Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige - Klimat - Växtvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
481
Sverige
482
sydligaste S. till 5°. Ännu
större är den under
vintrarna. Den uppgår för jan. över
hela landet till io å 140. I
juli är värmeöverskottet
längst i n. blott c:a 6° och
längst is. i°. De mest
kontinentala områdena utmärka
sig för de största
temp.-amplituderna, särsk. de
årliga. I det inre av n. Lappland
uppgår medeltemp. för jan.
till —12 å —140, i n.
Da-larne till —10 å —ii° och
i n. Småland till —2 å —30.
De absoluta temp.-minima
uppgå i s. S. till —25 å—35°,
i n. S. till —35 å —500. Den
lägsta temp., som med
kon
trollerad termometer avlästs i S., är —530. Den
avlästes i Laxbäcken, Västerbottens län, 13/i2 1941.
De högsta medeltemp. för den varmaste mån.
(juli) äro ej orienterade till de mest kontinentala
områdena — mer än 170 för juli anträffas t. o. m.
strax invid Malmö — utan till omgivningarna
kring de mellansvenska sjöarna, där temp. på
flera ställen närmar sig 17°5. Den högsta hittills med
säkerhet iakttagna temp. i S. avlästes i Ultuna
vid Uppsala 9A 1933 med 38°. Även årstidernas
längd sammanhänger avsevärt med
kontinentali-teten. Om till vintern räknas alla dagar med lägre
medeltemp. än o° och till sommaren de med högre
än io°, finner man, att övergångsårstiderna vår
och höst äro relativt långa i de maritimt betonade
områdena. Detta gäller särsk. hösten, som i
sydligaste Skåne, på Gotland och Västkusten räcker
nära 3 mån. I det kontinentala Karesuando räcker
sommaren 57 dagar och hösten 50, i det oceaniskt
starkt påverkade Riksgränsen äro motsv. siffror
23 och 59. Antalet dagar med nattfrost
(=mini-mitemp. under o°) växlar mellan 100 i s. Skåne
och 250 i nordligaste S. — Se temperaturkartoi
å pl. vid Europa vid sp. 20.
Luftfuktigheten är störst under vintern med
maximum under dec. (flerstädes 90% och
mera), minimum (70%) inträffar i Götaland
i maj, för det övriga S. i juni. Den årliga
ne-derbördsmängden uppvisar 2 maximalområden.
Det ena omfattar fjällkedjan, vars högsta kam
mellan 68° och 62° 5 n. br. ligger inom S. och här
uppvisar en årlig nederbördsmängd på mer än
1,000 mm. De mot Atlanten exponerade sidorna
av de högre fjällen torde t. o. m. äga en
nederbördsmängd av ända till 3,000 mm och mera. Det
andra nederbördsmaximum är beläget på
sydsvenska höglandets v. sida, som uppvisar mer än
700 mm på hela sträckan mellan norska gränsen
och mell. Skåne och där området längs hela
Hallands ö. gräns har c:a 1,000 mm årsnederbörd.
Mindre än 500 mm har däremot det starkt
kontinentala inre Norrland men även Mälardalen och
ö. Småland med Öland. Mindre än 400 mm har
det extremt kontinentala nordligaste inre
Lappland. Slutl. finnas inne i högfjällsområdet
dalpartier, som genom fjällen äro skyddade mot
NF XX — 16
Tab. 3. Medeltemperatur, årsnederbörd m. m. 1901—30.
Medeltemp. Antal dagar Årlig
nederbörd (mm)
jan. juli vinter vår sommar höst
Karesuando —I3?s 13?» 216 42 57 50 325
Jokkmokk —13?» I4°7 193 47 81 44 467
Piteå — 9°» 15?» 171 49 98 47 464
Storlien — 7°o I I °2 187 56 39 83 916
Östersund — 7?» I4?2 160 56 9i 58 496
Härnösand — 5°» 15 »5 148 58 103 56 631
Uppsala — 3?s i6?8 135 54 118 58 544
Stockholm — 2?S i6?9 120 58 124 63 569
Karlstad — 3?J i7°s 121 55 128 61 628
Linköping 2?1 l6?9 I 12 57 132 64 5II
Kalmar 0?o 17°» 86 69 135 75 464
Vänersborg I °5 i6?7 108 60 128 69 693
Göteborg o?o i7n 68 69 144 84 738
Halmstad — o?s I7?i 77 67 143 78 746
Lund 0?3 lt>?6 7i 73 141 80 616
maritima inflytelser såväl från ö. som v. Ett
sådant är Abisko, som, såvitt man vet, har S:s
lägsta årliga nederbördsmängd el. 270 mm.
Ne-derbördsrikast är nästan överallt aug. med
undantag av de mot v. exponerade delarna av
lappländska högfjällen, där maximalnederbörden
faller under höst och vinter. — Se nederbördskarta
å pl. vid Europa vid sp. 21.
De första årtionden av 1900-talet och särsk.
1930-talet tycktes ge belägg för att klimatet i
de nordiska länderna undergick en successiv
förbättring, i det de stränga vintrar, som med jämna
mellanrum uppträtt under 1700- och 1800-talen,
ej återkommo. Så mycket mer anmärkningsvärt
var därför, att tre mycket kalla vintrar
kom-mo i följd, 1939/40, 1940/41 och 1941/42. En
sådan serie vintrar hade icke inträffat sedan
1802—05, och denna trevinterperiod var ej heller
så kall som 1939—42 års. Den kallaste vintern
var 1941/42, då medeltemp. för hela vintern i
Göta- och Svealand var 7—8°, i Norrland 5—7°
lägre än normalt. Även isförhållandena längs S:s
kuster voro dessa vintrar mycket svåra och
kulminerade den sistnämnda vintern, då Gotland i
sammanlagt 7 veckor var helt isolerat från
fastlandet. Ett annat intressant förhållande är de
varma somrarna under 1930- och 40-talen, som gör,
att sommartemp. för perioden 1931—50 i
genomsnitt ligger 1—1°5 högre än sommartemp.
för 1901—30.
Växtvärld. Av den svenska florans
faneroga-mer kunna omkr. 1,450 arter beräknas vara
inhemska (härtill komma åtskilliga hundra,
bundna uteslutande till kulturmarker, införda el.
tillfälliga), av ormbunksväxter 61, av mossor
960, av brunalger 115, av rödalger 165, av lavar
1,500 samt av övriga alger och av svampar ett
mycket stort antal. Av de högre landväxterna äro
endast ett fåtal allmänna el. jämnt fördelade över
landet s. k. u b i k v i s t e r. Många äro däremot
begränsade till ett visst område. Med ledning av
sådana arter har man klassificerat S. till
flora-områden och -provinser. Hela S. faller inom det
boreala florariket och tillhör de
subark-tiska och mellaneuropeiska floraområdena.
1) Subarktiska floraområdet om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
