Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svetsning, skarvsvetsning - Svett - Svettdrivande medel el. diaforetiska medel, sudorifica - Svetteduk - Svettkörtlar - Svettning - Svettningssystem - Svibel - Svicka - Svickel - Swidde, Willem - Svidknott - Swift, Jonathan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
565
Svett—Swift
566
stuk-s. genom att delarna under kort tid skiljas
åt före stukningen, så att en mer el. mindre
utpräglad ljusbåge bildas mellan dem och avbränner
ytorna, och stötsvetsning, varvid delarna
momentant värmas till välltemp. och härefter omedelbart
sammanpressas medelst ett slagverktyg.
Presssvetsning är en variant av punkt-s. och
kännetecknas därav, att det ena arbetsstycket (vanl. en plåt)
försetts med särskilda präglingar (vårtor, vårtlist,
vårt-ring, kontaktpunkt, kontaktlinje) på de platser, där s.
skall ske. — Termittrycks ve tsn ing är en
trycksvetsmetod, som tillgår så, att svetsfogen först
inneslutes i en av två delar utförd form, ovanpå vilken
placeras en degel, som fylles med en blandning av
järnoxid och aluminiumpulver. Blandningen antändes
medelst en tändsats, innehållande magnesium, varvid
metalliskt järn utreduceras vid hög temp. (c:a 2,600°)
och fyller svetsfogen. Härvid låter man arbetsstyckena
stukas mot varandra, så att en vulstförsedd skarv
uppstår. Vid vanlig termit-s. utelämnas
stukningsför-farandet. Bägge metoderna ha sin största användning
vid skarvning av järnvägsräls till kontinuerliga
rälssträngar. Ang. svetslödning se Gassvetsning.
Litt.: H. Swedenborg, O. Forsman och E.
Pe-low m. fl., ”Svetsteknisk handbok” (2 bd,
1947—48).
Svett (lat. südor), en vätska, som utsöndras
av hudens svettkörtlar (se Hud, sp. 523).
Människans s. är klar, färglös med saltaktig smak.
Den innehåller 97—99 % vatten, dessutom bl. a.
koksalt samt urinämne. Vid riklig
svettavsönd-ring kunna ej mindre än 12 °/o av kroppens
kvävehaltiga ämnesomsättningsprodukter utsöndras.
För en fullväxt man räknar man vanl. med 600—
700 g svettavsöndring per dygn, vid svettning i
vanlig bemärkelse stiger den till 1—2 1 i tim.
Svettavsöndringen utlöses och regleras från
centrala nervsystemet. Ej blott höjd temp. av blodet
föranleder svettavsöndring utan även andra
faktorer, t. ex. vissa sinnesrörelser och kvävning. —
Genom svettkörtlarnas avsöndring hålles huden
mjuk och smidig. Tillika bindes värme vid s:s
avdunstning från kroppsytan, och genom att öka
denna avdunstning skyddar sig kroppen mot
temperaturstegringar.
Svettdrivande medel el. diaforétiska
medel, även s u d o r i’f i c a, öka
hudutdunst-ningen. Hit höra fysikaliska metoder, ss. heta
bad, ångskåp och varma inpackningar, vidare
intagandet av rikliga mängder varm dryck (t. ex.
toddy, fläderte). Febermedel, kräkmedel och
pilo-karpin framkalla också svettning. Numera är
användningen av s. rätt ringa.
Svetteduk, bibliskt namn på den vid
begravningar hos judarna ofta brukliga huvudduk,
varmed den dödes ansikte täcktes. Den s., som kom
i beröring med Jesu ansikte, troddes ha bevarat
ett troget avtryck av mästarens anletsdrag, och
den s. k. Veronikaduken är ett i konsten ofta
förekommande motiv.
Svettkörtlar, anat., se Hud, sp. 523.
Svettning. 1) Anat., se Svett. — 2) Trädg. S.
kallas den process hos nyskördad frukt, särskilt
äpplen, varigenom en del vatten avdunstar och
den urspr. vaxartade beläggningen på fruktens
yta övergår till mer el. mindre oljeartad
beskaffenhet. Fruktens yta kännes därvid fuktig. S.
framträder mycket starkt hos vissa äppelsorter,
t. ex. oranieäpple.
Svettningssystem (av eng. sweating, utsvett-
ning), benämning på varje organisations- el.
lönesystem, som är så konstruerat, att det tvingar
el. lockar arbetaren att prestera ett alltför
intensivt arbete i förhoppning att på detta sätt
kunna öka sin arbetsförtjänst. Termen är
följaktligen huvudsakl. tillämplig på ackordsarbete
och stycklönesystem. S., som flitigt brukades
under industrialismens tidigare utveckling, har
numera i Sverige genom arbetstids- och
arbetar-skyddslagstiftning samt framför allt genom
motståndet från arbetarnas egna organisationer i
hög grad trängts tillbaka.
Svibel (ty. Zwiebelfisch), boktr., sönderfallen
sats av boktryckstyper, även sammanblandning
av olika typsorter i tryckt text.
Svicka, konisk tapp av trä för att stänga
tapp-ningshålet i ett laggkärl.
Svickel, byggnk., se Pendentiv.
Swidde, W i 11 e m, holländsk grafiker (omkr.
1660—97), anställdes 1688 av Eric Dahlbergh för
att efter dennes teckningar utföra sticken till
Sueciaverket och Pufendorfs Karl X Gustavs
historia.
Svidknott, zool., se Fjädermyggor.
Swift [scoift], Jonathan, engelsk författare
(1667—1745). S. föddes i Dublin och studerade
vid dess univ., som han lämnade 1688 med en
förberedande examen. 1689—94 var S.
amanuens hos en släkting, Sir William Temple, och
tillträdde efter prästvigning ett pastorat vid
Belfast. 1696—99 var han Temples sekr. I en häftig
lärdomsstrid rörande antikens .el. dåtidens
förmenta överlägsenhet gjorde S. ett anonymt, av
lysande kvickhet och besk ironi präglat inlägg,
”The battle of books”, tr. 1707 tills, m. ”The
tale of a tub” (Sagan om tunnan), en allegorisk
satir om hur de kristna kyrkosamfunden
förfalskat Kristi lära genom utsmyckningar. I den elaka
”Predictions for the year 1708”, under sign.
Isaac Bickerstaff, vände sig S. mot en
astrolog och almanacksutgivare, som brukade
profetera om kommande händelser. Tidigare hade
S. umgåtts i liberala kretsar men slöt sig sedan
till de konservativa, som 1710 övertagit
regeringen och med vilka S. i grunden bättre
sympatiserade. S. blev regeringens bästa
journalistiska tillgång och var under fyra år, med stor
makt som politisk skriftställare, ministrarnas
förtrogne. Utnämnd 1713 till domprost i Dublin,
återvände S. dit (1714), där han sedan förblev,
bitter över oinfriade förhoppningar på bättre
karriär. S:s ställning till hans livs båda kvinnor
”Stella” och ”Vanessa” (Ester Johnson och Ester
Vanhomrigh), föremål för hans samtidiga varma
kärlek, anses utgöra ett intressant psykologiskt
problem; i ”Journal to Stella” (da. övers, i urval
1946) föreligga hans förtroliga och ömma
dag-boksbrev, endast avsedda för mottagarens ögon,
från den politiska glanstiden i London. Bland
hans stora produktion från de senare åren kunna
nämnas ”The drapiers’ letters” (1724), rörande
irländska politiska missförhållanden, samt
”Modest proposal” (1729), där han med en ironi,
vars bitterhet icke kan drivas längre, föreslår
ätandet av irländska barn som bästa medlet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
