Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverker d. ä. (svensk konung) - Sverker d. y. Karlsson (svensk konung) - Sverkerska ätten - Sverre (norsk konung) - Svetslödning - Svetsning, skarvsvetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Sverkerska ätten—Svetsning
564
till en viss Kornube i Östergötland, enl. sena
isländska historiker till en Kol, var g. m. i)
Ulvhild, 2) Rikissa, änka efter Magnus Nilsson;
han var konung vid 1130-talets mitt. Om S:s
person sakna vi alla underrättelser; under hans
regering gick kyrkan framåt i landet, de första
kända klostren grundades, och Sverige besöktes
enl. vad man vet f. f. g. av en pålig legat,
Nicolaus Breakspear, sedermera påve Hadrianus
IV. Om S:s yttre politik är endast känt, att
han spelat en roll i de inre danska strider, som
då pågingo, att de landsflyktiga danska
tronpretendenterna Olof Haraldsson och Knut
Magnusson tidvis uppehöllo sig hos honom samt att
Sven Grate under S:s tid företog ett krigståg
in i Småland. Slutet av S:s regering bör ha
sammanfallit med början av Erik den heliges.
Han mördades av sin tjänare, enl. Saxo på
till-skyndan av Magnus Henriksson. S. hade 3
kända söner, Johan, som skulle ha dräpts av
allmogen vid ett ting, Karl Sverkersson och
Bu-rislev.
2) Sverker d. y. Karlsson, den föreg:s
sonson (d. 1210), son till Karl Sverkersson,
fördes vid dennes fall på Visingsö till Danmark,
där han växte upp, blev efter Knut Erikssons
död 1196 konung, förde en mot kyrkan vänligt
sinnad politik och utfärade 1200 dess första
kända privilegiebrev. I början av S:s regering
var Birger Brosa Sveriges jarl; vid dennes död
1202 tycks S. på något sätt ha sökt inskränka
j ariaämbetets dominerande betydelse. S. låg i
strid med Knut Erikssons söner, som han 1205
besegrade vid Älgarås. Sedan han råkat i
konflikt med en stormannafraktion, folkungarna,
blev han 1208 besegrad vid Lena och måste fly
till Danmark, där han ständigt sökte och fann
stöd, bl. a. av sina fränder Sunessönerna, som
1208 hjälpt honom. Valdemar Sejr och påven
ingrepo förgäves till förmån för S.; vid ett
försök att återvinna sitt rike stupade han 1210 vid
Gestilren. S. var gift 2 ggr, med Birger Brosas
dotter Ingegärd och med Ebbe Sunessons dotter
Benedikta. Han efterlämnade sonen Johan
Sverkersson och dottern Helena, g. m. den svenske
stormannen Sune Folkesson.
Sverkerska ätten, dynasti, härstammande från
kung Sverker d. ä., besteg med honom på
1130-talet Sveriges tron. Av hans söner blev Karl
Sverkersson konung 1161, medan Burislev efter
Karls död kämpade med Knut Eriksson av
Erik-ska ätten om Sveriges krona men stupade före
1173. En annan motståndare till Knut Eriksson,
kung Kol, som nämnes vid denna tid, tillhör
antagligen även S. 1196 kom ätten med Karls
son, Sverker d. y., åter på tronen; den
utslocknade på manssidan med Johan Sverkersson (d.
1222).
Sverre, norsk konung (omkr. 1150—1202),
anges såsom son till Sigurd Mun. Modern var från
Färöarna; där uppfostrades S. och vigdes till
präst. 1176 kom han till Norge, blev 1177 ledare
för birkebeinarna och s. å. hyllad som konung
på öreting i Tröndelag. Han blev ensam
konung 1184, då Magnus Erlingsson stupade i
sjö
slaget vid Fimreite. S:s strid mot stormännen
och mot prästerskapet ang. biskops- och prästval
ledde till ständiga uppror mot honom; det
farligaste var baglernas. 1194 bannlystes S., och
1198 beläde påven landet med interdikt. 1177—
84 nedskrev islänningen Karl Jonsson början av
”Sverrissaga”, delvis på grundval av kungens
egna upplysningar och utgående från S:s
uppfattning. Den övriga delen av sagan är skriven
efter S:s död; sagan är bl. a. utg. av G. Indrebö
1920. — Jfr F. Paasche, ”Kong S.” (3:e uppl.
