Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sydafrika - Sydafrikanska unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
587
Sydafrikanska unionen
588
bjöds all vit invandring till Kap; däremot
importerades gul arbetskraft från Asien för det lägre
arbetet. Omkr. 1800 sträckte sig det holländska
kompaniets besittningar från Great Fish River i
ö., där de krigiska bantunegrerna länge utgjorde
en spärr för vidare framträngande, bort emot
Oranj ef loden i n. v. Men kompaniet hade
under 1700-talet alltmer gått tillbaka, och dess
styrelse, ett veritabelt utsugningssystem, kändes
alltmer olidligt för boerna, varför dessa började
röra på sig, och då England efter
fransmännens erövring av Holland, av fruktan för en
fransk annektering av Kaplandet, 1795 sände en
flotta att erövra landet, skedde det under föga
motstånd från boernas sida. 1803-—06 lydde
kolonien direkt under holländska kronan
(”Bata-viska republiken”); 1806 besatte England den
på nytt, varefter den 1814 formligen avträddes
av Holland mot 6 mill. £.
Den engelska regeringens politik, framför allt
dess mildare behandling av de infödda (slaveriet
avskaffades 1833), inskränkningen i boernas
lokala självstyrelse samt eftergivenhet mot
plundrande kafferstammar, skapade allt större
missnöje hos boerna. Det engelska elementet ökade
samtidigt i styrka genom inflyttningar från
moderlandet. 1846 inrättades en high
commissioner-befattning (vanl. förbunden med guvernörskapet
över Kapkolonien) för tillvaratagande av alla
brittiska intressen i S. Redan 1815 började boer
utvandra mot n., från 1836 skedde den stora
utvandringen {the great trek) av boer till nuv.
Oranj e, Transvaal och Natal, där de slogo sig
ned under oupphörliga strider med de även
sinsemellan kämpande bantustammarna. I Natal, där
det redan fanns en engelsk besittning
(Victoria), kom det till väpnade konflikter mellan boer
och engelsmän, och då boerna upprättade en
republik, Port Natal, sände engelsmännen trupper
dit 1842. Sedan boerna besegrats, införlivades
Natal 1845 med Kapkolonien. Däremot erkändes
Transvaal och den först för engelsk förklarade
Oranjefristaten som självständiga boerrepubliker
i Sandriver-konventionen 1852 och
Bloemfontein-konventionen 1854. 1854 fick Kapkolonien, 1856
Natal egna representanter och blevo så gott
som självständiga gentemot varandra. De följ,
decennierna tillväxte engelsmännens besittningar
under ständiga krig med kaffrerna, 1865 med
Kaffraria, 1871 med Basutoland, 1887 med
Zulu-land. Viktig var upptäckten av diamantfälten
vid Oranj e omkr. 1870, vilka under namn av
Griqualand West införlivades med Kapkolonien.
Tanken om en förening av de 4 sydafrikanska
staterna under brittisk överhöghet hade redan
föresvävat de engelska statsmännen; den fick
på 1870-talet ivriga förespråkare i kolonialsekr.
Lord Carnarvon och guvernören Sir Bartle
Frere. 1877 annekterades Transvaal, som var
statt i upplösning på gr. av yttre och inre
stridigheter; annekteringen gick dock snart om intet,
delvis beroende på engelska nederlag mot boema
och mot zuluhövdingen Cetewayo samt på
regeringens minskade intresse för sydafrikansk
politik. England erkände t. o. m. 1884 det sedan
1853 av Transvaal använda namnet
”Sydafrikanska republiken” och även Tysklands
herravälde över Sydvästafrika. Transvaals försök att
tillägna sig Bechuanaland genom upprättandet
1882 av republikerna Stellaland och Goosen
omintetgjordes däremot 1884—85, mest tack vare
Cecil Rhodes, då detta var förbindelseleden
mellan Brittiska Centralafrika och Kap. Det var
framför allt Cecil Rhodes, som arbetade på en
sydafrikansk dominion under brittiska kronan
samt på att öka Englands besittningar i S.
Genom hans 1889 grundade British South Africa
Company togs inlandet n. om Bechuanaland,
Rhodesia, i besittning. Oranj ef ristaten hade
haft en blomstringstid under president Brand,
men förhållandena i Transvaal inbjödo alltmer
till engelsk intervention. Här hade
guldfyndig-heterna vid Witwatersrand på 1880-talet
förorsakat en väldig invasion av huvudsakl. brittiska
undersåtar, s. k. uitlanders. Dessa trakasserades
på allt sätt av Transvaals i hög grad
engelskfientlige president Krüger. Efter Brands död
lyckades Krüger få Oranj ef rista ten med i sin
mot England riktade politik, och allians slöts
1897 mellan de två boer staterna. I avsikt att
störta boerväldet med hjälp av uitlanders
underblåste Rhodes dessas missnöje och organiserade
jämte sin vän Jameson nyåret 1896 den s. k.
Jameson raid, vilken misslyckades och medförde
Rhodes’ avgång. Underhandlingar mellan
Kap-guvernören Lord Milner och Krüger om
förbättrade villkor för uitlanders ledde till intet,
och efter ett oantagligt ultimatum från Krügers
sida utbröt boerkriget (se d. o.) 1899.
Efter fredsslutet 1902 blevo Transvaal och
Oranj e engelska kronkolonier under Lord Milners
guvernörskap. Denne igångsatte ett storartat
återuppbyggnadsarbete efter krigets förödelser,
upprättade ett gemensamt j ärnvägssystem och
gemensam polisstyrka m. m. för bägge
kolonierna. För att fylla behovet av gruvarbetare tilläts
1904 trots motstånd från en del av den vita
befolkningen immigration av kineser. 1907
er-höllo de forna boerstaterna full självstyrelse —
från Transvaal hade 1906 Swaziland avskilts och
förvandlats till ett engelskt protektorat — och
kunde nu som fullt jämlika med Kap och Natal
jämte dessa arbeta på bildandet av Sydafrikanska
unionen, som efter att ha godkänts av
parlamentet 1909, etablerades 31/s 1910. — Litt: G. M.
Theal, ”History of South Africa” (5 bd, 1908
—10); C. W. De Kiewit, ”A history of South
Africa, social and economic” (1941); E. A.
Walker, ”A history of South Africa” (2:a uppl.
1947).
Sydafrikanska unionen, eng. The Union of
South Africa, stat inom Brittiska samväldet;
1,223,760 km2; 12,646,375 inv. (1951). S.
upptar Afrikas sydligaste del och gränsar i n. till
Sydvästafrika, Bechuanaland och Syd-Rhodesia,
i ö. till Moqambique och Swaziland, i s. ö.
och s. till Indiska oceanen samt i v. till
Atlanten. Omslutet av S. ligger territoriet
Basutoland, som hör till Brittiska Sydafrika. S:s
sydspets, Cape Agulhas, ligger på 340 51’ och nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
