Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sundstrand - Sundström, Frank - Sundström, Harriet - Sundström, Johan Rudolf - Sundsvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
325
Sundström—Sundsvall
326
menterades 1910—13 av de svensk-amerikanska
bröderna David (1880—1930) och Oscar (f.
1889) Sundstrand, vilka 1910 inköpte en
fabrik i Rockford, Ill., U.S.A., där maskinen
började serietillverkas 1913. Den följdes senare av
bokföringsmaskiner och kassaregister, ävenledes
konstruerade av bröderna Sundstrand,
Firmanamnet The Sundstrand Adding Machine Co. antogs
1923. Företaget inköptes 1926 av Elliott Fisher
Co., som 1927 sammanslogs med
Underwood-bo-laget till Underwood Elliott Fisher Co., vars
namn 1945 ändrades till Underwood Corp. I dess
regi tillverkas alltjämt additionsmaskiner av typ S.
Sundström, August Fransis Frank,
skådespelare (f. 1912 16/t). S. genomgick Dramatiska
teaterns elevskola 1931—34 och tillhörde sedan
nämnda teater oavbrutet till jan. 1945. Under
dessa år utformade han med växande säkerhet
och konstnärlig mognad en mångfald uppgifter,
övervägande inom det ungdomliga facket. I jan.
1945 for S. till Hollywood, engagerad av David
O. Selznick; hans enda filmroll i U.S.A. blev
Tjajkovskij i ”The song of my heart”. I London
hade han 1950 stor framgång i Kafkas
”Processen”. 1950 återvände S. till Sverige, där han
framträtt på Nya teatern (sedan 1954 är han
dess chef), Riksteatern och Vasateatern. I Paris
regisserade han 1952 på Théåtre de Babylone
Strindbergs ”Fröken Julie” och ”Brända tomten”.
I svensk film har S. medverkat ytterst
sporadiskt; en utomordentlig prestation gjorde han
dock mot Märta Ekström i filmatiseringen av
Sally Salminens Alands-roman ”Katrina” (1942).
— G. 1) 1937—47 m. skådespelerskan Märta
Ekström; 2) 1950 m. skådespelerskan Jacqueline
Lankershim.
Sundström, Harriet, grafiker, målarinna,
skulptris (f. 1872 23/i2). Hon har gjort sig känd
genom landskaps- och djurmålningar men främst
genom sina mustiga träsnitt, ofta i färg.
Sundström, Johan Rudolf, författare
(1874—1954), lantbrukare. Han var länge
ledande kommunalman i sin hemsocken, Risnäset,
Ångermanland, var som politisk vilde, närmast
liberal, led. av A. K. 1912—17, framträdde på
1930-talet som förf, av berättelser ur folklivet
i gränstrakterna mellan Ångermanland och
Medelpad under slutet av 1800-talet. I huvudfiguren
i sina berättelser, Janne Vängman, har S. skapat
en originell gestalt. S. har utg. ”’Ljuger gör jag
inte’, sa Janne Vängman” (1934), ’”Tjo flöjt’, sa
Janne Vängman” (1936), ”’Tjosan käring!’, sa
Janne Vängman” (1938), ’”Ja ä inte dö än’, sa
Janne Vängman” (1940), ’”Skål och tack’, sa
Janne Vängman” (1942) och ”’Slut i Kapernaum,
käring’, sa Janne Vängman” (1946).
Sundsvall, stad i Västernorrlands län,
Medelpads enda stad, vid Selångersåns utlopp i
Sunds-vallsfjärden; 32,54 km2, 27,227 inv. (1955).
Omedelbart ö. om S. ligger Skönsberg (jfr Skön).
1621 erhöll S. av riksrådet provisoriska
stads-privilegier, stadfästa 1624 av Gustav II Adolf.
S. förlädes till den västra delen av nuv.
stads-området s. om Selångersån och begränsades i s.
och ö. av nuv. Tjärngatan och Högbergsgatan.
Emellertid visade det sig snart, delvis på gr, av
åns uppgrundning, nödvändigt att flytta staden
närmare åmynningen, vilket också skedde på
kungl. befallning 1648—50. På platsen för S:s
nuv. centrum, mellan nuv. Sjögatan (som då gick
utefter åstranden), Tullgatan, Köpmangatan och
Skolhusalléen, utstakades den nya staden i
huvudsak efter en av N. Tessin d. ä. uppgjord,
regelbunden stadsplan. Under hela 1600- och större
delen av 1700-talet var emellertid S. liksom de
övriga nyanlagda norrländska städerna en ganska
obetydlig ort med jordbruk och fiske som
viktigaste näringskällor och blev liksom dessa i grund
nedbränt av ryssarna 1721; endast den gamla
kyrkan, som låg på den nuv. stadshustomten,
skonades. 1765 fick S. del i Härnösands och 1812
egen stapelstadsrätt samt var 1762—78
residensstad i Västernorrlands län. Vi 1948 införlivades
Skönsmons municipalsamhälle (Jfr Skön) med S.
S:s hastiga uppsving sedan mitten av 1800-talet
sammanhänger på det närmaste med den
norrländska träindustriens uppblomstring och
utveckling (Sveriges första ångsåg anlades i trakten
av S., vid Tunadal i Skön 1849).
S. har flera gånger härjats av eldsvådor, bl. a.
1803 och 1888. S. är därför en så gott som
helt och hållet nybyggd stad. S:s centrum el.
stadsdelen mellan ån och järnvägen samt
hamnen och Skolhusalléen kallas ”Stenstaden”, på
gr. av att sedan branden 1888 endast stenhus
få uppföras där. Stenstaden är byggd
huvudsakl. under 1890-talet och 1900-talets första
årtionden, varför bebyggelsen där starkt präglas
av de då rådande historiska stilarterna. S:s
huvudgator, Storgatan och Esplanaden, skära
varandra vid Stora torget och den lilla planteringen
Vängåvan, omgivna av stadens förnämsta
bank-och affärshus, hotell och stadshuset. På Stora
torget står en 1911 rest staty (av H.
Sörensen-Ringi) av Gustav II Adolf. Kyrkan (av tegel
i s. k. nygotisk stil) uppfördes 1891—94 efter
ritningar av G. Hermansson. Kyrkan
återinvig-des 1952 efter en omfattande restaurering; i
koret träskulpturer av I. Lindekrantz, predikstol
med intarsia av T. Nordberg, läktarskrank och
portal med skulpturer av T. Alef. V. om
kyrkan ligger Hovrätten för Nedre Norrland
(invigd 1948; arkitekter S. Backström och L.
Rei-nius). I n. höjer sig Norra stadsberget brant
till 141 m ö. h., medan Södra stadsberget
stiger mera långsamt till 240 m. På Norra
stadsberget ligger Medelpads fornhem (se d. o.), på
Södra stadsberget finnas skidbackar. — S., som
ligger ung. mittemellan Indalsälvens och Ljungans
mynningar, är kommersiellt och finansiellt
centrum för Sveriges största och tätast befolkade
träindustridistrikt men har själv relativt liten
industri, särsk. före Skönsmons inkorporering.
1950 hade S. 68 arbetsställen med sammanlagt
2,120 arb. Bland industrierna märkas ab.
Sundsvalls verkstäder (mek. verkstad; 150 arb.), ab.
Mohögs mek. verkstad (155 arb.), Sundsvalls
fönsterfabrik (80 arb.; ägare Svenska cellulosa
ab.), en av Svenska aluminiumkompaniets
fabriker och en Gunnebo bruks ab. tillhörig spik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
