Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska socialvårdsförbundet - Svenska sockerfabriks ab. (Sockerbolaget) - Svenska soldaten - Svenska spannmåls-ab. - Svenska sparbanksföreningen - Svenska sportskytteförbundet - Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska sockerfabriks ab.—Svenska språket
435
bildades 1906 på initiativ av Centralförbundet för
socialt arbete under namn av Svenska
fattigvårds förbundet. Arbetet omfattade
då endast fattigvård och välgörenhet. 1912
upp-togos även barnavårds- och uppfostringsfrågor,
och 1925 ändrades namnet till Svenska
fattigvårds- och
barnavårdsförbun-d et; nuv. namn sedan 1948. Verksamheten
omfattar lämnande av råd och upplysningar till
myndigheter, föreningar och enskilda, anordnande
av kongresser, konferenser, möten och kurser
för behandling av aktuella frågor inom
verksamhetsområdet, anordnande av utbildning och
fortbildning av personal inom socialvården,
utgivande av tidskr. och publ. m. m. S. har en
förbunds-byrå i Stockholm under ledning av en
förbundsdirektör. S. utger Svenska
socialvårdsförbun-dets tidskrift och tidskr. Barnavård och
ungdoms-skydd, båda med 6 nr per år. Vart femte år
utges Svenska socialvårdsförbundets kalender.
Svenska sockerfabriks ab.
(Sockerbola-g e t), Malmö, grundades 1907 genom en fusion.
Rörande S:s anläggningar se Sockertillverkning.
— Samarbetet mellan S. och betodlarna regleras
genom individuella betodlingsavtal, som träffas
för 1 år i sänder. Sockerpriset regleras genom
i-åriga avtal med staten efter vissa i princip fasta
normer. — Den svenska betodlingen har 1949—
52 i medeltal givit 1,820,000 ton per år;
betim-porten per år var c:a 7,000 ton.
Raffinadproduk-tionen uppgick genomsnittligt till 250,000 ton och
importen (räknad som raffinad) till 75,000 ton;
sirapsproduktion c:a 24,000 ton. Medeltalet
anställda 4,434; aktiekapital 81 mkr.
Svenska soldaten, bot., se Kovall.
Svenska spannmåls-ab., Stockholm, ett 1935
grundat, helt statsägt bolag med uppgift att
utan vinst för aktieägaren genomföra av staten
beslutande åtgärder i pris- och
marknadsregleran-de syfte på jordbrukets område, särsk. i vad
avser bröd- och foderspannmål. Sedan 1941 har
S. omhänderhaft även all import och export av
nämnda varuslag; det idkade under krigsåren 1939
—45 även lagerhusrörelse. Fr. o. m. okt. 1953
har emellertid importen av fodervaror frigivits
till den enskilda handeln.
Svenska sparbanksföreningen grundades 1900
med syfte att främja sparbankernas
gemensamma bästa, dock utan att ingripa i de enskilda
sparbankernas förvaltning. Samtliga 450
sparbanker i landet äro anslutna till S. Förutom
juridisk och ekonomisk rådgivning bedriver S.
en omfattande konsulentverksamhet i olika
avseenden till sparbankernas tjänst. Sedan 1917
utger S. Svensk sparbankstidskr.
Svenska sportskytteförbundet, se Skjutning.
Svenska språket tillhör den nordiska grenen
av den germanska språkfamiljen. Dess
utbredningsområde omfattade redan i äldsta tid det nuv.
Sverige med undantag dels av dess nordligaste
del, där lapska och senare även finska talades,
dels av de då danska Skåne, s. Halland och v.
Blekinge samt delar av v. Sverige (Jämtland,
Härjedalen, Särna och Idre socknar i Dalarne,
Bohuslän), där fornnorska talades. I dessa
lands
436
delar har s. först i senare tid vunnit fast fot.
Utanför Sverige talas s. av omkr. 345,000 pers,
i Finland; rörande s. söder om Finska viken se
Estlandssvenskar. Under vikingatidens äldre
skede talades svenska även i vissa delar av
Ryssland. I senaste tid har s. genom emigration fått
en icke ringa utbredning, särskilt i
Nordamerikas mell. och v. stater.
De äldsta källorna för s. utgöras av Sveriges
över 2,000 runinskrifter (se Runor). De äldsta
tillhöra 800-talets förra hälft, från vilken tid
svenskans första stora skede, den s. k. f o r
n-svenskan, räknas; de äro den enda källan för
kännedomen om fornsvenskan fram till omkr.
1250, till vilken tid den äldsta svenska
handskriften (ett fragment av den äldre Västgötalagen)
dateras. Under tidsskedet omkr. 1250—1350
ut-göres den ojämförligt viktigaste litteraturen av
landskapslagarna, som visa ett konservativt och
rent svenskt språkkynne. Under tiden därpå fram
till reformationen är en stor del av litt.
(upp-byggelselitteratur, legendsamlingar m. m.)
översatt från latin el. lågtyska, vilket övat stort
inflytande på periodens språk.
I den fornsvenska språkutvecklingen kan en
jämförelsevis skarp gräns, som skiljer den s. k.
äldre fornsvenskan från den yngre, dragas
omkr. 1350. Under den äldsta förlitterära tiden
skiljer sig fornsvenskan i sin språkform ännu
mycket litet från den samtida isländskan och
norskan. Småningom genomföres dock ett stort
antal förändringar, särskilt i fråga om ljudläran,
vilka komma att ställa svenskan i skarpare
motsats till de västnordiska språken.
Av dessa nyheter, som till stor del även
känneteckna danskan, kunna nämnas: de samnord.
diftongerna cei, au och øy sammandragas till è och
0, t. ex. ben (isl. bein), heta (isl. heita), øgha
(isl. auga), bøp (isl. baud), løsa (isl. leysa);
ia och io övergå till iæ, resp, iø (i senare fallet
dock ej framför g- och &-ljud el. rp och rt),
t. ex. hiærta, ficcrpe, biærgha, miøl, miølk,
skiøl-der (men tiogh, piokker, hiorp, hiorter); iü
förenklas till y efter r och kakuminalt l, t. ex. ryka
(isl. rjüka), frysa (isl. frjösa), blygher (isl.
bljügr); i och y brytas till iu framför ggw, ngw
och nkw, t. ex. biug, ”korn” (isl. bygg av ett
biggwa-), siunga (isl. syngva), siunka (isl.
søk-kva); mellan konsonant och stavelseslutande r har
inträtt en hjälpvokal (e el. æ), t. ex. hæster (isl.
hestr), goper (isl. gdör), taker (isl. tekr),
fæg-herster (isl. fegrstr)-, h faller bort framför l, n
och r, t. ex. lass (isl. hlass), nakke (isl. hnakki),
ryta (isl. hrjdta)-, slut-r (s. k. palatalt r)
bortfaller ofta efter vokal, t. ex. plur. arma, rætte,
gatu, gamble, kallapa, pron. vi, i, pres. ind. tala,
køpe o. s. v. Ordböjningen i äldre fornsvenskan
kännetecknas ännu av stor formrikedom liksom i
isländskan. Substantivet har fullständig
kasus-böjning, t. ex.: mask, armber, arms, armi, arm,
plur. arma(r), arma, armum, arma-, fem. sak,
saka(r), sak(u), sak, plur. saki(r), saka, sakum,
saki (r); neutr. land, lands, landi, land, plur. land,
landa, landum, land. Plur. bildas på flera olika
sätt, t. ex.: mask, armber, plur. arma(r), son,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
