Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svärta (socken) - Svävande skuld - Svävflugor - Svävningar - Sya - SYACO - Syagrius - Süan-tung, Hsüan-tung - Sybaris - Sybarit - Sybel, Heinrich von - Syberg, Fritz - Sycosis - Sydafrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Svävande skuld—Sydafrika
586
Svärta, hanne.
kantad av ett
bergigt
kustbräm. 1,861 har
åker.
Egendomar: Sjösa,
Svärta och
Ånga. Flera
nedlagda
järngruvor, ss.
Gil-linge och Sjösa.
Kyrkan
ombyggd 1689 och
1810 (tornet är
medeltida).
Altartavla av P.
Hörberg. Ingår
i Nyköpings,
Helgona och
S. pastorat i
Strängnäs stift,
Nyköpings ö.
kontr. Utgör
tills, m.
Helgo
na storkommunen Svärta; 137,42 km2, 2,372
inv. (1954); i Nyköpings domsaga.
Svävande skuld, se Statslån.
Svävflugor, benämning, som använts om två
olika fam. av tvåvingar, nämligen dels Syrphidae,
dels Bombyliidae (se Humleflugor). (Syrphidae
kallas även blomflugor). Här nyttjas
namnet s. om Syrphidae. S. äro vanliga
blombesökare och äro egendomliga genom sin vana att
under flykten länge hålla sig svävande på
samma punkt. De flesta larverna äro rovdjur och
livnära sig av blad- och barrlöss (t. ex. släktet
Syrphus), varigenom de äro mycket nyttiga.
Dessa arters larver leva fritt på blad och barr och
äro ofta bjärt färgade. Andra arters larver
leva i orent vatten, t. ex. de bekanta
råttsvanslarverna av slamflugan (Eristalis). Larverna av
släktet Volucella leva i bon av getingar och
humlor, där de trol. tjänstgöra som
renhållnings-hjon. Som myrgäster leva de egendomliga, om
sniglar påminnande larverna av Microdon. Hit
höra även släktena sorgflugor (Argyramoeba),
som äro svarthåriga, ofta med silverglänsande
fläckar på bakkroppen, och Anthrax (se
Humleflugor).
Svävningar, fys. Den ton, som höres, när
två ljudkällor, t. ex. två stämgafflar, som ha
nästan samma svängningstal, samtidigt ljuda,
företer den egendomligheten, att tonens styrka
periodvis växer och avtar. Dessa variationer i
ljudstyrkan kallas s. och bero på interferens
mellan de ljudvågor, som de båda ljudande
kropparna utsända.
Sya, sn i Östergötlands län, Vifolka hd, i
sydkanten av östgötaslätten, vid Svartån, ö. om
Mjölby; 16,70 km2, 546 inv. (1954). 675 har åker.
Egendom: Sya. Kyrkan byggdes 1773—74
(tornet 1861—63). Ingår i ö. Tollstads och S.
pastorat i Linköpings stift, Vifolka och Valkebo
kontrakt. Tillhör storkommunen Vifolka.
SYACO, förk. för Sveriges yngre
akademikers centralorganisation.
Sya’grius, den siste romerske ståthållaren i
Gallien, besegrades av Klodvig i slaget vid
Sois-sons 486 (jfr Frankrike, sp. 47).
Süan-tung, H s ü a n-t u n g, kej sare, se
Hüan-tung.
Sy’baris, grekisk koloni vid Tarantobukten i
s. Italien, anlagd omkr. 720 f. Kr. Fördelaktiga
naturförhållanden och inbringande handel gjorde
S. rikt och mäktigt. I ett krig med Kroton,
föranlett mest av dettas handelsavund, förstördes
S. 510 f. Kr.
Sybarit, invånare i Sybaris; läckergom,
njutningsmänniska.
Sybel [zfbal], H ei n r i ch Karl Ludolf von,
tysk historiker (1817—95). En av Rankes
främsta lärjungar, blev S. prof, i Marburg 1845, i
München 1856, i Bonn 1861, dir. för de
preussiska statsarkiven 1875. Han startade 1859 och
utgav till sin död Historische Zeitschrift samt
organiserade vid preuss. statsarkiven en ståtlig
serie arkivpublikationer. Sitt omfattande
historiska författarskap började S. inom
medeltids-historien, men hans huvudarbeten äro ”Geschichte
der Revolutionszeit 1789—1800” (5 bd, 1853—
79) samt ”Die Begründung des deutschen
Rei-ches durch Wilhelm I.” (7 bd, 1889—94).
Genom tillmötesgående från Bismarck kunde han
för detta begagna de officiella preussiska
stats-akterna, men efter Bismarcks avgång hindrades
han såsom alltför stor beundrare av denne från
att fullfölja dessa forskningar.
Syberg [-bärg], Christian Friedrich (Fritz)
Wilhelm Heinrich, dansk målare (1862—1939),
studerade bl. a. för Zahrtmann, utställde från 1885
landskap, bilder ur bondelivet och porträtt, allt
med robust realism. Bland hans arbeten märkas
”Vår i trädgården” (1903; Hirschsprungs
museum), ”Mor och dotter”, ”Första snön”,
”Vinterdag” (alla tre i konstmuseet i Köpenhamn),
porträtt av konstnärens hustru, flera motiv till
H. C. Andersens saga ”En moder” (1905 ff.),
många barnstudier, stämningar, ofta i akvarell,
från Danmark, Holland och Italien. — Se bild
20 å pl. vid Dansk konst. — Litt.: Monogr. av
P. Uttenreitter (1935).
Sycosis, se Skäggsvamp.
Sydafrika, Afrikas s. del. S :s n. gräns
brukar dras längs
Sambesi—Kubango—Kunene-floderna el. längs Lundaryggen, som bildar
vatten-delaren mot Kongo. Se Afrika och
Sydafrikanska unionen.
Godahoppsudden upptäcktes 1488 av
portugisen B. Diaz under hans försök att finna
sjövägen till Indien. Portugiserna följdes av
engelsmän och holländare. Det holländska
ostindiska kompaniet upprättade 1652 ett fort vid Table
Bay under befäl av Jan van Riebeck. Ur detta
nybygge utvecklade sig den holländska
Kapkolo-nien, som ägdes och synnerligen egenmäktigt
styrdes av kompaniet; den infödda befolkningen,
bushmän och hottentotter, underkuvades och
gjordes till slavar. Under slutet av 1600-talet skedde
en ganska stark invandring av holländare, tyskar
och franska hugenotter; dessa sammansmälte till
ett folk, boer. Från 1707 ett sekel framåt
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
