestämt plan i rymden,
det galaktiska planet, samt andra fakta ang.
stjärnornas fördelning i rymden och deras
rörelseförhållanden ge vid handen, att de oss omgivande
enskilda stjärnorna tills, ingå i ett stort system,
s. el. Vintergatans system. W. Herschel uppdrog
genom sina stj ärnlodningar grunddragen till
systemet såsom en i huvudsak linsformad kropp med
stor utsträckning i Vintergatans plan. I systemet
ingår i väsentlig grad även gasformig
nebulosa-materie samt materie i form av meteorer och
fint stoft. Systemet måste tänkas sammanhållet
av gravitationskraften från sin samlade massa,
vilken motväger de centrifugala krafter, som bero
av stjärnornas och övriga partiklars rörelse
inom systemet. För kännedomen om systemets
dimensioner ha de i detsamma ingående
stjärnhoparna, särskilt de klotformiga hoparna, spelat en
stor roll. Den amerikanske astronomen Shapleys
undersökningar ha här varit banbrytande.
Den avplattade formen hos systemet får
lättast sin förklaring såsom följden av en rotation
hos systemet omkring en axel, gående genom
systemets tyngdpunkt vinkelrätt mot Vintergatans
plan. Vissa egenskaper hos stjärnornas rörelser
i vår omgivning låta sig direkt tydas som
effekter av en sådan rotation. Omloppstiden i
rotationen är omkr. 200 mill. år, och solens avstånd
från s:s centrum, vilket är beläget i riktning från
oss mot stjärnbilden Skytten, skattas till omkr.
30,000 ljusår. Systemets diam, är c:a 80,000
ljusår. — Ofta har den tanken framkastats, att
s. är en stor spiralnebulosa. Det på
observationer grundade beviset för detta antagande kom
1952 genom de holländska astronomerna Oort och
H. C. van de Hulst. Genom radioastronomiska
observationer vid våglängden 21,1 cm, där vätet
har en emissionslinje, kunde man fastställa, att
vätgasen var koncentrerad i bakom varandra
liggande moln. Man lyckades därigenom följa
förloppet hos två av Vintergatans spiralarmar. Även
till storleken överensstämmer s. med
spiralnebu-losorna. Nämnas må, att Andromeda-nebulosans
diam. enl. moderna mätningar är bortåt 100,000
ljusår, således av s:s storleksordning. — Ang.
stjärnsystem utanför vårt eget se Nebulösa.
Stjärntid, den tid, som bestämmes av
vårdag-jämningspunktens dagliga rörelse. Man kallar
alltså tiden mellan två successiva
meridianpassager av vårdagj ämningspunkten för ett stjärndygn.
Stjärndygnet indelas på övligt sätt i
stjärntids-timmar, -minuter och -sekunder, och den
stjärntid, som ett stjärntidsur skall ange, är sålunda
dets. som vårdagjämningspunktens timvinkel.
Stjärtand, zool., se Änder, egentliga.
Stjärtgroddjur el. s a 1 a m a’n d e r d j u r,
Uro-déla, ordn. bland groddjuren, utmärkt av en
långsträckt kropp, lång svans och korta ben. S.
tillhöra huvudsakl. Gamla världens nordiska
område och Nordamerika. Till underordn.
Perenni-branchiata, med under hela livet bestående yttre
gälar, gälspringor och fenlik svans, höra bl. a.
a r m ö d 1 a och o 1 m. Till underordn.
Derotre-mata med förkrympta gälar men vanl. en
kvarstående gälspringa höra de båda släktena
Amphiu-ma och Cryptobranchus. Hos S alamandrinae
saknas hos vuxna exemplar både gälar och
gälspringor. Dit höra släktena Amblystoma, Triton
(se Vattenödlor), Salamandra (se Alpsalamander
och Eldsalamander) och Spelerpes (g r o 11 s a 1
a-mander), ett 40-tal i Nya världen och en, den
10 cm långa bruna grottsalamandern,
i Sydeuropa. Alla leva i bergstrakter i el. nära
grottor och erinra om de egentliga salamandrarna.
Stjärtmes, ä 1111 a, Aegi’thalus caudätus,
tillhör stjärtmessläktet. Huvud, hals och bröst äro
vita, den långa stjärten svart, rygg- och buksida
svarta och vita med inblandade vinröda fjädrar.
S., omkr. 15 cm lång, finns i hela Sverige. Den
stryker i små flockar omkring om sommaren i
lövskog, vintertiden även i barrskog.
Stjärtmessläktet, Aegi’thalus, tillhör fam.
mesar bland tättingarna. Hithörande arter äro små,
livliga fåglar, med mycket kort näbb, kort
under-sätsig kropp och lång, vigglik stjärt. I Sverige
finnes altitan el. stjärtmesen.
Stjördalselva [stj-], älv i Nord-Tröndelag
fyl-ke, Norge, rinner från ö. genom Meråker och
Stjördalen till Strindfjorden, den
sydöstligaste viken av Trondheimsfjorden. En av S:s
källfloder är den vattenkraftrika Kopparån
(utbyggd turbineffekt 13,180 kW i 2 kraftverk).
Meråkersbanan går längs S.
Sto, hona av hästsläktet.
Stoä, grek. (lat. po’rticus’), portik, pelarhall i
antik byggnadskonst. S. avsåg att skaffa skydd
Stjärtmes, hanne. Ur ”Våra fåglar i Norden”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
