Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storbritannien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Storbritannien
152
hårdnackade vägran att ge efter i den
skatte-politiska frågan, mera av principiell än reell
innebörd, ledde till nordamerikanska frihetskriget,
resulterande i att S. förlorade de tretton
nordamerikanska kolonierna i freden i Paris 1783.
Canada förblev emellertid engelskt, och på haven
hade S. värdigt hävdat sin ställning mot
Frankrike (sedan 1778) och Spanien (sedan 1779) samt
Holland. I freden avträdde S. Florida och
Me-norca till Spanien. I Indien fullföljde Warren
Hastings på ett värdigt sätt Qives verk. — S.
hade vid denna tid höjt sig till världshandelns
huvudmakt, vilket medförde en stark stegring av
det allmänna välståndet. Medelklassens betydelse
ökades icke minst till följd av de mekaniska
uppfinningar, vilka banade väg för den
industriella revolutionen, främst Arkwrights av
spinn-och Watts av ångmaskinen, vilken senare gav
England användning för sina stenkolslager och
skänkte S. ett oerhört övertag på den industriella
marknaden. Medelklassen framdrev kravet på en
parlamentsreform, för vilket William Pitt d. y.,
premiärminister 1783 —1801 och 1804—06 och
återställaren av den parlamentariska
styrelseprincipen, förgäves gjorde sig till talesman.
Reformförslaget möttes av häftigt motstånd från
den jordägande aristokratien. 1784 genomdrev
Pitt sin epokgörande India bill. Mot franska
revolutionen var opinionen i början på det hela
taget gynnsamt stämd. Först Belgiens
införlivande med Frankrike 1793 medförde en
omkastning. S. å. började S. krig med Frankrike,
ihärdigt lett av Pitt. Nelsons sjösegrar vid Abukir
1798 och Traf algar 1805 krossade definitivt
Napoleons sjömakt, och alla hans planer att göra
en landstigning i England visade sig outförbara.
Ett av fransmännen understött resningsförsök på
Irland kuvades och ledde till Irlands union med
S. Ett krig med Förenta staterna 1812—14
lämnade allt vid status quo. Även Napoleons
försök att komma S. till livs genom
kontinentalsystemet misslyckades. Vid den långa kampens
slut hade S:s kolonialmakt, oaktat många
erövringar återställdes, vunnit betydlig tillökning. I
Europa behöll det Helgoland, Malta och Joniska
öarna, utom Europa Kaplandet, Ceylon och en del
av Holländska Guayana samt Mauritius.
De sociala reformernas tid. I
m-perialismen. Segern över Napoleon var
dyrköpt. Statsskulden hade vuxit oerhört, och den till
följd därav ofantligt ökade skattebördan
påskyndade utbrottet av ekonomiska kriser, som ytterst
också hade sin rot i av kriget framkallade
missförhållanden. Dessa skärptes genom den efter
fredsslutet inträdande arbetslösheten, som gav
upphov till häftiga folkrörelser. Själen i
regeringen var under dessa år Lord Castlereagh, som
i sin utrikespolitik skickligt undvek att alltför
intimt engagera S. i Heliga alliansens
reaktionära interventionspolitik. Under den nye
konungen Georg IV (reg. 1820—30) kom det av
nöden i landet och den reaktionära inrikespolitiken
vållade missnöjet åter till utbrott i samband med
konungens skandalösa skilsmässoprocess, som i
hög grad bidrog att nedsätta konungamaktens
an
seende. Castlereaghs efterträdare som
utrikesminister, Canning, fullföljde med kraft hans
opposition mot Heliga alliansens politik. Den nye
inrikesministern Robert Peel genomförde 1823 en
genomgripande straff lagsreform i humanitär anda,
och åt industriarbetarna gavs en viss
föreningsfrihet (1825). 1828 bildade hertigen av
Wellington en ren toryministär av idel motståndare till
den sedan 1821 på dagordningen stående frågan
om en parlamentsreform. Wellington medgav
testaktens upphävande 1828 och genomdrev 1829
genom den s. k. emancipationsakten, att
katolikerna fingo rätt att bekläda statens ämbeten
och sitta i parlamentet. Genom den franska
julirevolutionen, till tiden sammanfallande med V i
1-helm IV:s (reg. 1830—37) tronbestigning,
fingo strävandena för en jämnare fördelning av
underhusmandaten ökad fart. Konungen var böjd
för en reform, och en whigministär under Lord
Grey, som tillsatts 1830, utarbetade ett förslag,
som 1831 presenterades i underhuset av John
Russell. överhusets hårdnackade motstånd bröts
av konungens hot att framtvinga ett bifall
genom massutnämning av pärer och den
överhängande faran av en revolution. Reformbillen blev
lag 7 juni 1832. De små städernas representation
inskränktes el. upphävdes. De indragna platserna
fördelades på folkrikare valkretsar, och
rösträtten gjordes beroende av en viss census. 1833
genomfördes en lag om negerslaveriets
avskaffande, 1834 reformerades fattigvården, 1835
kom-munalf örvaltningen.
Vilhelm IV efterträddes av sin brorsdotter
Viktoria (reg. 1837—1901), vid vars
tronbestigning personalunionen med Hannover löstes.
Det stigande missnöjet bland de lägre klasserna,
som icke berörts av 1832 års parlamentsreform,
tog sig vid denna tid uttryck i chartiströrelsen med
krav på genomgripande författningsreformer. En
förening mot spannmålslagarna, avsedda att till
det engelska jordbrukets fromma hålla
brödpriserna uppe, bildades 1838 av R. Cobden. 1846
fann sig Robert Peel, som efter whigs’ fall 1841
bildat en tory- el., som det nu började kallas,
konservativ regering, nödsakad att genomdriva
spann-målshandelns frigivning. Utrikespolitiskt hävdade
S. sina koloniala intressen genom att motarbeta
Ryssland i Centralasien och den av Frankrike
understödde Muhammed Ali i Egypten samt
genom ett krig mot Kina. Av epokgörande
betydelse i de brittiska koloniernas historia blev
införandet av självstyrelse i Canada 1840. Under
1840-talet skedde ett närmande till Frankrike.
Krimkriget inbragte icke S. någon synnerlig ära
och blottade på ett slående sätt bristerna i dess
härordning. Den lama krigföringen, avslutad
genom freden i Paris 1856, föranledde bildandet
av en ministär Palmerston, 1850-talets ledande
statsman i England. Tack vare Palmerstons
energiska ingripande nedslogs 1857 seapoysupproret i
Indien, som 1858 lades direkt under kronan. I
de europeiska förvecklingarna på 1860-talet,
polska upproret, kampen om Slesvig-Holstein, kriget
mellan Preussen och Österrike, intog S. en
passiv ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