1948); H. Koht, ”Kong S.” (1952).
Svetslödning, se Gassvetsning.
Svetsning, skarvsvetsning, hopfogning
av metalldelar genom deras lokala upphettning till
välltemp. el. smältning. Genom ettdera av dessa
förfaranden åstadkommes en svetsskarv el.
svets. Ordet svetsfog användes numera ej
som synonom till svets utan betecknar det ofta
särskilt utformade ställe, där s. är avsedd att
äga rum. En s., vid vilken nytt material appliceras
på en yta, kallas p å s v e t s. Med stumsvets
förstås en sådan svets, där arbetsstyckena förenas
kant i kant el. ände mot ände. Om delarna
partiellt överlappa varandra, användes beteckningen
överlappssvets. Den nomenklatur och de
metoder, som tillämpas vid s., kunna hänföras till
huvudgrupperna smält-s., tryck-s. och svetslöd
ning.
Smältsvetsning inbegriper gassvetsning
(se d. o.), bågsvetsning (se Elektrisk svetsning)
och termitsmältsvetsning. Undergruppen
bågsvetsning, varmed förstås s. med tillhjälp av
elektrisk ljusbåge, omfattar m e t al Ibå gsvet
s-n i n g (inkl, pulverbåg-s.), k o Ib å g s v e t s n i n g och
gasbågsvetsning (båg-s. i annan atmosfär än
luft; häri inbegripes arcatom-s.).
Trycksvetsning, sådan s., där de för
sam-manfogning avsedda delarna pressas mot varandra,
åtm. som ett avslutande tempo, kan indelas i vällning,
motståndssvetsning och termittrycksvetsning.
Vällning inbegriper det sedan forntiden kända förfarande,
som består i att delarna lokalt upphettas till välltemp.
och härefter hopsmidas för hand (handvällning,
”hetsning”); en modernare variant är hammarvällning,
vilken procedur sker med maskinhammare. Andra
varianter på samma princip är valsvällning,
tillämp-bar på rör, som skola framställas av band, varvid
bandet dragés mellan formvalsar och tryckvalsar,
medan bandkanterna hållas vid välltemp., och
drag-vällning, där fogningen sker med hjälp av en
trattliknande hylsa, som sammanpressar bandkanterna,
samt gasstuksvetsning, där delarna hållas
pressade mot varandra och uppvärmas tillsammans
(med t. ex. acetylen), varpå de hopstukas, sedan
välltemp. nåtts. Vattengassvetsning är vanl.
en stuksvetsmetod, vid vilken vattengas i st. f.
acetylen användes som bränsle. — Vid
motståndssvetsning (ljusbågsfri elektrisk s., även kallad
ohmsvetsning) utnyttjas den uppvärmning, som
åstadkommes av en lågspänd ström, vilken med stor
strömstyrka ledes genom svetsstället. Denna metod är
tillämpbar även på många andra metaller än järn, t. ex.
aluminium, dock ej på koppar. Metoden inbegriper
punktsvetsning (med underavd.
kondensator-punkt-s., varvid svetsenergien via en transformator
er-hålles från ett elektriskt kondensatorbatteri),
sömsvetsning, som är ett slags medelst
rull-elektro-der åstadkommen punkt-s. med varandra överlappande
svetspunkter, stumsömsvetsning, där
ar-betsstyckenas kanter hållas pressade mot varandra
och erhålla ström från var sin kontaktrulle
(metoden tillämpas i stor skala vid elektrisk rör-s.),
elektrisk stuksvetsning, där
arbetsstyckena, vanl. stänger, hållas tryckta mot varandra
medelst elektrodlampor och stukas ihop, då välltemp.
nåtts, brännsvetsning, som skiljer sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
