Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stridsyxekulturer - Stridulation - Strijdom, Johannes - Strikt - Striktur - Strimsjuka - Strindberg, släkt - Strindberg, 1. August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Stridulation—Strindberg
206
lades under starkt inflytande av den äldsta
brons-ålderskulturen i Centraleuropa, aunj etitzkulturen.
Samtidigt som båtyxekulturen invandrade till
Sverige, kom enkelgravkulturen (da.
enkeltgrauskulturen) till Jylland, söderifrån längs
den jylländska landryggen. Den synes ha burits
av ett herdefolk, som lade större vikt på
boskapsskötsel än på sädesodling; antagl. har den,
liksom den svenska båtyxekulturen, haft hästen som
riddjur. Såväl stridsyxorna som lerkärlen ha
helt annan form i Jylland än i Sverige. — En
särskild form av s. förekom på de danska
öar-na, karakteriserad av speciella stridsyx- och
ler-kärIsformer. Denna kultur synes ha kommit
sjövägen till öarna från Holstein, där en direkt
motsv. kulturgrupp påvisats. I ett senare stadium
trängde den östdanska kulturen också in i
Jylland och påverkade den jylländska kulturen.
Man har på sina håll identifierat s:s
invandring till Europa med den s. k. indoeuropeiska
invandringen och sökt leda i bevis, att det varit
med s. som de indoeuropeiska språken och de
s. k. germanska folken kommit till Europa. Det
måste emellertid konstateras, att både det
arkeologiska artefaktmaterialet och det antropologiska
materialet ännu äro alldeles för bristfälliga för
att tillåta sådana vittgående slutsatser. — Litt.:
V. G. Childe, ”The Aryans” (1926); J. E.
Fors-sander, ”Die schwedische Bootaxtkultur” (1933);
P. V. Glob, ”Studier over den jyske
enkeltgravs-kultur” (1945)-
Stridulation (av lat. stridere, knarra, surra),
den art av ljudalstring hos leddjur, som
uppkommer genom att tvenne ojämna ytor gnidas el.
strykas mot varandra.
Strijdom [stréi’jdåm], Johannes,
sydafrikansk politiker (f. 1893). Han efterträdde 1954
Malan som premiärminister. Han är känd som
en ytterligtgående företrädare för
nationalistpartiet och väntas fullfölja Malans politik med
ännu kraftigare medel.
Strikt, sträng, noggrann.
Striktür, med., stark förträngning av en
kanal genom krampaktiga muskelkontraktioner,
svulster el. ärrvävnad.
Strimsjuka, en av askomyceten Pleospora
gra-minea förorsakad sjukdom hos korn. På
angripna plantor få bladen långa, vitaktiga, senare
bruna, förtorkade strimmor, utefter vilka bladen
upprispas; axen bli undertryckta och sterila.
Smittan sprides med utsädet och kan
oskadliggöras genom dettas betning.
Strindberg, släkt, känd från 1500-talets mitt,
urspr. från Strinne by i Multrå sn
(Ångermanland).
1) Johan August S., författare (1849 22/i
—1912 u/s). Han växte upp i ett borgerligt hem
i Stockholm. Fadern, Oscar S. (1811—83), var
ångbåtskommissionär. S:s mor hade varit
tjänstflicka och länge sammanlevat med fadern,
innan förhållandet legitimerades. Då S. var 13 år,
avled modern; kort därpå gifte fadern om sig
med sin hushållerska. Student 1867 vid
Stockholms lyceum, for S. hösten s. å. till Uppsala.
Penningbekymmer tvungo honom att snart åter-
Aug. Strindberg 1870.
vända till Stockholm. En tid ville han bli
skådespelare och staterade på Dramatiska teatern
men avbröt utbildningen. Under denna tid
började han författa. Hans första bevarade försök
äro ett skådespel på prosa, ”Fritänkaren”, ett
versdrama i antik miljö, ”Hermione”, samt en
del tillfällighetsvers. — 1870 återvände S. till
Uppsala, där han samlade kring sig ett antal
likatänkande, vilka bildade ett samfund, Runa,
där vittra alster upplästes. Ett skådespel, ”1
Rom”, blev spelat på Dramatiska teatern och
rätt välvilligt bedömt. Enaktaren ”Den fredlöse”
uppfördes även men utan framgång. Dock
föranledde det Karl XV att tilldela S. ett
tillfälligt studieanslag. S. hade emellertid nu genom
studier av Kierkegaard och G. Brändes kommit
in i en sinnesstämning, som lät
universitetsarbe-tet för honom framstå som alltmera outhärdligt.
Uppriven och desperat lämnade han 1872
Uppsala och sökte slå sig fram i Stockholm som
tidningsman. Efter dispens hos K. m:t blev han 1874
amanuens vid Kungl. bibi. 1877 ingick han
äktenskap med friherrinnan Siri von Essen. —
Under dessa år hade S:s författarverksamhet
hu-vudsakl. gällt ett
stort historiskt
drama med ämne
från
reformationens första år i
Sverige, först
kallat ”En avfälling”,
sedermera ”Mäster
Olof”. Dess första
version (sommaren
1872) visar stark
påverkan från
Buckle och
Brändes. S. omarbetade
det flera gånger
(versupplagan 1876,
med något mildrad
tendens) men
lyckades ej få det
uppfört förrän
1881. — Motgångarna vid teatern drevo S.
över till prosan. En liten samling
Uppsala-skildringar, ”Från Fjärdingen och
Svartbäcken” (1877), uppmärksammades föga. 1879
följde ”Röda rummet”, en serie bilder ur
huvudstadslivet, där litteratörerna och litteraturen,
ämbetsverken, tidningarna, affärsmännen o. s. v.
tecknades med dittills osedd skärpa.
Publikframgången var utomordentlig, och författaren blev
med ett slag berömd.
De närmaste åren upptogos av dramatiskt
författarskap (”Gillets hemlighet”, 1880,
”Lycko-Pers resa”, 1882, ”Herr Bengts hustru”, s. å.);
dessutom medarbetade han i Claes Lundins
kulturhistoriska verk ”Gamla Stockholm” (1880—
82) och förberedde en svensk kulturhistoria,
”Svenska folket i helg och söcken” (1881—82).
Den beska kritiken av detta verk besvarade S.
med satiren ”Det nya riket” (1882). Han
återknöt nu till sitt kulturhistoriska författarskap
med ”Svenska öden och äfventyr” (4 bd, 1882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
