Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Rättsväsen - Vapen och flagga - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Storbritannien
150
na äro att söka i en mängd särskilda stadganden
(statute law) och prejudikat (common law och
equity). Ett av dess mest karakteristiska drag
är den folkliga medverkan, som av ålder
förekommit genom jury- och fredsdomar
institutionerna (se Jurydomstol och Fredsdomare). — I första
instans i brottmål döma petty sessional courts (i
smärre mål) och courts of quarter sessions
(sammanträda en gång i kvartalet). Båda bestå vanl.
av minst 2 fredsdomare. I de större städerna
finnas polisdomstolar. I civila mål döma county
courts (var och en under ledning av en
juridiskt bildad, avlönad domare). Åtskilliga civila
och kriminella mål skola dock behandlas av
Circuit el. assize courts. Dessa bestå av utsända
domare från High c our t of fustice, som besöka
varje grevskap 2—4 ggr per år. överdomstolen
el. Supreme court of fudicature är delad i två
avd., High court of fustice och Court of appeal.
Den förra arbetar på fyra sektioner: Chancery
division med lordkanslern som ordf., King’s (el.
Queen’s) bench division med lord chief justice
of England som ordf., Probate, divorce and
ad-miralty division och Court of criminal appeal.
Från High court of justice kan man vädja till
Courrt of appeal och från denna i vissa fall till
överhuset. Öm advokatväsendet i England se
Advokat. — Om Skottlands rättsväsen se
Skottland, sp. 429.
Vapen och flagga. Vapen: fyrdelad sköld,
1) rött, varå 3 leoparder, guld (England), 2)
guld, varå lejon, rött, inom en dubbel bård, rött,
försedd med inåt och
utåt vända liljor
(Skottland), 3) blått, harpa,
guld, med strängar, silver
(Irland), 4) såsom 1).
Det krönta vapnet, som
omgives av
strumpebands-ordens band, hålles av
krönt lejon, guld, och
enhörning, silver. Nedtill
språkband Dieu et mon
droit. Från mitten av
1300-talet till 1801 ingick Frankrikes liljevapen,
1714—1837 Hannovers vapen i S:s. Skottlands
och Irlands insattes 1603. — Flagga: S:s
na-tionalflagga är sedan 1801 den s. k. ”Union Jack”
(eg. ”General Union”): rött kors på vit botten
(S:t Georgskorset: England), vitt andreaskors
på blå botten (S:t Andrew: Skottland) och rött
andreaskors på vit botten (S:t Patrick: Irland),
kombinerade. Dessutom finnas 3 flaggor, alla
med ursprung från flottan: 1) det röda S:t
Georgskorset på vit botten med ”Union Jack” i
första fältet är örlogsflaggan, ”The white
en-sign”; 2) blått fält med ”Union Jack” i övre,
inre hörnet föres å fartyg icke tillhörande
ör-logsflottan men i regeringens tjänst samt å andra
fartyg, på vilka kaptenen och viss del av övrigt
befäl och av besättningen tillhöra flottans reserv,
”The blue ensign”; 3) rött fält med ”Union Jack”
på samma sätt är handelsflagga, ”The red ensign”.
Historia. Parlamentarismens
utveckling. Kolonialkrigens tid.
Ef
ter föreningen 1707 av England och Skottland (se
dessa ord, historia) till enhetsstaten S. fortsattes
kampen mot Ludvig XIV:s Frankrike (se
Spanska tronföljdskriget) med stor framgång. Men
sedan tories 1710 kommit till makten, tog en
fredsvänlig riktning överhand. I freden i Utrecht
1713 gjorde S. betydande landförvärv (Gibraltar,
Menorca, New Foundland, Acadia och
Hudson-bayländerna) och utgick ur kriget som en av
Europas erkända stormakter. I kraft av 1701 års
Act of settlement bestegs tronen vid Annas död
1714 av kurfursten av Hannover som Georg I
(reg. 1714—27), på mödernet härstammande
från Stuartarna. Sedan en jakobitisk resning i
Skottland 1715 nedslagits, såg sig Georg liksom
efter honom hans son Georg II (reg. 1727—
60) tvungen att stödja sig på whigs, vilkas
fredsvänliga politik, 1721—42 ledd av R. Walpole,
i hög grad bidrog till statsskickets utveckling i
friare riktning enl. den parlamentariska
principen, som nu under rivaliteten mellan de båda
partierna tories och whigs efter hand tog fastare
form. Utrikespolitiskt ägde f. ö. ett närmande
till Frankrike rum, som likväl bröts, sedan S.
invecklats i krig mot dess bundsförvant
Spanien 1739. S. indrogs därpå i österrikiska
tronföljdskriget, varunder en av Frankrike understödd
ny jakobitisk resning ägde rum i Skottland.
Denna nedslogs 1746 med fruktansvärd stränghet,
varefter den uråldriga skotska klanförfattningen
i grund nedbröts. Kriget, som var det första
i den rad av väldiga strider, varunder Frankrike
och S. kämpade om världsherraväldet, slöts
genom freden i Aachen 1748 utan landvinning för
S. Kampen uppblossade emellertid på nytt 1754,
sedan den oavgjorda frågan om den
nordamerikanska kontinentens öde drivit fram en kris.
Denna kamp kom, sedan Georg II förbundit
sig med Preussen, att flyta samman med
sjuåriga kriget, vilket blev en av de ärorikaste
episoderna i S:s historia, främst tack vare den
geniala ledning, som William Pitt d. ä.,
premiärminister 1757—61, presterade. Clive lade under
den världsomspännande kampen den fasta
grunden till S:s välde i Indien, och genom Wolfes
och Amhersts segrar i Nordamerika krossades
det franska väldet där. Genom detta krig
utvecklades S. från europeisk stormakt till ett
världsvälde. Freden i Paris 1763 gav det
Frankrikes alla besittningar på Amerikas fastland,
främst Canada. Av Louisiana tillerkändes det
allt vad som låg ö. om Mississippi men avstod
det övriga till Spanien i utbyte mot Florida.
Med Georg III (reg. 1760—1820) bestegs
tronen f. ggn på långliga tider av en infödd
engelsman. Georg III behövde ej stödja sig på
whigs utan hoppades med hjälp av tories kunna
stärka och hävda den personliga konungamakten.
1770 vann också konungen sitt mål att med Lord
North som skattkammarlord få till stånd en
ministär, som var helt beroende av hans egen vilja.
De nordamerikanska kolonierna upptogo nu
kampen för de fri- och rättigheter, som deras
inbyggare på grund av gammal engelsk rätt och sed
gjorde anspråk på. Georg III:s och hans mäns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
